Foto: Carla Karlsson/Skara stift
Biskop Åke Bonnier har reagerat på kritiken som stormat mot de fem Ärkebiskopskandidaterna. Han skriver ”Trospoliserna ropar nu både i tidningen Dagen, Kyrkans Tidning och på andra håll. I Kyrkans Tidning antyder man att Kristus håller på att marginaliseras och i tidningen Dagen ropas det på ledarplats efter ett nytt kristet samfund där man kan hålla kyrkans urgamla övertygelse i centrum. Eva Hamberg, tidigare präst i Svenska kyrkan och tidigare ledamot i läronämnden har ju avsagt sig både vigningstjänstuppdraget och sin plats i läronämnden p gr av att kandidaterna i ärkebiskopsvalet inte verkar tro på den apostoliska eller den nicenska trosbekännelsen.” Mot detta konstaterar Åke Bonnier att vad ärkebiskopskandidaterna samfällt uttrycker både i hearing och på andra sätt är en tro som är Jesuscentrerad – en tro som talar om inkarnation, om korsets betydelse, om uppståndelsen och om Kristi reella närvaro i våra egna sammanhang.
Beträffande svaren som ärkebiskopskandidaterna gav på frågan om vem som uttrycker den sannaste bilden av Gud skriver Åke Bonnier att ”det är så lätt att snabbt svara Jesus – och så var det hela över. Då tiger trospoliserna och säger att nu så har kandidaten uppfyllt kriterierna. Snabba svar – enkla svar – gillar trospoliserna. Om man som ärkebiskopskandidat vägrar att ställa upp på de snabba och enkla svarens teologi utan istället vill uttrycka det mer komplicerat – ge uttryck åt en mer mångfacetterad hållning, ja då ryser trospoliserna. Att säga att Gud har många vägar men att vi som kristna får följa Jesus godkänns inte av de som vet hur det är.”
Åke Bonnier uttrycker som biskop i det äldsta stiftet i Sverige att han gläds över att vi har fem bra ärkebiskopskandidater. Vem det än blir blir det bra! Kandidaterna är inte problemet. Nej, det är snarare trospolisernas behov av att tolka allting i snäva och exkluderande kategorier som är djupt problematiskt!
[…] […]
Åke Bonnier har kommit med ett nytt ord:Trospoliser.Poliser har ju den senaste tiden blivit ett riktigt skällsord och det är väl så man skall uppfatta Bonnier.Problemen liknar faktiskt varandra:De som jobbar efter Bibeln eller Lagboken blir obekväma. Läs Maria Ludvigssons ledare i SVD 12 oktober under rubriken ”Är inte Kristus kyrkans usp?”
Jag kan inte ens bli upprörd över Bonniers blogginlägg, bara trött, han använder nämligen en numera välbeprövad metod ibland tongivande liberala kretsar i Svenska kyrkan. Nämligen att kalla människor för trospoliser som, för att använda C-H Hermanssons välkända uttryck,vill ha någon ”jävla ordning” på tron inom Svk. Förmodligen kommer relativismen hos många präster och biskopar (biskopskandidater) att dränera Svenska kyrkan på både medlemmar och sympatisörer, i det längre perspektivet. Svk håller ju på att göra sig själv helt ointressant (åtminstone från religiös synpunkt sett).Allt medan Katolska Kyrkan fortsätter att flytta fram sina positioner i Sverige…
Biskop Åke är kanske lite hård i tonen, men jag tycker inte det är särskilt konstigt om man som en kyrkans tjänare blir heligt förbannad, när man tar del av all hets mot ärkebiskopskandidaterna, som förts fram i diverse kommentarsfält. Jesus var ju f.ö. också hård i tonen gentemot dem som på hans tid satte bokstaven före kärleken och syskonskapet mellan människorna!
Låt oss hoppas att den här debatten, trots sin smutsighet, efter ärkebiskopsvalet åtminstone kan föra det goda med sig att vi får ett bredare engagemang i den teologiska debatten INOM den svenska kyrkan, och inte ytterligare organisatorisk splittring. Flertalet medlemmar är, vågar jag dessutom påstå, varken bokstavstroende eller svartvita dogmatiker.
”Trospoliser”, ”smutsig debatt”, ”svartvita dogmatiker”. Starka ord. Det är väl ganska självklart att det blir en het debatt när ärkebiskopskandidaterna svävar så påtagligt på målet, när det gäller centrala moment i den kristna tron. Om det hade varit tyst efter utfrågningen av kandidaterna, skulle ju det betytt att den inomkyrkliga sekulariseringen tagit över fullständigt.Nu väljs Jackelén till ny ÄB och därmed fortsätter, som bäst, kräftgången för Svenska kyrkan. Inte så få präster kommer troligen att snegla mot Rom framöver.
Åke Bonnier, vad är det för fel med enkla och snabba svar? I andra sammanhang anses det lovvärt!
Mvh, Torgny Rabe