Det är dags att acceptera att Guds skapelse inte är så byråkratiskt enkel, när det gäller könsbestämning, som vi vill ha den till. Redan under graviditeten kommer ofta som första fråga från en nyfiken omgivning, – Är det en pojke eller flicka? Trots att det är förenat med viss risk att ta fostervattenprov känner sig föräldrarna pressade att så snart som möjligt kunna meddela omgivningen resultatet av ett könstest.

Inför ett tredje kön

Arne Carlsson

Det är dags att acceptera att Guds skapelse inte är så byråkratiskt enkel, när det gäller könsbestämning, som vi vill ha den till. Redan under graviditeten kommer ofta som första fråga från en nyfiken omgivning, – Är det en pojke eller flicka? Trots att det är förenat med viss risk att ta fostervattenprov känner sig föräldrarna pressade att så snart som möjligt kunna meddela omgivningen resultatet av ett könstest.

Nu har brådskan med att se röken komma ur den påvliga kurian lett till kommersialisering också av denna kunskap. Med ett enkelt ”hemmatest” kan föräldrar redan efter vecka 6 ta reda på om de väntar en pojke eller flicka. ”Många föräldrar bygger till och med ett extra rum eller dekorerar om ett rum efter bebisens kön”.Vi ska sluta med att ställa den dumma frågan om pojke eller flicka som första fråga?

Frågan om könsbestämning är en lika dum och besvärande fråga som när vi på festen träffar en främling och först av allt frågar: ”vad jobbar du med?” och har det efterföljande svaret redan formulerat ”vad spännande” som endast genom sitt tonläge avslöjar hur vi placerar den tillfrågade i den sociala hierarkin. Om svaret blir ”jag är arbetslös” får man hoppas att inte det färdiga svaret råkar hoppa ut, för att vara arbetslös är ju ”skamligt”.

Hur svarar man om ens lilla bebis inte kan könsbestämmas? Vilken tapet ska jag sätta upp om mitt barn är intersexuellt. Clara Mogen i Berlin berättar för P1 Morgon att hon ångrade den operation hon lät genomföra på sitt barn, där de manliga könskörtlarna togs bort och en slida konstruerades i två steg, varefter mängder av könshormon gavs åt barnet för att hon skulle kunna vara en tjej fysiskt. Nu behöver inte längre barn och föräldrar i Tyskland tvingas in i dessa makabra beslutssituationer utan rutan med könsbestämning i födelseattesten kan lämnas tom.

I Sverige finns inte denna möjlighet. Att införa ett tredje kön skulle ge personer som föds intersexuella rätten att själva bestämma sin identitet. Det skulle ge transsexuella personer tillgång till t.ex. transvård. Det skulle också tvinga oss alla att erkänna hur svår könsidentifiering kan vara. Den är inte så enkel som vi vill göra den till och en påtvingad förenkling försvårar för dem med dubbla eller oklara könsidentiteter. Att dessa personer är få eller utgör en minoritet ger oss inte rätt att försvåra livet för dem.

Att införa ett tredje kön kunde också hjälpa oss alla att inte kategorisera könsegenskaper så hårt. Vi kunde låta gränsen mellan manligt och kvinnligt vara glidande så att både det kvinnliga och det manliga i vår personlighet kan få växa sida vid sida. För just så ser verkligheten ut, och varför skulle vi mästra skaparen med våra krav på ”ordning och reda”.

6 kommentarer på “Inför ett tredje kön

  1. Bengt Olof Dike skriver:

    Arne,

    upplys oss om hur många i vårt land som är berörda av frågan. Det vet de flesta inte alls. Att antalet är mycket litet, vet dock de flesta.
    Alltså hur många?

  2. Torgny Rabe skriver:

    ”Och Gud skapade människan,till man och kvinna skapade han henne”,
    Mvh, Torgny Rabe

  3. Mattias Irving skriver:

    Hej Bengt Olof,

    det är mycket svårt att svara på hur många transpersoner det finns i Sverige idag. Professorn och transaktivisten Lynn Conway (Univ. Michigan) påstår iaf att den siffra som länge angivits (1 på 30 000) är på tok för låg, och är resultatet av för dåligt forskningsunderlag – inte minst för att många transpersoner upplever skam och skuld och inte vill ge sig till känna. Utifrån hennes studie på hur många som genomgått könskorrigerande behandling slöt hon sig till att det drabbar åtminstone en på 2500. Hon menar dock att denna siffra bara nämner de fall som de facto går att mäta, alltså de som valt att operera sig. En rimligare siffra kunde vara så hög som 1 på 500. Det bör dock nämnas att transfrågor ligger utanför hennes ordinarie forskningsfält.

    För att illustrera hur okänd prevalensen i själva verket är kan vi även titta på Wikipedia, som citerar flera forskare. Olyslager och Conway ger en möjlig prevalens på 1:5000 för hela gruppen av kvinnor och män. De argumenterar också för varför den sannolikt inte är så låg som 1:10 000.

    Ställd mot andra av de mindre men ändå välkända patientgrupperna är 1:5 000 en tämligen stor grupp. Exempelvis medfödd blindhet (kongenital katarakt) drabbar 1-6/10 000. ALS har en incidens på 2-4/100 000, blödarsjuka 14/100 000, Cystisk Fibros 7/100 000, Klippel-Feils syndrom (som jag själv har) 2-3/100 000, SMA 4-6/100 000. (Socialstyrelsen)

  4. Marie Fredin skriver:

    Han, hon eller det, tala om avhumanisering.
    Vilken förälder kan svara sitt barn:”Du är varken han eller hon du är ett neutrum”.
    Måste finnas bättre, humanare sätt att hantera denna fråga.

  5. Mattias Irving skriver:

    Marie, numera finns ett särskilt pronomen som är könsneutralt – hen. Därför kan man nu säga han, hon eller hen. Läs mer på Wikipedia.

  6. Ida skriver:

    Helt underbart skrivet, jag gläds i hela hjärtat över en sådan kärleksfull syn på människan. <3