Björn Helgesson, präst i Örebro, skriver idag i Kyrkans tidning om kyrkoherdarnas höga löner i de nya storpastoraten. Helgesson skriver med aggressivitet och vrede. En vrede som tidningen kallar för helig vrede. Och det kan man verkligen säga att det är. Det är hot om förtappelse och hot om att gå vidare till både tv och andra tidningar i hela landet om inte bättring sker, dvs. att man sänker sina löner kraftigt.
Helgesson menar att hans skarpa kritik kan tystas ned och enbart förbigås. Men i det här fallet tror jag inte på någon tyst debatt. En och annan artikel i ämnet kan nog komma till. Detta väcker människors känslor av många olika anledningar. Kyrkans tidning kanske till och med ser framför sig flera upprörda artiklar att publicera i ämnet.
Men det som skrämmer mig är det faktum att kvinnor får lägre lön än män i Svenska kyrkan för samma befattning och arbete inte tycks uppröra någon till helig vrede. Här är det ingen som hotar med att gå till Uppdrag granskning och till tidningar i hela landet. I denna fråga är det ingen som skriver att man personligen verkligen skäms för att det förhåller sig på ett så felaktigt sätt. Debatten om kvinnors löner förbigås med i stort sett tystnad. Några enstaka skriver om det men det vållar inte något ramaskri att män och kvinnor värderas olika inom Svenska kyrkan.
Vi har strax en kvinna på den högsta befattningen i Svenska kyrkan. Härvidlag går Svenska kyrkan före. Någon kvinna på statsministerposten är inte sikte. Här ligger Sverige efter sina nordiska grannländer. Svenska kyrkan kan vara stolt. Men det är fortfarande skamligt att kvinnor betalas lägre. Den frågan och andra som gäller ett inkluderande av kvinnor får inte skymmas nu av att Antje Jackelén blir ärkebiskop. Det är inte ens säkert att nya ärkebiskopen kommer att introducera eller inspirera till någon feministisk tankevåg eller rörelse inom Svenska kyrkan. Hon har naturligtvis all rätt att driva de frågor som är mest angelägna för henne.
Det går ändå att konstatera att normaliseringen av kvinnors underordning fortgår. Några får kämpa mot detta. Skrika så högt det bara går, upplevas som allmänt jobbiga och vara beredda på att bli förbigångna. Patriarkatet sitter i väggarna på många sätt inom Svenska kyrkan.
Men om det nu kommer igång en debatt kring höga löner inom Svenska kyrkan är förhoppningen den att de lägre löner som tilldelas kvinnor också diskuteras. Men jag befarar, tyvärr, att det blir som vanligt. Tystnad.
Helena Myrstener
Nej, Helena Myrstener, det råder faktiskt ingen underordning av kvinnor – och ”normalisering” av densamma i Svenska kyrkan. Påståendet har ingen saklig grund, är helt gripet ur luften och kan endast skrivas på feminismens överdrivna åsiktskonto. Redan för omkring tio år sedan noterade jag i en undersökning, som jag gjorde – apropå liknande påståenden – att två tredjedelar av de anställda i Kyrkans Hus i Uppsala var kvinnor. Sedan dess lär proportionerna väga över ännu mer i kvinnlig riktning. I dag utbildas också fler kvinnor än män till präster, samtidigt som det råder kvinnlig dominans bland de anställda ute i församlingarna – och även i förtroendevalda led på många håll i landet.
Därför är påståenden av det här slaget – Du är inte ensam – både felaktiga och olyckliga, då de riskerar dra bort blickarna från kyrkans viktiga och egentliga arbete, inte minst undervisning och mission.
Jag tycker att det är i allas i kyrkan verksamma personer intresse att koncentrera sig på huvuduppgifterna och lägga uttryck som patriarkat, matriarkat, feminism och underordning åt sidan.
Ty är det någonstans som kvinnor dominerar så är det faktiskt i Svenska kyrkan. Jag ber Dig en gång för alla se den verkligheten!