Kommer statyn av tanten med handväskan få ett hem i offentlig miljö? Använder ordet tant eftersom det är så majoriteten har bronsstaty. Kent Wisti har där han fördjupar bilden av den kvinna som inspirerat Arwin till detta konstverk.

Tantstatyn står för något större

Helena Myrstener

Kommer statyn av tanten med handväskan få ett hem i offentlig miljö? Använder ordet tant eftersom det är så majoriteten har tolkat kvinnan i konstnären Susanna Arwins bronsstaty. Kent Wisti har skrivit en text där han fördjupar bilden av den kvinna som inspirerat Arwin till detta konstverk.

Av Wisti får vi veta att kvinnan är 38 år och att hon kände sig besvärad av uppmärksamheten kring sin person. Hon heter Danuta Danielsson, bor i Växjö och har varit intagen för psykiatrisk vård. Hon tar senare också sitt liv. Kent Wisti vill berätta hennes livshistoria för att komma bakom våra schablonbilder av ”krutgumman”. Men styrkan i detta konstverk är att det omedelbart slår en att detta är på allvar. Detta är inte Selma i Lilla Fridolf.

Statyn är för Arwin en sinnebild för civilkurage, kraft och mod. I Växjö har kommunen sagt nej till att beställa statyn i naturlig storlek och placera på stadens torg. Det är förmodligen rätt eftersom en placering av statyn där skulle, i alla fall i ett kortare tidsperspektiv, bli mer som en avbild och ett minnesmärke över Danuta än ett öppet konstverk som är fritt att tolka och ta till sig.

För statyn är något annat än det fotografi som togs av Hans Runesson av händelsen i Växjö 1985. Hans bild fångar verklighetens händelse. När konstnären Susanna Arwin bearbetar Runessons bild lyfts en person ur bilden. Bronsgjutningen av denna person skildrar i sig en rörelse, en kraft, en företeelse. Därför behövs inte mannen från Nordiska rikspartiet vara med. Det skulle tids- och rumsbestämma konstverket och därigenom reducera dess allmängiltighet.

Allmängiltigheten gör att den som vill tolka in Danutas smärta, ångest och mod kan göra det. Den som vill se brottningen och kampen med den egna smärtan får göra det. Statyn skildrar varje människas förmåga till mod, kraft och ställningstagande i samhällsfrågor eller i sitt eget liv.

Det går inte att komma ifrån att det finns en kraft i konstverket genom att vi uppfattar kvinnan som en tant. Vi älskar vår tant, så är det. Men denna kärlek har också gjort henne ofarlig. I vår åldersfixerade tid är det förvisso fint att vara tant men inget som ger status. Tanten förväntas hålla sig lugn, vara god och glad men utan någon politisk vilja handlingskraft. Hennes attraktionskraft som kvinna betraktas som slut och mer än något annat är hon enbart en åldrad kropp och fångad i den.

Det finns något subversivt i denna staty som det också finns en längtan efter. Tröttheten på vår tids åldersfixering tar helt enkelt ut sin rätt. Kvinnor vill bli betraktade som kvinnor livet ut och inte förpassas in i skamvrån för att kroppen åldras. Kvinnor vill få jobb också efter fyrtio. Även äldre kvinnor vill ha en samhällsröst och tas på allvar. Den som absolut vill hålla fast vid att detta är Danuta, 38 år, borde kunna förlika sig med tanken att hennes reella och uppfattade ålder flyter ihop och gör konstverket än mer relevant.

Konstverket är nu större än Växjö. I våra huvuden finns det redan placerat någonstans. Riksdagshuset i Stockholm hade varit en spännande plats. Att statyn skulle kunna fungera som en vandringsstaty över landet innan den får ett hem är en annan tanke. Statyn fungerar som ett feministiskt statement för kvinnor och män. Det är fint.

4 kommentarer på “Tantstatyn står för något större

  1. Leif skriver:

    ”När så de tio demonstranterna började gå med sina fanor och plakat överfölls de av en rasande mobb och misshandlades grovt. Det är kanske det närmaste vi kommit en lynchning i Sverige.”
    http://www.smp.se/lobbyn/kulturnamnden-hyllar-det-raa-valdet/
    Har artikelförfattaren överhuvud taget satt sig in i händelserna i Växjö?

  2. John Nilsson skriver:

    Tycker Helena Myrsteners fokus i artikeln är underligt:

    “Konstverket är nu större än Växjö. I våra huvuden finns det redan placerat någonstans. Riksdagshuset i Stockholm hade varit en spännande plats. Att statyn skulle kunna fungera som en vandringsstaty över landet innan den får ett hem är en annan tanke. Statyn fungerar som ett feministiskt statement för kvinnor och män. Det är fint.”

    Om det är relationen mellan män och kvinnor som är det viktiga i sammanhanget, vad är då budskapet? Att det är eller ska vara okej för kvinnor att slå män? Är det vad ”feminismens landvinningar syftar till?

    Om Myrstener hade skrivit…

    “Statyn fungerar som ett politiskt statement mot nazism och rasism, och för ett samhälle där människor med olika hudfärg och från olika kulturer lever sida vid sida i fred. Det är fint.”

    …hade det hela varit något mera begripligt för mig.

    Att placera en staty som legitimerar politiskt våld i Riksdagshuset skulle, enligt tidens språkbruk ”sända fel signaler”, tycker jag. Dålig idé. Dåligt, dåligt.

  3. G L Engström skriver:

    SMP:s insändare går ju inte att ta på allvar, den har noll förståelse för varför väskan flyger i luften efter nazisten, den före detta lektorn försöker inte ens att förstå.

  4. Leif skriver:

    Vad har det för betydelse att den som skrivit insändaren i Smålandsposten är pensionär och därmed före detta lektor?
    Den beskrivning han ger av händelserna i Växjö är alldeles korrekt.