Teologerna Joel Halldorf och Patrik Hagman är värda en stor eloge för den nya kristna Läsarpodden som startats av Dagen och stöds av THS som önskar “slå ett slag för…det goda samtalet”. Efter att ha hört det mest avlyssnade avsnittet, Det gudlösa folket, med mer än 50 000 lyssnare, gnager dock två frågor inom mig.

Galopperande teologer i ny podd

Sven_Andersson-102x150Teologerna Joel Halldorf och Patrik Hagman är värda en stor eloge för den nya kristna Läsarpodden som startats av Dagen och stöds av THS som önskar “slå ett slag för…det goda samtalet”. Efter att ha hört det mest avlyssnade avsnittet, Det gudlösa folket, med mer än 50 000 lyssnare, gnager dock två frågor inom mig.

För det första. Varför denna inledande galopp mot buddhism? Bilden som ges är från början negativ, nästan burdus. Halldorf kallar den ”en teologi, filosofi med innehåll som folk borde vara skeptiska mot”. Hagman hakar på med orden: ”för vanliga buddhister i dom här länderna handlar buddhism betydligt mer om rituella offer än om filosofi och meditation”. Sedan hastar samtalet vidare om dess skuld för “religionskrig”. Slutligen läxas även “folk” i vårt land upp för att de “säger att buddhism är väl egentligen ingen religion”.
Är det denna polemiska attityd som är det kristna “goda samtalet” som Dagen och THS vill “slå ett slag för” idag? Och varför måste buddhism kallas religion? Religion är ju ett västerländskt begrepp! Än märkligare blir den kritiken då podden särskilt berör Dalai Lama som skrivit bestsellern Beyond religion: Ethics for a Whole World.
För det andra. Hur ser egentligen Halldorfs och Hagmans karta av “andlighet” ut? Halldorf sammanfattar svenskarnas situation så här: ”vi är ganska överens om att de är hyfsat sekulariserade”. Halldorfs mätare på detta är de alarmerande siffrorna om medlemstapp i trossamfunden, en indikation på att ”vinter är på väg” (Dagen 26/5).

Att många människor idag – rentav fler än vi tror – kan förmedla sin andlighet på nya sätt, genom uttryck som “jag är inte religiös men…”, tycks här knappt finnas på kartan och i alla fall inte rosas som vårtecken på den. Den folkkäre Ulf Lundells sång Gå upp på klippan med raderna ”han behöver inga katedraler – han behöver bara vinden i sitt hår” blir i stället exempel på ”bilden av en avsmalnad definition av kristendomsbegreppet”. Ändå kunde kristendomens störste missionär i en multireligiös kontext säga: ”Gud… bor inte i tempel som är byggda av människohand”(Apg 17:24).

Mot denna bakgrund kan man undra om det inte här finns en risk att Halldorf själv suddar ut vad “andlighet” på dagens karta kan vara. Och är det verkligen något vi kristna bör göra? Själv skuttar jag i alla fall till av glädje när Hagman i podden plötsligt säger följande: “Det Gud framför allt vill göra är att rädda världen”! Men, när Halldorf frågar vad det innebär blir svaret mer trevande: ”Också en komplex fråga…stoppa klimatförändringen…jag vet inte. Nej, inte på det sättet.”

Efter poddprologens kapplöpningsgalopp kan jag uppskatta det lugnare travet här. Men, inom mig väcks samtidigt en längtan efter teologer som tydligt vågar tala om den allvarliga “klimatkollapsen”(George Monbiot) och som även kan se vår tids spirande folkrörelse för jordens räddning som en del i ett andligt uppvaknande. En sådan mer jordad teologi skulle föra podden närmare den Gud som älskar inte bara individer utan hela världen, ja rentav kosmos (i Bibelns kanske mest kända kristna text, Joh 3:16, är ordet för världen i grundtexten kosmos). Men, då måste kanske teologerna stiga ned från sina alltför höga hästar och i stället ta en tur på Jesu lilla men fredliga åsna, där fötterna aldrig är långt ifrån marken.

Sven Andersson

8 kommentarer på “Galopperande teologer i ny podd

  1. Simon Rydin skriver:

    Kommentar 1.
    “The one measure of true love is: you can insult the other” /Slavoj Zizek

    https://www.youtube.com/watch?v=lAtUPfF1R_s

    Kommentar 2.

    https://w2.vatican.va/content/dam/francesco/pdf/encyclicals/documents/papa-francesco_20150524_enciclica-laudato-si_en.pdf

  2. Olle skriver:

    Sven – helt ute och cyklar kan du väl ändå inte tycka att poden är! Hagman och Halldorf har gott på fötter, är eftertänksamma och belästa.

    Buddismen som strävar efter självförgudning och ett upplösande i intet, dvs., det som vår Herre vill skydda oss ifrån. Det är väl inte märkvärdigt att reagera negativt inför buddismen? Hela Skriften talar ju tydligt mot detta!

