Jesusmanifestationen säger sig vilja skydda de bilder av Jesus som ska synas på manifestationen. Irène Nordgren berättar om hur HBT-personer blir utfrusna ur gemenskapen och Jesusmanifestationen försöker göra anspråk på att veta precis vilken bibelsyn som är den rätta.
På pingstaftonen gick den så kallade Jesusmanifestationen åter av stapeln, vilket ånyo föranledde kritiska röster som bland andra skribenttrion Anders Lundberg, Anna Burenius och Erik Andersson att dels anordna alternativ till Jesusmanifestationen och dels träda fram i Kyrkans Tidning och Dagen. De uttrycker sitt missnöje mot arrangören och mot chefredaktören för Världen Idag, Lukas Berggren, som de anser stödjer arrangörens ensidiga ställningstagande i kontroversiella frågor som bland annat rör abort, homosexuella och Israel/Palestinakonflikten.
Man kan ställa sig frågan om Jesusmanifestationen därigenom blivit en vattendelare i svensk kristenhet. Jag tror det.
Faktum är att det genom hela kyrkohistorien från allra första början alltid funnits frågor som splittrat oss kristna i olika grupperingar och falanger och som i förlängningen fått som konsekvens nya kyrkor och nya samfund.
Skulle hedningar vara tvungna att först omskära sig för att bli kristna? Eller räckte det med dopet? Om detta rådde olika uppfattningar som representerades av Paulus och Jacob och av Petrus som intog en pragmatisk hållning, det vill säga höll med den han för tillfället hade framför sig. Att Paulus linje vann har medfört att kristendomen inte förblev en inomjudisk sekt utan en ny världsreligion.
Och Jesusrörelsens ledare? Vem var han egentligen? Gud själv? Eller någon som Gud skapat? Och Jesus mamma Maria? Var hon verkligen en Gudaföderska? Och Sonen – utgick han från Fadern eller från Fadern och Anden?
Olika uppfattningar, splittring och kampen om tolkningsföreträdet går som en röd tråd genom kristenhetens historia.
Varje tid har alltid lyckats hitta nya fräscha konflikter som blivit vattendelare i sin samtid.
I våra dagar är det genus- och moralfrågor och synen på Israel/Palestinakonflikten som tvärkyrkligt å ena sidan har en enande effekt men därigenom per automatik samtidigt får en tvärkyrklig splittrande effekt inom svensk kristenhet om vi vi håller oss där.
2000 år efter Jesu död och uppståndelse tar den värdekonservativa falangen i Sverige initiativ till och åtar sig att bli arrangör för att genomföra en årlig Jesusmanifestation som dock väcker debatt och konflikt då det framkommer att arrangören, det vill säga ledningsgruppen för Jesusmanifestationen, kräver att den bibeltolkning man själv företräder i tidens kontroversiella frågor ska upphöjas till allmän lag.
Kritikerna ger sig inte varvid Världen Idags chefredaktör Lukas Berggren gör sig till tolk för arrangören och skriver ”Alla får delta i JM, men alla får inte ställa ut, predika eller bestämma programinnehållet. Alla får inte bestämma vilka ”bilder” av Jesus som sprids. Det är förbehållet arrangören att vaka över att den bild som förmedlas av Jesus också stämmer överens med Bibelns bild av Jesus.”
Som kronan på verket förkunnar chefredaktören för Världen Idag
”….det intressanta är inte primärt att lyfta fram våra olika bilder av Jesus, utan att presentera Jesus Kristus, som den han verkligen är.”
Som en följdriktig konsekvens av arrangörens bibeltolkning förbjuds till exempel homosexuella företrädare ”att ställa ut, predika eller bestämma programinnehållet.”
Det vill säga: Homosexuella får jättegärna delta så länge det inte märks att de deltar. Och det gör det inte om arrangören ser till att ha koll på vem som ges tillstånd att ställa ut eller att predika. Det är däremot ingen fara om homosexuella deltar i själva manifestationen då det ju inte syns utanpå vem som är homosexuell.
Lukas Berggren skriver, ”Gud älskar alla människor, men välsignar inte allt vi gör.” Läsaren ska vid det här laget ha förstått att Jesuskännaren Lukas Berggren inte bara har mandat att göra sig till tolk för JM:s ledningsgrupp utan även för Gud själv som han underförstått menar inte välsignar samkönade relationer. Vilket helt följdriktigt därför får som konsekvens att samkönade relationer inte är något som Jesusmanifestationen direkt vill lyfta fram och därigenom provocera de utställare och predikanter som man vill inte bara ska delta, utan också synas, höras och märkas.
Irène Nordgren
ingenstans i den heliga Skrift kan jag finna att samkönade äktenskap välsignas eller att abort ses som en rättighet. I Skriften står det däremot att vi ska välsigna Jerusalem och att Herren inte förskjutit sitt folk. Sankt Paulus skriver att vi hednakristna inte ska förhäva oss, vi har ju blivit inympade i det äkta olivträdet. Känner stor sympati för dem som likt Lukas Berggren står upp för Skriftens lära i olika frågor och inte böjer sig för det politiskt/religiöst korrekta.
Jag håller med. Det finns ett skriande behov av att snarare ha en manifestation för Guds rike (kärlek, enhet, fred, försoning och rättvisa). Det var det ju Jesus undervisade om när han också sa ”Det är inte den som säger Herre Herre utan den som gör min himmelske faders vilja”. Då kan vi få många andra människor av olika tro att gå med.
