Kyrkostyrelsen har beslutat att utreda frågan om en särskild utförarorganisation för välfärdsrelaterad verksamhet. Det gör Svenska kyrkan mot en bakgrund av att stora samhällsförändringar kommit att förändra välfärdssamhället. Det är lätt att betrakta dessa förändringar som en positiv öppning för kyrklig verksamhet i välfärdssektorn men man glömmer lätt bort den bakgrund mot vilken dessa förändringar har skett.

Tankemönster från affärsvärlden har trängt in i den offentliga sektorn. Allt oftare möts folkrörelserna av förväntningar på att inte bara vara kravställare utan att ta på sig uppdrag att driva verksamheter. Transfereringar går från bidrag till ersättningar. Samråd har bytts till särintresse. En stor maktförskjutning har skett mellan arbete och kapital. Lönernas andel av produktionsresultatet har gått ned under de senaste 15 åren från ca 75 % till 65 %. Samtidigt har hushållens inkomster blivit alltmer ojämlikt fördelade. De rikaste har blivit rikare och prekariatet har vuxit.

Istället för att investera i produktion och förstärka den reala ekonomin ansamlas i dag ett växande överskott i den finansiella sektorn. Det ackumulerade kapitalet söker sig dels till bostads- och fastighetssektorn där det uppstår ”bubblor” och dels skapar det en ökad press på att ”öppna upp” nya marknader. Enligt Professor David Harvey vid City University of New York är det denna press som är drivkraften bakom den avreglerings- och privatiseringsvåg som drar fram över västvärlden. Budskapet som trummas in är att statliga företag och offentlig sektor per definition är ineffektiva och att enda sättet att få dem att fungera bättre är att lära av marknaden eller allra helst överlåta verksamheten på den privata sektorn.

Det är inte bara välfärdssektorn med skola-vård-omsorg som har utsatts för denna våg av privat företagsamhet och marknadsekonomins ”välsignelser”. Vi kan bara påminna oss om utvecklingen i Svenska Vattenfall och Telia som utmärkta exempel på hur ackumulerat kapital och stora värden har bytt plats från offentlig verksamhet till VD-löner och stora kapitalströmningar i den finansiella sektorn. Det är alltså starka strukturella, politiska och ekonomiska krafter som satts i rörelse.

Det är mot denna bakgrund man måste förstå kraften i privatiserings- och avregleringsvågen som drar fram över västvärlden och det är mot denna bakgrund man måste pröva Svenska kyrkans roll i välfärden. Det är också mot denna bakgrund man måste bejaka utredarens slutsats att avstå från en utförarorganisation på nationell nivå med kyrkostyrelsen som ansvarig huvudman. En privatiserad och avreglerad välfärdsmarknad där Svenska kyrkan skulle lägga anbud som vilken entreprenör som helst skulle kunna skapa mycket upprörande situationer. Hårda ekonomiska besparingskrav kan lätt bli till rubriker om vanvård i kvällspressen. Man kan inte heller utesluta att man efter en begränsad avtalstid förlorar en upphandling och tvingas lämna verksamheten. Med sådana förutsättningar skulle snart viljan till långsiktighet i verksamheten tunnas ut.

Även om Svenska kyrkan har ambition att bedriva en verksamhet inom välfärdsområdet med andra etiska regler än marknaden så visar erfarenheten att detta i praktiken är svårt. Svenska Kyrkan, som kan betraktas som en finansiell jätte, har till exempel som policy på kapitalmarknaden att undvika utmanande kapitalplaceringar, till exempel i tobaks och försvarsindustrin, men också i företag som utvinner fossila bränslen som olja och kol. Trots denna policy äger Svenska kyrkan aktier i Fiat vars helägda dotterbolag Iveco tillverkar militärfordon, bland annat Ariete-stridsvagnar. Iveco är en av världens 50 största vapenproducenter.

Ett annat exempel på svårigheter i en marknadsekonomi är förvaltningen av kyrkans skogar där man säger sig värna om en ”långsiktighet vilken präglas av kärlek till växter och djur”. Likväl finns det exempel på hur gamla träd och utrotningshotade arter har skövlats och rödlistade arter har försvunnit medan meterdjupa hjulspår har lämnat stora sår i marken.

Dessa exempel visar att Svenska kyrkan inte kan bortse från den makroekonomiska bakgrund som skapat efterfrågan av Svenska kyrkans tjänster som utförare på en marknad. Marknaden bestämmer i hög grad vilka villkor som gäller. Därför måste villkor och förutsättningar vara glasklara så att det finns förutsättningar att förverkliga syftet i ett eventuellt engagemang, också i lokalt begränsade projekt. Marknadsinspirerade lösningar har i praktiken inte lett till de positiva effekter man hävdat från politiskt och ekonomiskt håll. Dessutom måste kyrkan undvika att legitimera politikernas nedprioriteringar av välfärden på denna marknad. På senare år har politikerna ofta använt de privata företagen för att skjuta från sig ansvaret för nedskärningar. Istället för att bli en del av de senaste 20 årens genomgripande systemskifte borde kyrkan kräva en systematisk utvärdering av privatiseringspolitiken.