    Sedan blir jag fundersam hur du använder ordet andlighet. Är det inre rimligt att ändå se andlighet utfrån Paulus definition? Och då är inte buddism en andlighet och det du skriver om att många människor idag kan förmedla sin andlighet på nya sätt blir bara märkvärdigt. Andlighet innebär att leva och dö för Honom som levde och dog för oss! Kan en buddist göra det?

    Vi kan verka för hållbar värld – men gör vi inte det för Honom – så är det inte andligt! Vi kan verka för ett hållbart samhälle och en hållbar värld i egositiska syften! Du gör det enkelt när du kategoriserar och kritiserar vad du anser vara andlig och inte när du inte använder en kristen definition på andlighet utan en sociologisk i bemärkelsen att relatera till helheten.

    Du skriver vidare ”Sedan hastar samtalet vidare om dess skuld för “religionskrig”. Enligt Mattias Gardells siffror kan men se:

    ”Kristna var inblandade i nära 40 procent av konflikterna, men utgjorde endast 24–31 procent av världens befolkning.

    Muslimer var inblandade i 28 procent av konflikterna, men utgjorde 20–22 procent av världens befolkning.

    Buddhister var inblandade i 17 procent av konflikterna, men utgjorde 5–6 procent av världens befolkning. Det innebär den största överrepresentationen av samtliga religioner (209 procent).”

    http://www.dagen.se/dokument/buddhismens-m%C3%B6rka-baksida-1.98142

    /Olle

  3. John Nilsson skriver:

    Har inte lyssnat på den aktuella podden, men vill bara snabbt säga att den antropologiska synen på kristendomen, som René Girard och efterföljare står för (Girard dog för en månad sedan), har tydliga beröringspunkter med buddismen.

    Girards mimetiska teori stipulerar att vi ”lånar våra begär” av varandra, och tar som exempel det tionde budet i Mose lag, att vi inte ska ha begär efter vår nästas hus… …eller något annat som tillhör vår nästa, eftersom detta kan leda till rivaliteter, konflikter och våld.

    https://www.youtube.com/watch?v=0m3x3pWTBHs

    Centralt i buddismen är de fyra ädla sanningarna, där begäret har en huvudroll:

    ”De fyra sanningarna är:

    ”Det finns lidande i världen”, ”orsaken till lidandet är begäret”, ”begäret kan och måste utplånas”, ”vägen till att släcka begäret är den Åttafaldiga vägen”.”

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Buddhism#De_fyra_.C3.A4dla_sanningarna

    Klara kopplingar mellan kristendom och buddism, således.

    Rene Girards öppnings ord i nedanstående intervjuserie är också intressanta i detta perspektiv:

    ”Religion is the means through which the order created, you know the peace created by the first murder, turns in gradually into a cultural system. Humanity is a child of religion,

  4. John Nilsson skriver:

    …in a way religion is like the placenta, which protects the newborn, and gets discarded when it’s really born”.

    https://www.youtube.com/watch?v=g8Y8dVVV4To

  5. John Nilsson skriver:

    Kraftfullt om Petrus förnekelse:

    ”Rene Girard on Peter’s Denial”
    https://www.youtube.com/watch?v=YWsU5rXDFVc

    Samma tema i CBC:s intervjuserie del 3 nedan (från 21:20-), där också judarnas roll i världshistorien kommer i nytt ljus, och mot slutet (35:28) följande ”mättade” ord:

