Idag skriver jämställdhetsminister Maria Arnholm (FP) och riksdagsledamoten Karin Granbom Ellison (FP) på Correns debattsidor att genuspedagog är ett yrke för framtiden.

Jämställdhetsministerns utspel underkänner de många borgerliga ledarskribenter som de senaste veckorna skrivit föraktfullt och raljant om genusvetenskap, bland dem Per Gudmundson, Paulina Neuding och inte minst Erik Helmerson.

Arnholm bekymras över skillnaderna i studieresultat mellan pojkar och flickor. Det gör hon rätt i. I flera decennier har pojkar presterat sämre och fått lägre betyg än flickor i svenska skolor. Kulturella förklaringar till pojkars studieovilja fokuserar alltför ofta på föreställningen om inneboende manlig rastlöshet, ett karaktärsdrag som är satt på förväg. Ambitionen att hjälpa och förstå mattas av i takt med allt starkare föreställningar om att pojkar och flickor skulle ha radikalt olika förutsättningar att tillgodogöra sig kunskap.

Jämställdheten måste jobbas in från grunden i svenska skolor. Den får inte reduceras till en bonusåtgärd, ett plus i kanten för de skolor som har råd att hyra in pedagoger för profilens skull. Genuspedagogik måste bli ett framtidsyrke, och en självklar grundkompetens för lärare och personal på svenska skolor. Det är glädjande att Arnholm ser behovet och är framsynt nog att vända sig till forskningen inom fältet – och lämnar tyckarna på ledarsidorna därhän.

Mattias Irving