Det är alltmer uppenbart att bekännare till kristen tro lever farligt i världen. I många länder förföljs kristna, ofta tillsammans med andra grupper.

Förföljda kristna – och andra

Anna Karin Hammar

Det är alltmer uppenbart att bekännare till kristen tro lever farligt i världen. I många länder förföljs kristna, ofta tillsammans med andra grupper. I andra försvåras deras möjligheter starkt att fritt utöva sin tro.

Vad är ett medmänskligt svar på en sådan situation? Vad bör vara kyrkornas svar i andra delar av världen?

Först tror jag att vi ska ställa den fråga som Jesus ställer till människor i nöd: Vad vill du att jag ska göra för dig? Inte utgå ifrån att vi har en omedelbar tillgång till vad som är det bästa svaret för en annan människa.

Det jag har uppfattat från kyrkoledare i Mellanöstern är att de tycker att det är kontraproduktivt att bli exponerade ensamma som en förföljd grupp. Hur kommer detta sig? Vem kan vända sig emot att ens lidande tas på allvar?

Jag har förstått det så här: det kyrkoledarna vänder sig emot är det sekteristiska våldet och bristen på stater med lika rättigheter till medborgarskap. För att de ska kunna leva i Mellanöstern krävs en inklusiv vision som innefattar kristna och alla andra grupper. Kyrkoledarnas vision är den jämlika staten som värnar alla med samma rättigheter och samma värdighet. Det vill säga, det kyrkorna värnar, är universella mänskliga rättigheter. I sitt lidande och sin diskriminering vill kyrkoledarna i Mellanöstern inte skymma den vision som är förutsättningen både för deras och för andra gruppers framtid i regionen. De vill inte bidra till mera bränsle till exklusiva gruppidentiteter som kan leda till sekteristiskt våld utan vill betona det gemensamma.

Jag förstår deras analys också utifrån att vad de behöver är mer än den religionsfrihet som är en självklar del av mänskliga rättigheter. De behöver också rätt till liv och försörjning, liksom alla andra människor. Att enbart fokusera på rätten att utöva sin tro förminskar de allmänmänskliga behov som också förvägras kristna på många håll i världen.

Samtidigt tror jag att de är starkt medvetna om, att de just genom sin tro på Gud och sin kristna tradition bidrar till att bygga ett gemensamt Mellanöstern. Tron är något för dem som förenar med alla andra människor och inte mindre med dem som har Gud som innersta referenspunkt.

På så sätt är deras svar på frågan som Jesus ställer tydligt och klart: möt våra grundläggande behov på ett sätt som inte spelar extremism och sekterism i händerna. Hjälp oss att bygga ett inklusivt Mellanöstern där alla oavsett bakgrund och tro har samma rättigheter. Exklusiva grupprättigheter leder till våld. Det är en erfarenhet som många kristna delar i världen. Låt oss därför bistå dem med trofasthet och klokhet. Se till allas behov som lider och till de självklara mänskliga rättigheterna att också utöva sin tro.

 

 

 

Kommentarsfältet är stängt.