Förnedringskulturen på Lundsberg och på andra håll har sina rötter i vårt samhälles värderingar, i vår människosyn. Men ytterst speglar den också vår syn på Gud, skriver Helena Ekhem.

Prideparaden är en folkfest. Förmågan att inkludera är någonting som flera andra rörelser i Sverige kunde lära sig av, kanske också kyrkan, skriver Helena Ekhem.

Befrielseteologin ställer frågan: Vad är fattigdom och fångenskap i vår kontext? Kanske kommer vi fram till att upptagenheten av självförverkligande är ett samhällsproblem och gissel? Om jag är värd att älskas, bara för att jag är jag – då har jag mycket att leva upp till. Men om jag är värd att älskas, för att jag är jag, och jag är del av den skapelse som tillhör Gud av evighet. Då blir jag befriad att också se andra, skriver Helena Ekhem.

Andra människor är alltid något mer än det som vi själva har tillgång till. Tidigt i våra liv inser vi att vi inte berövas vår egen relation med dem vi älskar bara för att det finns plats för flera människor i våra liv. Detsamma är sant i relationen med Gud, skriver Helena Ekhem. Andras gudsbild berövar oss inte vår egen.

Ännu är påsktiden närvarande. Frågor om livet och döden blir viktigare när tillvaron genomgår sina faser. För många unga är det studentexamen som innebär ”livets början”, vissa upplever den innerligast lyckliga tiden under sina sista år i livet, skriver Helena Ekhem.

Det som förenar oss mest, tänker jag, är erkännandet av vår identitet som en del av ett multikulturellt och multireligiöst samhälle. Ordet platsidentitet handlar om detta; att vara integrerade i ett multireligiöst och multikulturellt samhälle på lika villkor, skriver Helena Ekhem utifrån ett seminarium i Eskilstuna Stadshus om integration och mångfald. Mötet med den andre innebär att vi tillsammans skapar ytterligare en dimension till vår identitet.

I nattvarden säger vi Kristi kropp. Analyserar vi ingredienserna så är det bröd, men vi säger Kristi kropp. Det är också som en instagrambild. Det är cyberrymden som tar gestalt i köttrymden. För att berätta att ingen behöver skämmas för det hen är. Kristi kropp för dig utgiven – ta emot framtid, nytt liv och nya definitioner av verkligheten, skriver Helena Ekhem utifrån söndagens konfirmationsgudstjänst.

Det är fikastund i öppna förskolan. Runt borden sitter föräldrar med sina barn. Många av dem är inte särskilt ”kyrkliga”; många från olika kulturer med annat språk som modersmål och annan religion. En pappa frågar Var köper ni era ljus? Så öppnar sig ett samtal som vittnar om församlingsarbetets uppgifter. Helena Ekhem skriver om hur det skapande uttrycket kan ges rum i församlingen och fylla en vardaglig fråga med nytt och rikt innehåll.

Bananen är kanske ett av våra viktigaste livsmedel. Den äts av människor över hela världen, men arbetarna som gör att vi får bananen i våra händer exploateras svårt, skriver Helena Ekhem.