”Trots 2013 års kyrkomötesbeslut om barnkonsekvensanalyser och nolltolerans mot sexuella övergrepp träder en bild fram av en kyrka som är blind för de mest utsattas situation. Det är en ödesfråga som rört om kyrkans moraliska och teologiska trovärdighet” skriver Seglora smedjas Ewa Lindqvist Hotz och Helle Klein i en artikel på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt.
Bakgrunden till debattartikeln är det i media uppmärksammade fallet av en man som i Visby stift välkomnas tillbaka till ämbetet trots att han erkänt att han sexuellt utnyttjat två minderåriga i sin församling, och därmed på grövsta tänkbara vis brutit mot sina prästlöften. Beslutet att välkomna tillbaka den tidigare avkragade prästen har föregåtts av en utredning som genom den kritik som framkommit har varit allt annat än fullständig. Uppgifter i utredningen visar att ungdomarna, vilka blivit sexuellt utnyttjade, har blivit kontaktade av samme präst i ett senare skede sedan han blivit avsatt från sitt ämbete.Flickornas föräldrar har kontaktat prästen och protesterat mot dessa kontakter.
I en intervju i SVD säger förre biskopen i Visby, Lennart Koskinen, som tjänstgjorde när prästens förhållande till ungdomarna uppdagades och prästen polisanmäldes. – I praktiken var det jag som avkragade honom. Vi fick honom att säga upp sig. Det är närmast en skandal att han åter får bli präst. Nolltoleransen måste hållas. Det är obegripligt, säger Koskinen.
Nuvarande biskopen i Visby Sven-Bernard Fast skriver i något han kallar en slutkommentar: ”Det är de rättsvårdande instanserna i samhället (eller kyrkan som del av samhället) som sakligt ska pröva, inte om garningarna kan förlåtas, utan om personen idag på̊ nytt kan vara lämplig att komma ut i samhället, återfå sitt körkort, sin legitimation eller sin behörighet. Detta alldeles oavsett känslorna hos domare, nämndeman, biskopar eller domkapitelsledamöter.”
Ärkebiskop Antje Jackelén uttalar sig i SVD och tror att regelverket kring domkapitlen kommer att tas upp under nästa kyrkomöte. – Det kan finnas skäl att ompröva saker, säger ärkebiskopen. I det aktuella fallet säger hon sig inte vara insatt i fallet och vet därför inte hur domkapitlet resonerat. – Men att det förekommer domar som är till synes obegripliga, både i värdsliga domstolar och i domkapitlen, är en känsla jag kan sympatisera med.
En orimlig situation! En biskop och ett domkapitel, som rimligen inte kan redogöra
för sitt beslut. Vi förutsätter väl att en ut-
redning har gjorts, att prästen erkänt, ångrat
fått Guds förlåtelse och att biskop, psykolog
och domk.led.möter övertygats om att han är
en förändrad människa, som bör kunna upprättas
Flickorna som väl var förälskade må man bek-
laga. Men lider de av att prästen tjänstgör i
ett annat stift? Förlåtelse åt alla! Kasta
inte första stenen!
Ja, Sven Andersson och Visbys stiftsledning. Guds förlåtelse är gränslös. Men det hindrar ju inte att man kan anse att en präst som haft sexuella relationer med konfirmander inte längre kan stanna i detta ämbete och att han inte ska ges möjlighet att axla prästrollen igen. För kyrkans trovärdighets skull kan han få andra uppgifter. Kyrkbänksämbetet ex.