Jag tycker Seglora ska arrangera en parallell Jesusmanifestation med alla de positiva inslag ni vill förmedla. Så kan folk gå i varsitt tåg och vinka till varandra. Så är ni ett i Jesus. Fast två.
Patrik, Vilken oskön ironi!
Det blir lite svårt med logiken i Irene N’s argumentation. Hon startar med att beskriva kyrkans splittring historiskt – för att sedan beklaga att vi inte tillåter lite mer splittring, genom att lyfta fram HBTQ-frågor och Israel/Palestinakonflikten i manifestationen. Finns ju många fler frågor, om det är splittring som ska lyftas fram – såsom synen på Islamister, de sociala orättvisorna och kvinnoförtrycket.
Nu vill ju Jesusmanifestationen ha fokus på Jesus, och ” i lydnad visa på att Herren Jesus Kristus är enda vägen till Gud och till den himmel han berett för de sina”. Alltså den bibliske Jesus.
Man undrar vad som är så provocerande med denna manifestation, tanken är att kristenheten en gång om året ska kunna lägga undan olika politiska frågor och fokusera på Jesus – den bibliske Jesus. Inte HBTQ-rörelsen Jesus, inte heller Jonas Gardells eller någon annans Jesus. Men varje år, likt guben i låddan upp, dyker de upp, oftast i rollen som kristna (med en annan Jesusbild, får man anta) och hittar diverse anledningar till att kritisera eller döma ut manifestationen.
Istället för att glädjas över alla tusentals människor, från hela landet, från mängder av olika kyrkor med olika traditioner, kan komma tillsammans denna enda dag på året för att skapa ett generöst och kärleksfullt klimat mellan kristna för att vi ska kunna fullgöra det uppdrag som vi fått som kristna: Att föra ut evangelium om Jesus.
Staffan,
du tycker alltså att HBTQ-rörelsens Jesus är en annan än bibelns Jesus. Med den sortens anspråk är det inte konstigt att diskussionen återkommer år efter år. Du underkänner ju fundamentet i många människors (inklusive min) tro.
Ingen skriver att det är synd att Jesusmanifestationen finns. Det är väl tvärtom oerhört glädjande att många möts och uttrycker sin gemenskap i den kristna tron. Desto tråkigare bara att det ska behöva ske genom att utesluta vissa individer bara för deras läggnings skull.
I den kontexten inser du kanske hur det låter i andras öron när du använder ord som ”generöst och kärleksfullt klimat” för att beskriva manifestationen.
Vi som i ett eller annat avseende gör anspråk på att ingå i den kristna traditionen har, var och en av oss, olika och unika Jesus-bilder och olika och unika Jesus-relationer,liksom vi har olika (och över tid hela tiden varierande)gudsbilder och gudsrelationer. En verklig Jesus-manifestation borde inte vara rädd för att visa upp denna mångfald bland ”de kristna”.
Efter besök i två mycket olika afrikanska länder (Etiopien och Sydafrika) det senaste halvåret tycker jag att det i Sverige är för mycket prat och för litet verkstad bland de kristna. Jag kom i kontakt med människor som i Jesu efterföljd gick omkring, gjorde väl och hjälpte alla. Min bedömning är att demonstrationståg och namninsamlingskristendom inte är den rätta vägen att gå i vårt sekulariserade land. Uppmaningen Gå därför ut skulle hellre visa sig i att så många som möjligt av dem som bekänner sig till Kristus med omtanke och kärlek bryr sig om sina medmänniskor. Behoven av kärleksgärningar är så stora i vår förvirrade samtid. Lägg energin på detta i stället för på diskussioner och misstro mot dem som inte tycker precis som du! Barfotakristendom i stället för diskussionskristendom är vägen! Min bedömning är också att kristenheten i Sverige befinner sig i ett läge där det är ett skriande behov av försoning, som är ett centralt kristet begrepp. Healing of Memories pratas det mycket om i Sydafrika.
Mattias,alla
ang. din kommentar ovan: INGA deltagare utesluts i manifestationen, det som uteslutits är ev. ”plakatförkunnelser” och/eller BETONADE delintressen i form av några utställare i Kungsträdgården. I övrigt instämmer jag starkt i vad både Staffan, Olov och Stefan skriver ovan; jag ser inga oförenligheter däri.
Mycket bra skrivet! Jag hajade också till när jag såg Lukas Berggrens inlägg i KT.
Mattias, du vet mycket väl att Jesus gång på gång ”kidnappats” av personer, organisationer eller rörelser, för sina egna syften. Med HBTQ-rörelsens Jesus menar jag den Jesus som förs fram av bl.a HBT-präster, eller Elisabeth Olsson-Wallin, eller Jonas Gardell. Att Jesus var gay, analfabet m.m. Andra bilder är Jesus som kvinna, ja, tom som blodtörstig terrorist. Naturligtvis har alla rätt att ha sin bild, av Gud, eller av Jesus. Men denna enda dag som vi samlas i en ekumenisk manifestation, ska fokus självklart ligga på bibelns Jesus. Räcker inte det, eller är bibelns Jesus felaktig?
Till Stefan Karlsson vill jag säga, att det är mycket verkstad bland kristna när det gäller insatser i såväl Afrika, Indien eller Östeuropa. Och kraften används inte för att bära plakat eller diskutera, utan hjälpa utsatta i nöd. Men Jesusmanifestationen är en enda dag av årets 365, är detta för mycket, tycker du.
Beträffande försoning, förstår jag inte vilken försoning du menar – vem ska försonas med vem. Eller kanske du avser den kristna försoningsläran – d v s att Gud vill att alla människor ska bli räddade genom att tro på honom.