Kaos, gärna för mig, bara det har en riktning, så skrev Björn Håkansson i sin debutroman ”Generalsekreteraren” någon gång i mitten på -60talet. Det var en bildningsroman med en ung människas modiga ansats. ”Kaos, gärna för mig…” Att våga gå in i kaos var enligt honom en förutsättning för att våga leva i decennieskiftet 1960 – 70-tal. En tid laddad med drömmar om förändring i en ung växande generation.

Kaotiska förändringar passerade i världen: avkolonisering, imperiebyggande och växande makt åt dollartyngda finanskapitalistiska strukturer. Vi som levde då såg hur efterkrigsekonomin i Japan byggde upp ett imperium och hur nyliberalismen sedan förvandlade den japanska ekonomin till ett skuldimperium, under påverkan av den amerikanska riksbanken Federal Reserve. Det påminner om den svenska budgeten som 2006 hade 65 miljarder i överskott men som 2014 hade förvandlats till 87 miljarder i underskott. Vi har lärt oss vad recession, ekonomisk kris, stålbad, chockterapi och strukturreformer är. Helt enkelt kaos, men vilken riktning har den haft?

Nu kan man ju ha olika mening om hur relevant min sammanpressade historieskrivning är. Ekonomi är inte heller någon exakt vetenskap och ekonomisk historieskrivning kan göras på flera sätt. Avsikten med denna lilla associationsbana var inte heller att skapa någon invändningsfri beskrivning. Jag vill bara påminna om att ekonomi inte har någon av naturlagar bestämd utveckling. Ekonomi är en organisation av det ekonomiska systemet som konstruerats och bestämts av människor med bestämda värderingar och maktintressen.

Det där fyrkantiga lilla ordet ”kapitalism” kan rymma många olika organisationsformer. I Sverige har vi haft två olika varianter av kapitalism under det senaste århundradet. Först var det blandekonomi och sedan en kapitalism inspirerad av nyliberalism. Marx ägnade sig aldrig åt att bygga något eget system men han skrev Kapitalet, en ”kritik av den politiska ekonomin”. Hans intresse var att visa hur den kapitalism som då byggdes upp tjänade bestämda samhällsintressen.

Påven Franciskus menar att den ekonomiska ordning som vi nu skapat i vårt samhälle inte överensstämmer med Guds vilja. Han kräver en grundläggande förändring av den internationella finansmarknaden. En oinskränkt frihet för marknaden och för finansiella spekulationer utan statliga kontroller leder till osynligt tyranni, konstaterar han.

En förändring av den globala ekonomin är ingen lätt process. Den erbjuder säkerligen mycket av det kaos vi vant oss vid. Men det är ur kaos som ordning växer. Historiska perspektiv kan ju anläggas med olika djup. Människan har passerat många förändringsprocesser i den kulturella miljö vi skapat åt oss och strängt taget är livet en enda stor förändringsprocess. Berättelser från tiden ca 5000 f. v. t. skildrar hur vi grävde oss ned i 50 meter djupa gravar för att finna vatten i jordskorpans djupa förkastningssprickor i Negevöknen. Drivkraften var att finna vatten för att överleva och att bygga civilisationer med dadelpalmsodlingar och platser för tillbedjan och kultur. Att vår civilisation har kommit till en gräns där stora förändringar är nödvändiga är därför inget nytt.

Vi står inför en uppgift där våra globala strukturer måste utnyttjas för ett nytt utvecklingsparadigm i världen. Uppgiften är att säkra en ekonomisk organisation för utveckling och gemensam välfärd inom planetens säkra miljöutrymme. Det kräver en rättvis fördelningspolitik och kraftfulla politiskt definierade styrmedel för att reglera marknader, nationellt och globalt. FN:s planer på att omvandla milleniemålen till globala hållbarhetsmål kan bli början till en spännande omställning. Politikernas sätt att tala om miljö som en isolerad sektor måste ändras till insikt om att det är själva basen för vår överlevnad. Teologins viktigaste uppgift blir att påminna om förvaltarskapstanken och att väcka hopp och mod till förändring. Kaos, gärna för mig, bara den har en riktning.