Sveriges kristna råd och Swedwatch är kunniga och starka representanter för kyrkan i den politiska opinionsbildningen. Svenska kyrkans egen politiska aktivitet präglas av samma sakkunniga noggrannhet med utvalda ämnesområden. Långsiktiga engagemang såsom vapenexport, rättvis fred, samernas rättigheter som ursprungsbefolkning, Israels ockupationspolitik, förföljda kristna, och klimathot är sådana exempel. Tillfälliga aktivistiska aktioner har varit påskupprop för flyktingamnesti och upprop för fungerande sjukförsäkring. Kyrkans diakonala arbete kan också ses som ett samhällsförändrande hjälp och opinionsarbete.
Kyrkans internationella och ekumeniska kontaktnät binder samman Svenska kyrkan med andra kyrkor i världen och utgör en av världens starkaste och mest spridda globala nätverk. Hela denna verksamhet är ett uttryck för tron på en övergripande mening och kyrkans gemensamma uppdrag från Gud.
Hans Blix, f.d. utrikesminister, chef för IAEA och chef för FN: vapeninspektörer i Irak medverkade vid lanseringen av rapporterna ”Fred, säkerhet, försvar, tyngdpunktsförskjutning i svensk politik” och ”Prislappar för fred och säkerhet” som arrangerades av Sveriges kristna råd. Han lovordade rapporten och menade att den kunde betecknas som en alternativ försvarsutredning
Detta brett förankrade uttryck för kristet förvaltarskap delas dock inte av alla. För några är detta samhällsansvar i grunden främmande för kyrkans liv och verksamhet. Genom en konstruerad skiljelinje, mellan bokstavstroende och de som menar att bibeln måste tolkas, frammanar denna grupp bilden av en splittrad kyrka. Det är en konstruerad skiljelinje eftersom kampen om vad som ska höra till den bibliska uppenbarelsen och hur den ska tolkas, är lika gammal som bibeln själv. Den kampen är på intet sätt ny, men kan sägas vara själva livsluften i teologiskt skapande.
Magasinet Arena tecknar i sitt senaste nummer ett mångsidigt och inträngande porträtt av den blivande ärkebiskopen Antje Jackelén. De konfronterar henne med risken för splittring av Svenska kyrkan. En risk som tidningen Dagens ledarskribent Elisabeth Strandberg framförde i samband med ärkebiskopsvalet. Antje Jackeléns svar speglar svårigheterna med opinionsbildare,som tidningen Dagen, vilka har en exkluderande agenda. Viljan att förstå dem leder till en missvisande bild av Svenska kyrkan som en polariserad gemenskap.
–Jag tror att det finns en liten risk med polariseringen, och det är att marginalerna, det extrema, får mer uppmärksamhet. Att marginalerna marginaliserar mitten som kanske är hur bred som helst, säger Antje Jackelén.
En exkluderande extremgrupp behöver inte ha en kontrasterande grupp med motsatt exkluderande agenda. Därför blir bilden av ”marginalerna som marginaliserar mitten” fel.
Det finns ingen polarisering och Antje Jackelén är definitivt inte en marginaliserad teolog, som några sökte framställa henne som. Den polariserade bilden av Svenska kyrkan i samband med ärkebiskopsvalet var en konstruktion av grupper med rötter i helt andra traditioner än Svenska Kyrkans. Traditioner där den historiskt kritiska bibeltolkningen inte accepteras. Det är en reglerande och exkluderande teologisk tradition som inte tvekar att ge teologer med avvikande syn mindre angenäma epitet.
Det finns en bred uppslutning bakom Svenska kyrkans öppna teologi och politiska engagemang. Det var denna breda uppslutning som tog sig uttryck i ett historiskt brett stöd för Antje Jackelén i ärkebiskopsvalet.
För att behålla denna uppslutning behöver Svenska kyrkan kontinuerligt fördjupa och bredda sitt teologiska arbete i samarbete med de teologiska fakulteterna, församlingsprästerna och lekmannateologerna. Teologifestivalens öppna, prövande, attityd kan vara inspirationskälla till ett verkligt alternativ i förhållande till en alltför tillbakablickande och begränsande teologisk tradition.
Det stämmer att den partipolitiserade Sv.Kyr-
kan är vänsterorienterad. Det är ”själva livs-
luften” för vad A.K. lallar ”teologiskt ska-
pande. Dessvärre är det inte bara socialde-
mokraterna utan också andra partier som direkt
eller indirekt begränsar kyrkans självstyre.
Om några år torde detta vara slut och folket
fråga sej hur man kunde ha det så tokigt.
När var Hans Blix utrikesminister?
Blix var utrikesminister för Fp 1978-79.
Vilka traditioner mer specifikt är det som inte accepterar historiskt kritisk bibeltolkning? Och vad lägger du i det begreppet? Kan man omfatta metoden samtidigt som man räknar med att Gud har ingripit i historien på riktigt? Det påverkar ju slutsatserna man kan dra en hel del.
Skulle du tex säga att NT Wright använder sig av metoden i sin exegetik?