    ”To become a Christian is to become aware of oneself as a persecutor of Christ”…

    https://www.youtube.com/watch?v=9fJMK9NjSQ4&feature=youtu.be&t=2128

  6. Sven Andersson skriver:

    Tack för kommentarer!
    Olle, visst kan Hagman och Halldorf ha “gott på fötter”! Därför började jag mitt inlägg med att ge dem en eloge för podden och fortsätter nu här gärna med att rekommendera Halldorfs högst tänkvärda och aktuella ledare i Dagen som ännu ett exempel på det: http://www.dagen.se/flyktingkrisen/kd-p%C3%A5-tv%C3%A4rs-mot-partiets-v%C3%A4ljarbas-1.478573. Jfr även uppföljaren http://www.dagen.se/flyktingkrisen/joel-halldorf-vad-vill-ni-kristdemokraterna-1.479906
    Detta hindrar dock inte att angelägna frågor kan och bör ställas när så påkallar.
    Om ett buddhistiskt universitet i vår huvudstad skulle lansera en podd för att “slå ett slag för…det goda samtalet” och inleda det med påståendet att kristendomen är ”en teologi, filosofi med innehåll som folk borde vara skeptiska mot” skulle jag som kristen sannolikt dra åt mig öronen inför samtalsmetoden och förvänta mig en klar motivering för ett sådant polemiskt anslag mot kristendomen.
    Ett sådan motivation skulle kanske kunna vara det faktum att evangelikala kristna var den utan jämförelse största gruppen i USA som stödde invasionen i Irak, ett krig vars följder och frukter vi idag på flera sätt tragiskt skördar genom den tilltagande flyktingströmmen till Europa. Att denna invasion dessutom genomfördes på initiativ av det statistiskt mest kristna landet i världen vid tidpunkten förminskar knappast misstanken.
    Frågan är dock hur fruktbart ett sådant misstänksamt samtal om kristendom och buddhism blir. Den undersökning om världskonflikter som du, Olle, refererar till illustrerar för mig att ingen världsreligion undgår risken att bli inblandad och insyltad i konflikter. För egen del ser jag dock försoningen som ett fundamentalt budskap i kristendomen. Ett sätt att försöka synliggöra detta i stället för konfliktens eller krigets budskap kunde vara att vi kristna fattar mod till oss och i stället inbjuder buddhister till oss för bli bekant med dem på riktigt – genom att dela livets glädje och sorg med dem – för att på den vägen se var relationen bär hän.
    Det finns ingenting i Bibeln om buddhismen som hindrar detta vad jag kan se. Tvärtom är gästfrihet snarare något som framhävs som en kristen dygd framför andra. Så det saknas här knappast grund att stå på för ett sådant möte. Båda religionerna inrymmer dessutom den gyllene regeln som skulle kunna vara en ytterligare grogrund.
    När det sedan gäller frågan om andlighet så vill jag bara tydliggöra att för mig som kristen är den ursprungliga och primära modellen varken Slavoj Zizek från Ljubljana (sagt till Simon Rydin) eller Paulus från Tarsus (som för mig dock är en viktig inspiratör) utan Jesus från Nasaret. Och i den Bibel Jesus hade till sitt förfogande förknippades Anden allra först med vinden (Gen 1:2), om vilken Jesus själv även säger: “vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far.” (Joh 3:8). Att tro att vi kristna skulle kunna styra och kontrollera denna vind är mot den bakgrunden en för mig obiblisk föreställning, främmande och rentav förmäten. Snarare borde vi som kristna träna vårt sinne så att vi blir alltmer ödmjuka och öppna för Andens allestädes och alltjämt överraskande framfart i vår värld idag.
    Gör vi det?

  7. Olle skriver:

    Sven, tack för att du svarade på kommentaren!

    Men hörru – jag har inga anspråk på att styra Andens vind, inte mer än de anspråk du ger uttryck för i din tolkning. För att önska trevliga samtal med buddister är väl lika mycket att styra och kontrollera denna vind, som något annat i så fall?

    Varför tar du överhuvud taget upp föreställningen att kristna skulle ”styra och kontrollera denna vind”? Problemet med ditt resonemang är att du gör det idécentrerat! Vilket också var min poäng i första kommentaren!

    Som så ofta på Dagens Seglora blandas innehåll i utsagor ihop med relationer. Det finns ingen motsättning mellan att uttrycka att det inte finns någon frälsning inom Buddismen (vilket inte är liktydigt med att buddister inte kan bli frälsta) och att älska buddisten! Det är skillnad mellan de relationer som är sprungna ur verkligt kött och blod – människa till människa – och vurmande för ideologier eller religioner. Jesus ger oss i uppdrag att älska våra fiender – då är det väl inget märkvärdigt att älska en buddist som i regel inte är vår fiende! Men det tror jag inte innebär att religionsdialoger eller att göra andra religioner till gäster i kristendomen är något gott. Att dela glädje och sorg är något människor gör med varandra. Inte religioner, ideologier, åsikter eller politiska partier.

    Nä, Sven, vi kristna varken kan eller ska kontrollera Anden, även om det är det som vi människor försökt ända sedan vi åt av Kunskapens Träd!

    Men Jesus uppmanar oss ständigt till omvändelse till Honom och identifierar Sig Själv som sina efterföljare, som Han säger till Saul från Tarsus när Saul dödar Kristna ”Varför förföljer du mig?”.

    Sven, är det ödmjukt och öppet för Hjälparen, som Jesus sände, att inte mana till omvändelse idag?

    Jag håller med dig om att försoning är fundamentalt i kristendom. Men betänk att Gud verkar sätta rättfärdighet högre än fred! Det är lätt att göra freden till gud och dyrka den!

    Själv tror jag att det är bäst att låta Gud vara Gud och låta Hans Ande fara dit den vill, vill den frälsa buddister så gör den det. Men vår uppgift är att peka på Jesus, att vara centrerad till Honom, oavsett hur trevligt det än är att sitta och prata om gyllene regeln med buddister!

    Allt gott
    /Olle

  8. Sven Andersson skriver:

    John, tack för ditt jätte-intressanta tips om René Girard. Har bara tittat lite snabbt på första klippet men det gav definitiv mersmak och ska försöka se resten framöver. Har även ett hum om hans huvudtanke kring ”bouc émissaire” och faktiskt en eller ett par av hans franska böcker hemma och kanske är det dags att damma av och läsa någon av dem ”in memoriam” nu. Tack än en gång.