Frågan om hedersvåldet är så polariserad att den bitvis gjort sig blind för verkligheten, skriver juristen Jenny Westerstrand på DN Debatt.

Jenny Westerstrand forskar på sexuellt våld inom hedersrelaterade kontexter. ”Heder” tenderar att betraktas som närmast ett grundämne, en ”sak” de våldsamma personerna varken styr över eller ger ett eget innehåll, bara agerar utifrån, skriver hon i artikeln.

Hon kritiserar den förenklade bilden av hedersvåld i svensk debatt. Mycket av det våld som hon mött har varit starkt sexualiserat och har ofta syftat till att kvinnan ”inte ska bli en hora”. Westerstrand menar att sexuellt våld därför måste innefattas i debatten om begreppet ”heder”.

Svenska domstolar har kommit framåt, konstaterar Westerstrand. En kvinnas vittnesmål i en våldsrättegång väger betydligt tyngre än i andra länder. Påståenden om våld som hämnd på en kvinnas förmodade lösaktighet bedöms återkommande som långsökta och inte trovärdiga.

Men kampen är inte avgjord, menar Westerstrand, och skriver att det finns förbindelselinjer mellan ett ”könsneutralt”, västerländskt universum och den könsseparerade hederslogiken. Hon tar bland annat upp svenska exempel på näthat och det omskrivna fallet med en våldtagen flicka i orten Bjästa. Debatten om hedersvåld har dessvärre, menar hon, fastnat i en fråga om ”likt” och ”olikt” våld, vilket skulle betyda att linjerna som förbinder svenskt sexualiserat våld med typiskt hedersvåld suddas ut.

Westerstrand varnar också för många svenska kontexter som också kan vara grogrund för hedersvåld: Konservativa kristna, biologistiskt orienterade akademiker, och inte minst sådana som Anders Behring Breivik:  [T]alet om en normativ könsskillnad banar väg för kvinnors rättslöshet, medan kunskap om konsekvenser av att leva i våld konkret bidrar till att ge våldsutsatta (kvinnor) rätt, skriver hon i artikelns avslutning.