Johans fråga är bra och får gärna besvaras. T.o.m. bibelläraren och förre missionsföreståndaren Anders Sjöberg är ju i vissa avseenden ”historisk kritisk”, liksom redan Paul Peter Waldenström, annars ofta stämplad som värsta oreflekterade ”fundamentalisten” (du har väl läst hans NT med förklaringar?).
F.ö: Bland miljoner kyrkomedlemmar, inte bara socialdemokrater, är säkert kyrkoledningens hållning ”mainstream” (det är ju därför vi har den kyrkoledning vi har). Men det blir genast annorlunda om vi undersöker attityden bland de bekännande kristna i Svenska kyrkan, de som tror på Jesus och ber till honom, som lever med i kyrkans gudstjänstliv och där hämtar kraft till arbete och vittnesbörd i vardagen. (Vi behöver inte begränsa oss till de utrerat evangelisk-lutherska eller ”bekännelsetrogna”).
Även bland dessa finns naturligtvis politiskt vänsterorienterade, teologiskt liberala m.fl. (är man det ena behöver man f.ö. inte vara det andra). Men proportionerna blir väsentligt annorlunda. Och jag tror att ganska många där delar bestörtningen över en ärkebiskopskandidat som har svårt att säga om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger. Eller över den manlige motkandidat som lika frankt som naivt hävdade att alla kommer till himlen. (Förutsatt att de först dött, givetvis).
Lite kul ändå att du Arne till den milda grad försöker bagatellisera oppositionen mot kyrkoledningen (de politiska partierna och de i alltför hög grad politruk-liknande ledarna Wejryd och Jackelén) att du hävdar att den nästan inte ens finns ;o). Tjohejsan! Däremot är den – precis som i politiken f.ö.! – helt klart ganska spretig (jag menar, det är en bit mellan ELM-BV:s missonsföreståndare Erik J Andersson och teol dr Annika Borg). Men den finns och kan växa till stormstyrka om Antje Jackelén inte bara ifrågasätter jungfrufödelsen utan även likt sin företrädare och Kyrkans Unga hävdar att även karlar kan föda barn och att vi som inte tror det vill tvångssterilisera folk. Var du lugn för det, Arne!
Varför så fräna ord? Det är väl alldeles utmärkt att politiska åsikter bryts mot varandra inom olika kyrkliga media.En fri offentlig debatt visar på en kyrka som lever nu och framåt.En brist f.n. enligt min åsikt är att kyrkan har tonat ner att vi bär FÖRSONINGENS ÄMBETE, den mest centrala uppgiften för oss kristna. För mig är kyrkans ställningstagande i konflikten ISRAEL– PALESTINA felaktig. Vi påverkar inte ISRAEL och hjälper inte palestinierna. Istället borde vi hitta israeler och palestinier av god vilja bland bosättarna och palestinierna på de ockuperade områdena. Vi borde leta efter samarbetsmöjligheter, handel, jordbruk, gemensamma skolor etc. Det är inte rimligt att tro att alla bosättare är hårdföra fundamentalister eller att palestinierna domineras av längtan efter hämnd.
Johan och Andreas: Jag är inte ute efter att peka ut några organisationer eller grupper som inte accepterar historisk kritisk bibeltolkning. Men kunskap om texternas historia och karaktär gör det omöjligt att med enskilda bibelord som rättarsvärd döma ut och förvränga andra kristna tolkningar än de egna. Jag har inget behov av att dra upp skiljelinjer mellan ”de bekännande kristna” och andra medlemmar i Svenska kyrkan. Du Andreas som gör det och dessutom kallar våra ärkebiskopar för ”politruk-liknande ledare” och lika självklart tycker dig kunna döma över vilka som kommer till himlen borde nog ta dig en funderare över hur du läser bibelns texter.
Själv tänker jag fortsätta att glädja mig över mångfalden och över de väl övervägda svar som ärkebiskopskandidaterna överlag kunde avge. För att i kärlek, kritiskt granska både kyrkoledning och kommentarsfältens författare behöver man inte anses bagatellisera oppositionen när man vägrar inta en exkluderande hållning som hotar med kyrkosplittring.
Tack Arne för en mycket välskriven ledare. Till kritikerna vill jag bara säga. Svenska kyrkans starka tro och engagemang för fred, rättvisa, barmhärtighet, nödhjälp, flyktingarbete m.m. är ju tecken för det Guds rike som både GT:s profeter skriver visionärt om liksom det som Jesus undervisar om i NT. De som vänder sig emot detta engagemang måste vara falska profeter som inte tar Guds ord på allvar. De är kanske mest ute efter att bevara kyrkans patriarkaliska maktstrukturer.
Arne. Varför hackar du på Andreas, när du höjer Antje till skyarna? Hon avfärdade ju alternativa ståndpunkter till sin egen högst högmodigt under hearingen.
Här på Smedjan lägger ni ganska mycket krut på att kritisera andra som läser Bibeln. Ni är ju inte direkt taktfulla i ert sätt uttrycka er heller.