Jan Hjärpe, pressfoto: Eva Wernlid

Margot Wallströms agerande mot Saudiarabien kommer att leda till stärkta svenska positioner på längre sikt, och ökar Sveriges popularitet internationellt, skriver Jan Hjälpe, islamolog och professor emeritus.

Det är min bestämda uppfattning att utrikesministerns uttalande om rättstillämpningen i Saudiarabien har positiv betydelse. Det gällde brotten mot mänskliga rättigheter, tillämpningen av dödsstraff, stympningsstraff och kvalificerat prygelstraff som innebär att människor skadas för livet och/eller avlider. Ingen kan förneka att sådant tillämpas och att det strider mot de värden och normer Sverige har deklarerat att man vill främja.

Att den saudiska regimen inte har demokratisk legitimitet är likaså helt klart. Den är således inte representativ för befolkningen i sitt område, varken för medborgarna eller den stora del av befolkningen som inte har medborgarskap.

De regeringar som sitter i arabförbundet är ekonomiskt i hög grad beroende av den ekonomiska supermakten Saudiarabien. De flesta av dem har ingen eller tvivelaktig demokratisk trovärdighet och därmed representativitet. Hur det går med den saudiska regimen, det gerontokratiska familjeföretaget, på längre sikt återstår att se. Vi vet inte hur länge den kan bestå. Att regeringarna synes ställa upp på Saudiarabiens sida är ”forced compliance”.

Saudiarabiens patriarkala diktatur är inte populär bland araber i gemen eller i den muslimska världens befolkningar, särskilt inte hos den yngre generationen. Kom ihåg att ”Arabvårens” krav på demokrati och mänskliga rättigheter drevs fram av unga kvinnor och män. Vi kan alltså lugnt räkna med att här kommer att ske förändringar på sikt i och med att den äldre generationen av regenter och politiska makthavare dör undan. Arabvårens arabiska demokrater, MR-kämpar och feminister finns kvar (trots att andra för tillfället har makten), och en vacker dag tar de makten. Då blir Wallströms tal ett frihetsdokument av historisk betydelse.

Wallströms svar i riksdagen den 20 mars har en del misstolkat som en sorts ursäkt eller halv reträtt. Det menar jag att det alls inte var. Däremot en precisering. Den saudiska regimens agerande och den saudiske stormuftins uttalande går ut på försöka framställa Wallströms kritik av den saudiska rättstillämpningen, bristen på demokrati, och de inhumana straffen som en kritik av islam. De försöker just den taktiken. Saudiarabiens anspråk på att representera islam är ett sätt att legitimera regimens maktinnehav (när man inte har folkligt mandat). Men den saudiska regimens wahhabism och dess speciella tillämpning just där representerar på inget vis den stora massan av världens muslimer och deras olika varianter av tro.

I det långa loppet väger Sveriges erkännande av Palestina tyngre och ökar Sveriges popularitet internationellt.

Konsekvenserna för Sveriges handel är negativa, men i uthärdlig omfattning, och på kort sikt. Den nuvarande konflikten blir förmodligen till Sveriges fördel på längre sikt. Vi kan jämföra hur det gick när Sveriges regering kritiserade USAs krig i Vietnam, och när det gällde kritiken mot den sydafrikanska apartheidpolitiken. I båda fallen kritiserades detta av näringslivsföreträdare såsom skadligt för handelsintressena. Men på längre sikt visade det sig – när det gick som det gick – att det var till gagn för handelsintressena i stället.

Jan Hjärpe