Sverige tog vårt språk ifrån oss och koloniserade oss. Kyrkomötet har försuttit sin chans att stödja den ILO-konvention som hade säkrat samiska rättigheter.

Sverige tog mitt språk ifrån mig

erik-oscar oscarssonSverige tog vårt språk ifrån oss och koloniserade oss. Kyrkomötet har försuttit sin chans att stödja den ILO-konvention som hade säkrat samiska rättigheter. På Samefolkets dag predikade Erik-Oscar Oscarsson, same och präst i Norsjö församling. Han är förste ersättare i sametinget och vice ordf. Sametingets kulturråd. Oscarsson forskar och skriver om rasism, skolfrågor och litteratur om samer. Idag publiceras hans predikan i Dagens Seglora.

Jumbelen raffie, Guds frid hälsar jag på mitt språk som är mig fråntaget, sydsamiska. Svenska kyrkan är en av de vargar i flocken som skapade det som kom att kallas ”Lapp skall vara lapp”-politik, byggd på socialdarwinistiska teorier. Vargar som kategoriserat oss samer, rivit och slitit i vårt språk och vår kultur samt undanhållit oss vår historia, vilket lett till att de flesta av oss samer har blivit fråntagna vårt språk och lever i en sargad kultur, utifrån betraktad av de som kolonialiserat oss som folk och tagit från oss vår rätt till självidentifikation.

Den förste biskopen i Luleå stift Olof Bergkvist fastslog i sitt herdabrev 1904, som kom att bli ett bärande dokument för hela ”lapp skall vara lapp” politiken;
”Hvad nomadlapparna angår, har erfarenheten gifvit vid handen, att det icke länder dem till fromma, om man söker bibringa dem någon högre civilisation. De böra få lära hvad de för sitt nomadiserande lif och sin renskötsel ha behof av att veta samt blivfa undervisade i kristendomens grundsanningar. Men att drifva upp deras bokstavliga undervisning som de fasta folkskolorna meddela, vore att påskynda stammens utdöende såsom nomader och nyttiga samhällsmedlemmar.”

Det blev en början på en dubbel kolonialisering där den som bedrev renskötsel i fjällmiljö skulle erhålla en mycket låg utbildning, i föreställningen att de annat fall skulle gå under som folk. All undervisning skulle ske på svenska och samerna språk drevs ner av vargflocken i en ravin för att slås sönder och försvinna. De samer som fanns utanför renskötseln i fjällmiljö – alla samer har inte hållit på med renskötsel – skulle assimileras in i det svenska samhället. Absurt gällde det också skogssamer, renskötare i skogsmiljö.

Vi lever dock, tack och väl i en tid då vi kämpar för att återvinna vårt språk och upprätta vår kultur samt ta tag i vår egen historia. Såren av förtryck, osynliggörande och fortsatt kolonialisering finns dock kvar, och ärvda trauman är vanliga bland oss. Vi kan idag, dock vara ett stolt folk som står upp för rättigheter. Höja vår röst, säga ifrån och hävda vår rätt.

Det var med stor besvikelse och inneboende ilska som vi mottog kyrkomötets beslut att kyrkan inte var mogen att stödja en svensk anslutning till ILO konventionen 169, som säkrar urbefolkningars rättigheter.
I efterföljande debatt har vi hört att det inte var ett nej från Svenska kyrkans håll, utan att man vill invänta riksdagens agerande.

Är vår kyrka fortfarande en del av den svenska kolonialstaten blir då frågan. Var kan vi som samer finna den profetiska röst som kyrkan säger sig vara? En klar och tydlig röst som stöder våra rättigheter som kyrkan stöder andra folks, däribland många urbefolkningars rättigheter världen över. Vår ärkebiskop Antje Jackelén har på ett stort och tacksamt sätt tagit tag i frågan, i en tid när främmande vargar sliter i det som är grunden för våra liv, språk och kultur.

Dock fattas ett ställningstagande som garanterar vår rättigheter till land och vatten, inskrivet i ILO-konventionen 169. Vi efterfrågar en kyrka som likt Luther kan spika upp teser på sin kyrkdörr. Teser som säger att vi har en kyrka som står upp för alla folks rättigheter. På vår kyrkas dörr kan det stå att det är en kyrka som ställer upp på samernas rättigheter till land och vatten, i en tid när skövlingen av den natur vi lever i är mer omfattande än den någonsin varit.

Vi behöver vår kyrka, en kyrka som ser oss och hela våra liv som urbefolkning, ser oss som samer i vår kyrka och som kan vara ett stöd, en röst i våra rättsträvanden. Vi har en Gud, som ständigt gör allting nytt. Med Guds hjälp kan vi tillsammans bygga en trovärdig profetisk kyrka även för oss samer. Guds skapande Ande känner inga gränser eller hot.

Här i kan vi leva och verka, ord och handling går hand i hand och handen kan slutas i bön och tillförsikt som den gjort bland samer i många århundraden, i förvissningen att vi har en Gud där inget är omöjligt och se han kan göra allting nytt.

Tre män på vandring genom Sápmi, mot ett mål.
Som så många före, följer de en stjärna, 
stjärnan som renskocken följde när rajden flyttades längs Umeälven och dess stränder. 
Tre männen fyllda av allt vad de lärt genom generationer, 
sett de som gått före;
– i minnet fanns de.
I vinternatten stannade de upp,
tände elden mot kylans ankomst och stilla bad:

Daesnie aernien bijre, mijjieh tjåangkanamme
Seamma guktie mijjen maadth-almetjh
liegkedidh, ussjedidh jih jieledh.

O, Jupmele,
datne mij daajrah guktie mijjieh veasoeminie
Datne daajrah gusnie manne tjjajanim
datne mannine nåake jiengesne

Lijredh mannem reakta baalhkine
viehkedh mannem,
ollem batnenieh jijtsedh maajseste

Ih misse baajh jaamkedh
Sjijle jielemen aernesne

(Här vid arnie samlas vi (arnie= eldstaden eg. eldstaden mitt i kåtan)
som våra förfäder samlades,
för vila, tanke och liv.

O Gud,
du som känner vars och ens liv,
du vet var jag gick vilse,
du var med mig på svagisen.

För mig på de rätta stigarna.
Ge mig bärighet,
så jag inte drunknar av min egen börda.

Låt den aldrig slockna,
glöden i livets arnie.)

Över dem lyste månen, karlavagnen och hela vintergatan som en stor spegel,
över hela himmeln lyste de och visade på världens vimmel och Guds stora förunderlighet.
Det gick inte räkna dem alla.

Ändå följde de en stjärna.
Var dag, genom vardag in i helg, lyste den,
en stjärna som visade på livet.

Jumbelen raffie, Guds frid hälsar jag er på mitt språk.

Erik-Oscar Oscarsson

1 kommentar på “Sverige tog mitt språk ifrån mig

  1. […] domkyrka på Samefolkets dag den 6 februari. Nu har predikan publicerats och alla kan läsa den på Dagens Seglora. Hans predikan vittnar om någonting som många samer har upplevt, inte bara i Sverige utan även i […]