Det är en mycket tidig morgon i Yangon, Burma eller Myanmar som de flesta här säger. Jag står på gatan för att fånga en taxi.

Baksätestankar i Yangon

Görel Byström Janarv

Det är en mycket tidig morgon i Yangon, Burma eller Myanmar som de flesta här säger. Jag står på gatan för att fånga en taxi. Det tar aldrig särskilt lång tid, typ en halv minut och minst en taxi stannar bums av de 100 000 taxibilar som rullar i Yangon. Tiomiljonerstad som växer så det knakar.

Knakar gör det också i transportsystemen! Det är därför jag är uppe så tidigt för att ta mig till dagens föreläsning på MIT, Myanmar Theological Seminary, Teologiska högskolan här, som både startats och drivs av baptister sedan lång tid tillbaka. Baptisterna utgör i själva verket den största kristna gruppen i  Burma/Myanmar, ungefär 4 procent av populationen.

Jag är på väg dit för att starta föreläsningarna i en grundkurs i Feministteologi. Men så är det ju så här med stora städers trafikutveckling. Med ökat välstånd kommer bilarna! För några år sedan fanns det 200 000 bilar i Yangon. Nu när det nya Myanmar byggs med byggkranar, hotell och shoppinggallerior överallt,  håller hela systemet liksom på att klogga ihop. De förr så vanliga cykeltaxiförarna blir allt färre. Och de lever ett utsatt och farligt liv i trafiken. Nu finns det 400 000 bilar här och en resa som med GPS:n ska ta 10 minuter kan ta en timma eller två. De som jobbar på andra sidan stan får räkna med 4 timmars arbetsresor. Eller gå upp i gryningen för att ta sig till jobbet – och åka hem när kvällen redan hunnit långt.
Det är därför jag är tidigt ute den här onsdagmorgonen. Men taxichauffören har ingen pejl alls på vart jag ska. Ett tag försöker han släppa av mig vid Yangon Technological Institute. Nästan rätt so to say!

Attachment-1 (8)

Det gamla och det nya Yangon. Foto: Görel Byström Janarv

 

Det slutar som det ofta gör när jag reser här; jag tar fram mobilen och startar GPS navigationen och så startar dialogen med taxiföraren om att få kartan, verkligheten och resmålet att stämma.

Nu har jag lärt mig att alla taxichaufförer regelbundet måste förnya sin licens tvärs över gatan till MIT – och att det är ett bra mycket säkrare riktmärke eftersom alla taxichaufförer vet vart det ligger.

Man hinner tänka en del i baksätet på nån av de 100 000 taxibilarna. T ex på Fredrik Gerttens dokumentärfilm Bikes vs Cars som just skildrar ett antal av världens storstäder (Sao Paulo, Los Angeles, Toronto, Köpenhamn, Amsterdam) som just nu håller på att bli veritabla trafikinfarkter och omöjliga att ta sig fram i, ja leva i.  Till dem kan man nu också lägga Yangon.

Jag kom fram i tid lagom till att studenterna återvände från jul och nyårslov i andra delar av landet och startade upp den nya terminen. För en del blivande pastorer den sista innan de ska ut i församlingarna och arbeta. Många av dem bland etniska minoriteter – också för att de själva har den bakgrunden och hemhörigheten. Det är klart att jag också undrade över hur många som hade valt att starta året med en grundkurs i Feministteologi. Jag hoppades på åtminstone 15 stycken. Då finns goda förutsättningar för samtal och fördjupning.

Men det blev inte som jag tänkt. Det var 89 stycken blivande pastorer och sistaårsstudenter  som valt den här kursen! Varav hälften unga män. Något som aldrig sker på hemmaplan där det i överväldigande grad är unga tjejer som läser genusvetenskap och intresserar sig för exempelvis genderfrågor och feministteologi.

Jag blir ofta överraskad här i Myanmar. Både över trafiken – och nyfikenheten.

Kommentarsfältet är stängt.