Nu tar eventmakaren och pr-konsulten som han fick vid sin Bar mitzva. Han gör det som en motståndshandling mot antisemitismen.

Skärp kampen mot kyrklig antisemitism

Helena Myrstener

Nu tar eventmakaren och pr-konsulten Micael Bindefeld på sig davidsstjärnan som han fick vid sin Bar mitzva. Han gör det som en motståndshandling mot antisemitismen. Han vägrar kröka rygg för den rädsla som många känner för att vara jude och visa det öppet.

Antisemitismen tycks inte ha något slut. Den är djupt rotad. Den kristna kyrkan måste ställa sig frågan om hon gjort tillräckligt för att motverka den.

Israels ambassadör i Sverige Isaac Bachman tycker inte att Svenska kyrkan gjort tillräckligt. Tvärtom. I en debattartikel i sydsvenskan går han ut med skarp kritik riktad mot både nuvarande ärkebiskop och en tidigare sådan, KG Hammar. Svenska kyrkan har, enligt ambassadören, ensidigt kritiserat staten Israel och medverkat till att sprida antijudiska tankefigurer.

Antje Jackelén bemöter resolut Bachmans kritiska utfall för självklart är t.ex. ersättningsteologins dagar, tanken att kyrkan har ersatt judendomen, otvetydigt förbi i Svenska kyrkan. I alla fall på det teologiska och teoretiska planet.

För det vore ändå naivt att tro att inte kristendomens exklusiva anspråk som enda väg till Gud har satt sina spår och att dessa anspråk inte skulle påverka oss än idag. Kristna kan inte inbilla sig att det är klart med relationen till judendomen när ett eller annat dokument i frågan skrivits ner. Detta måste vara en pågående process.

För att motverka antisemitismen behöver den kristna kyrkans judiska rötter levandehållas, också för att inte skära av den gren eller rot som kyrkan sitter på och lever av. Den rannsakande frågan är om avståndet till judendomen har blivit alltför stort när vi i själva verket borde stå närmare varandra och inte bidra till den andres främlingsskap eller exotisering.

Fortfarande sjungs Improperierna i nationalhelgedomen, Uppsala domkyrka. Dock med en förklaring i agendan. Improperierna bär på ett tungt fientligt budskap gentemot det judiska folket om Jesu död. I den kommande handboken ska Improperierna strykas men för att Svenska kyrkan ska vara trovärdig i sitt fördömande av antisemitismen borde detta göras redan nu.

Den rädsla som judar känner idag och som får dem att vilja lämna landet måste resultera i något konkret även för Svenska kyrkans del. Varje söndag läses en text från gamla testamentet i varje kyrka men hur ofta predikas det över den? Har vi förstått att en ökad kunskap om de judiska högtiderna berikar oss och ger kristna en djupare biblisk förankring och medvetenhet? Har vi klart för oss hur mångfacetterad judendomen är och hur den uppmuntrar till ifrågasättande, debatt och diskussion som skulle kunna tillföra samtalet kring religion och livsfrågor i den kristna sfären energi och lust?

Jesus var jude och inget annat. När vi gör honom till vit europé kommer ersättningsteologins fula ansikte fram. Det tycks nästan fånigt att behöva påminna om Jesu judiska identitet men den förtjänar att upprepas. Hans judiska namn, på arameiska, använder vi inte idag.

Hans namn är Yeshua. I dagens kosmopolitiska samhälle med namn från världens alla hörn borde det inte vara något konstigt att tala till honom med hans rätta namn. Gör vi det kopplar vi upp oss till vårt judiska arv och gör Jesus än mer rättvisa.

Kommentarsfältet är stängt.