Det är svårt att tro på Gud i ett samhälle där Gud skyms av en avgud som inte ifrågasätts ens av de kristna församlingarna”. Så skriver Per Frostin i ”De fattigas evangelium – befrielse för svenskar” från 1987.

Tiden mogen för nytt ekonomiskt system

Det är svårt att tro på Gud i ett samhälle där Gud skyms av en avgud som inte ifrågasätts ens av de kristna församlingarna”. Så skriver Per Frostin i ”De fattigas evangelium – befrielse för svenskar” från 1987.

Avguden är Mammon, eller den fria marknaden eller alla de politiska eller ekonomiska institutioner som vägrar att acceptera kärlek och rättfärdighet som överordnade kriterier för sin verksamhet. Det är upplyftande och nedslående på samma gång att få återvända till Per Frostin. Upplyftande eftersom jag anser att hans beskrivning av den befrielseteologiska samhällsanalysen är så på pricken och att den faktiskt inte har föråldrats. Nedslående därför att så ytterst lite har hänt sedan han skrev 1987, för 27 år sedan! Vår verklighet ser ungefär likadan ut, om möjligt har samhället både i Sverige och globalt sett blivit än kallare och marginaliserande för de som inte har ekonomiska resurser.

Per Frostin menar att den utifrån ett befrielseteologiskt perspektiv finns tre grundläggande val vi som kyrka, församlingar och enskilda kristna har att göra. Vi behöver för det första välja mellan avgud och Gud. Vi behöver ifrågasätta vår tillit till yttre medel som vi tror ska göra oss lyckliga. Pengar och ansamlandet av förmögenheter är en sådan avgud vi på allvar måste lämna.

När klyftorna växer och kapital ansamlas på all färre händer måste vi ifrågasätta det och konstatera att varken pengar, förmögenheter, kapital eller marknaden kommer att frälsa oss. Istället behöver vi återvända till den Gud som uppenbaras för oss i bibeln och i människors erfarenheter. Vår Gud är en Gud som vill att vi alla skall leva i överflöd, i överflödande kärlek och inbördes beroende. Bibeln berättar om en Gud som vill rättvisa, kärlek och rättfärdighet.

Detta leder till att vi, för det andra, behöver välja mellan kapitalismen, så som den nu ser ut och en ekonomi där kärlek/rättfärdighet är det grundläggande kriteriet för den ekonomiska aktiviteten. Det känns minst sagt angeläget i vår tid då vi ser alltfler politiker, ekonomer och andra ifrågasätta det rådande ekonomiska systemet. Också i kyrkor runt om i världen kommer kritiken mot det ekonomiska system som inte verkar kunna lösa varken problemen för de allra fattigaste eller klimatutmaningen vi alla står mitt i. Kommer Svenska kyrkan att tydligt föra denna diskussion? Jag hoppas det!

Det tredje grundläggande valet vi har att göra, enligt Per Frostin, är att välja hur vi tolkar vår värld och våra samhällen. Gör vi det utifrån ett perspektiv uppifrån eller nerifrån? När vi som en relativt välmående kyrka i en rik del av världen skall göra vår samhällsanalys, gör vi det då från de mest marginaliserades perspektiv eller i relativ välmåga? Perspektivet vi väljer kommer naturligtvis att forma vad vi ser och vilka åtgärder vi anser rimliga och adekvata.

Kan det vara så att vi väljer fel perspektiv och därför har så svårt att bli relevanta? Jag tror att det kan vara så. Om vi som utgångspunkt tar oss själva som välmående medelklassmänniskor riskerar vi att få en diakoni och församlingsverksamhet som vill svara på deras behov, alltså de som har det svårt, de som vi vill hjälpa, ett de som alltid finns utanför församlingen.

Kunde vi istället som Ann Morisy skriver i ”Vänd utåt” tänka oss att jag som enskild kristen och församlingen som helhet kan förvandlas tillsammans med de marginaliserade och fattiga, de utanförställda? Alltså att det är när vi på djupet delar verkligheten, ställer oss i ”verkligheten” tillsammans och samtalar om vad som kan göras, som de rimliga analyserna kan göras. Morisy menar att det som då händer är att det skapas ”kaskader av nåd”. Något fantastiskt kan hända!

Om vi ska våga detta som kyrka behöver vi fundera över vår professionalisering, vår benägenhet att vilja anlita experter för att veta vad vi ska göra. Enligt befrielseteologin är de fattiga experter på fattigdom. Vi kan se att de utförsäkrade i Sverige borde vara experter på det området, narkomaner på drogproblem, de hemlösa på bostadsproblemen och så vidare. Men då måste vi öppna upp våra kontor och församlingshem för alla dessa människor, vi behöver gå i djup dialog, vi behöver tillsammans fila på lösningarna. Det är ett vågspel, en utmaning som kräver mod och förlust av makt.

Är Svenska kyrkans församlingar redo att ta idén om Guds rike på allvar? Är vi beredda att släppa ifrån oss makt och tolkningsföreträde? Kan vi gå in i radikal dialog med de utanförställda? Har vi modet?

Per Frostin engagerade sig för en ”Befrielseteologi på svenska” som skulle kunna förändra inte bara Svenska kyrkans församlingar och göra dem relevanta, utan också det svenska samhället. Kan vi ta upp den tråden igen, nu i en tid då diskussionen radikaliserats vad gäller ett misslyckat ekonomiskt system? Jag hoppas det och jag tror att tiden är mogen.

Magnus P. Wåhlin

1 kommentar på “Tiden mogen för nytt ekonomiskt system

  1. […] Idag publicerades min nya krönika i Dagens Seglora […]