Sverige har inte haft så aggressiv utrikespolitik riktad mot Ryssland sedan Karl den Xll reste runt i Östeuropa. Med Carl Bildt som en liten enmanspluton bygger Sverige upp en iskyla till vår största granne. Snart har denna granne inte något annat att säga oss än vad som kan sägas med den tidigare i år arrangerade stormanövern Zapad där pansar-, marin-, luftlandsättnings- samt flygförband av alla typer sattes in. Även u-båtar och strategiskt bombflyg och ballistiska missiler användes.
Det politiska tonläget om händelseutvecklingen i Ukraina är anmärkningsvärt högt och försvårar arbetet för de fredsmäklande krafter som nu arbetar i området. FN:s vise generalsekreterare har talat om behovet av ett verbalt eldupphör.
Men Carl Bildt trappar upp tonläget t.ex. genom att kalla president Jankovich för en ny Quisling. En associationskedja som tidigare varit i bruk då han beskyllde Putin för likheter med Hitler i samband med Georgienkriget. På en fråga från en journalist på SR om det lämpliga med så provocerande ord svarar Carl Bildt:
”Jag tror att vi behöver ett betydande politiskt tryck, diplomatiskt och politiskt tryck, för att Ryssland ska dra tillbaka sina stridskrafter. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi håller trycket uppe på Ryssland. Utan ett tryck, utan tydliga positioner från EUs västvärldens och USAs sida, så tror jag snarare att ockupationen av Krimhalvön fortsätter och trycket på Ukraina fortsätter.”
FN:s vice generalsekreterare Jan Eliasson har en annan mening: ”– När jag medlade i Iran-Irakkriget kommer jag ihåg att jag föreslog ett verbalt eld-upphör, ett eldupphör i ord för att lugna stämningarna.”
På frågan om han skulle vilja se ett sådant eld-upphör nu svarar han med övertygelse: ”– Ja i högsta grad.”
Det finns anledning att ifrågasätta den strategi som Carl Bildt, mer än någon annan, driver i relationen mellan EU och Östeuropa. Aggressiviteten och polariseringen i det Östliga Partnerskapet tjänar inte syftet att föra länder i östra Europa, som tidigare tillhört Sovjetunionen, in i ett fördjupat och långtgående samarbete med EU. Det möjliga framtida partnerskapet med NATO underlättar inte heller relationerna till Ryssland.
I Georgien, som var del av samma projekt, blev detta till ett regionalt krig med Ryssland sedan Georgien efter en tids ömsesidiga provokationer runt utbrytarrepublikerna Abchazien och Sydossetien påbörjade en militär operation i Sydossetien. Det är anmärkningsvärt att Carl Bildt som hade mycket goda relationer till Georgiens president Micheil Saakasjvili bara några dagar innan krigsutbrottet besökte Georgien. Det finns de som menar att Georgien som hade blivit utlovade att i framtiden bli medlemmar i NATO missbedömde det stöd de kunde få därifrån i en konflikt med Ryssland.
Efter det dyra och destruktiva sammanbrottet mellan EU och Ryssland finns det anledning att ompröva strategierna. Henry Kissinger varnar för att förvandla Ukraina till en kraftmätning mellan Ryssland och västmakterna istället för att låta Ukraina förena öst och väst. Om Ukraina ska växa och leva i fred kan det inte låta sig utnyttjas som någon av de båda sidornas militära utpost mot den andre – det kan istället fungera som en brygga mellan dem. Henry Kissinger hävdar att Ukraina inte bör gå med i NATO och han varnar också för att driva konfrontationslinjen om man inte vet vart man vill komma. ”– Jag har sett fyra krig starta med stor entusiasm och offentligt stöd, i alla dem har vi startat utan att veta hur de ska sluta och från tre av dem har vi fått dra oss tillbaka ovillkorligt. Klokheten testas i hur det slutar inte hur det börjar.”
