En stor säkerhetsvakt sitter på en nioårig pojke, dunkar hans huvud i stengolvet på Malmö centralstation och håller för hans mun och näsa. Det om idag: ”Med gråten i halsen skriker han ut en så kallad Shahada, en muslimsk bön som uttalas när slutet är nära: 'Gud är den enda, och profeten Mohamed är hans sändebud'.

Hög tid att vädra ut säkerhetsbolagens röta

Mattias Irving

En stor säkerhetsvakt sitter på en nioårig pojke, dunkar hans huvud i stengolvet på Malmö centralstation och håller för hans mun och näsa. Det berättar Sydsvenskan om idag: ”Med gråten i halsen skriker han ut en så kallad Shahada, en muslimsk bön som uttalas när slutet är nära: ‘Gud är den enda, och profeten Mohamed är hans sändebud’.”

Allmänheten skyndar till, försöker få vakten att sluta sin misshandel av pojken, men blir tillsagda att backa. Då tar medborgarjournalistiken vid. Flera börjar filma förloppet och Sydsvenskan kan publicera en film från misshandeln på sin hemsida.

Nioåringen verkade inte förstå svenska och begrep inte vad vakterna ville, säger ett vittne. Pojkarna som vakterna fångade in hade rymt från ett hem för vård och boende och var efterlysta, och togs sedan om hand av tre polispatruller.

Polisen var, enligt vittnen, ointresserad av att höra deras berättelse om säkerhetsvakternas agerande. Sydsvenskan frågar vaktbolagets VD om ett kvarhållande kan motivera den här typen av våld, och får ett sedvanligt svar: ”Det ser illa ut på film”. Man avvaktar tryggt en utredning från de poliser som inte brytt sig om att ta reda på vad som hände på plats. Snart nog blåser det över. Så blottas åter den fasansfulla nepotismen mellan ett privat vaktbolag och en offentlig poliskår.

Jag ser åter filmen framför mig, på den lilla pojken som sprattlar hjälplöst under vaktens väldiga kroppshydda. Han kippar efter luft, men vaktens handske täcker halva ansiktet på pojken. Han är övertygad om att han ska dö, och ber till Gud.

Hur kan händelser som dessa uppkomma utan att man reagerar hårdare från ordningsmaktens sida? Inser man inte vilka signaler det skickar ut i organisationen om man inte tidigt reagerar på övervåld, inte minst när det riktas mot barn som inte ens förstår situationen?

Vidare: Vilka krav ställs egentligen från Jernhusens sida på vaktbolagen som ska hålla stationen säker? Till Sydsvenskan säger Jernhusens säkerhetschef Leif Svensson: ”Vårt absoluta krav är att man inte får använda mer våld än vad som är lagligt.” Det låter fint med absoluta krav. Men om en polisutredning åter bekvämt läggs ner, hur kommer Jernhusen då att agera? Med vilka ord motiverar man att en sådan vakt över huvud taget kan jobba kvar? I vilket upptänklig situation är vaktens beteende så försvarbart att man idag avstår från att omedelbart kräva hans avsked?

Jag tänker på Ferguson, på Trayvon Martin och Eric Garner. Garners sista ord var ”I can’t breathe”, innan New York-polisen kvävde honom till döds. Jag tänker på REVA och på ”apajävlar”, på säkerhetsvakters väl dokumenterade övervåld i Stockholms T-bana, som heller aldrig utreds eller leder till kännbara konsekvenser.

Är vi beredda att peka ut den obekväma rasismen, den som ine bara består av samhällsfrånvända extremister, utan den som existerar mitt i de viktiga samhällsfunktionerna, som vi finansierar och ska kunna lita på?

Det är absurt att anställda på vaktbolag kan få sådan makt över människors liv och hälsa, ofta efter kort utbildning och utan särskilt hårda krav på lämplighet vid rekrytering. Det luktar rättsröta, och det är hög tid att vädra ut i den privata säkerhetssektorn.

Uppdatering: VD på Svensk bevakningstjänst har efter de starka reaktionerna beslutat att ta de båda vakterna ur tjänst medan ärendet utreds.

Kommentarsfältet är stängt.