Idag skriver Foujan Rouzbeh om kampanjen #jagärjason, som äger rum i sociala medier nu. Under taggen sprider människor bilder på sig själva tillsammans med sitt pass, i ett eko av Jason Diakités tal i riksdagen där han visar sitt pass för att påminna om att han trots sin mörkare hudfärg faktiskt inte är en främling i Sverige.

Rouzbeh ifrågasätter i sin text att vita svenskar poserar med sina pass, i solidaritet med Diakité. Hon menar att ”Ni är de som utger er för att vara Jason utan att ha någon aning om hur det är att vara Jason.”

Samtidigt gör hon klart att alla kan delta i kampen mot rasismen. Det gäller bara att hitta uttryck som inte osynliggör dessa ofrånkomliga skillnader i erfarenhet och position. Liksom en man kan vara feminist utan att göra anspråk på att veta hur en kvinna upplever tillvaron, kan en vit vara antirasist utan att lägga beslag på rasifierade människors politiska utrymme.

Många har redan tolkat Rouzbehs artikel som om den skuldbelade vita som bara vill hjälpa till. Men kanske kan vi skilja på orden ”skuld” och ”ansvar”. De är nära besläktade men leder tanken väldigt olika. Jag som vit måste inte bära skuld, men jag har ett särskilt ansvar att inte låtsas som att svaret på rasismen är att vi alla blir färgblinda. Färgblindhet är kanske det utopiska resultatet av den antirasistiska kampen. Den är målet. Men vi får inte blanda ihop mål och medel. Eller låtsas som att vi bara kan ”act as if” och så är vi framme. Rasism är alldeles för djupt och komplext. Den förändras alldeles för långsamt för att så platta lösningar ska vara hållbara.

Alternativet är att sätta den redan befintliga rasifieringen i samhället som en utgångspunkt för arbetet, att förbehållslöst respektera varandras rätt till sina erfarenheter, och finna sätt att visa solidaritet på som inte upplevs som kränkande av andra. Äkta solidaritet tål lite kritik.

En fråga som är värd att ställa sig är hur den här kampanjen ser ut ur en papperslös persons ögon. Tänk att man vet att polisen systematiskt stannar folk med fel hudfärg och eftersöker just papper. Samtidigt fylls sociala medier med selfies på vita människor som viftar med sina pass. Jag skulle kunna uppleva det som lite okänsligt.

Mattias Irving