På bloggar och i tidningsartiklar pågår en uppgörelse i Livets Ord om förhållandet till katolicismen. Det är många som ser frågan som något mer än ett personligt beslut av makarna Ekman att konvertera till Katolska kyrkan. En uppblossande debatt om relationerna mellan Katolska kyrkan och ”trosrörelsen” förs inte bara i Sverige utan också i många östeuropeiska länder där trosrörelsen haft verksamhet och inflytande.
I Sverige är det i första hand inom Livets Ord och i Pingströrelsen som frågorna väckt en förtroendekris. Uppgifterna som tyder på att makarna Ekman redan för tio år sedan hade bestämt sig för att konvertera, men låtit beslutet dröja för att övertyga fler i Livets Ord att följa efter, har förstärkt förtroendekrisen.
Tankesmedjan Aletheia refererar den diskussion från Livets Ords församlingsmöte som förts omkring makarna Ekmans konvertering. Där avslöjade medlemmarnas många skarpa frågor och erfarenheter att dröjsmålet med att offentliggöra konverteringen varit en medveten strategi.
En mångårig musiker i församlingen poängterar att det inte bara handlar om Ulfs och Birgittas personliga resa – utan att andra i ledningen redan tidigare har talat om att det också är församlingens resa. Musikern talade också om hur han fått uppleva att han blivit kritiserad för sitt ifrågasättande när han talat om detta med Ulf Ekman.
En annan man som varit med i församlingen 25 år konstaterar att ledningen inte kan ha varit ovetande om makarnas konvertering, eftersom han själv som vanlig medlem förstått vartåt Ulf var på väg för flera år sedan.
Ledningens försvar i församlingsmötet formulerades som att det har varit en process där man upptäckt vad som man har gemensamt med katolikerna. Livets Ords teologi utformas nu av församlingens teologer som inte har konverterat och till grund för detta arbete ligger församlingens lärogrund.
Trovärdigheten i sådana försvar grumlades bland annat av frågor om ändringar i Ulf Ekmans böcker som utgivits av förlaget och frågor om varför Katolska katekesen såldes i bokshopen. Svaret att Livets Ord bara står bakom det man själv ger ut och ”knappt ens allt det” var en kommentar som fick många att skratta men som sannolikt övertygade få.
Men enligt Aletheias referat var det inte bara frågor om katolicism som väcktes utan Jonathan Ekman fick också frågor rörande Livets Ord-stiftelsens ekonomi och arbetssätt. Han förklarade hur det fungerar med styrelsen, att den själv tillsätter styrelsemedlemmar och att ingen kan avsättas ur styrelsen. Ulf och Birgitta sitter kvar i styrelsen, men ska lämna den. Han nämnde inte vilket inflytande de skulle få som stiftelsens grundare eller om stiftelsens ekonomi skulle redovisas mer öppet.
Den anonyma rapportören från församlingsmötet redovisar också att Jonathan Ekman “fick en fråga om stiftelsens tillgångar och förklarade att det handlar om runt 100 miljoner kronor (om jag minns rätt), varav det mesta sitter i fastigheterna och en stor del i avsättningar till anställdas pensioner.”
Frågor om ett köp av tomt i Storvreta intill Ekmans hem och om att dela upp stiftelsens verksamheter med separata ledningar för olika verksamhetsformer visar att det finns en förtroendekris i Livets Ord också i fråga om ekonomisk förvaltning. Att en församling har 100 miljoner avsatta till pensioner och i fastigheter utan att behöva redovisa närmare vilka förmånstagarna är, eller hur kapitalet förvaltas, hör inte till det vanliga i organisationssverige. Förtroendekrisen inom Livets Ord kommer inte att kunna lösas med mindre än att en omorganisation görs som ger total öppenhet om både tro och praktik.
Arne Carlsson
