Det är väldigt avslöjande, namnet som det italienska ordförandeskapet i EU har gett två veckor av paneuropeisk, intensifierad flyktingjakt: Mos Maiorum, ”Förfädernas väg/sedvänjor”, den oskrivna lag som styrde liv och normer i det gamla romarriket. I sin nyutkomna och kritikerrosade bok ”Gränsbrytarna. Den globala migrationens och nationalismens murar”, skriver Erik de la Reguera om vad som hände med den för greker och judar så viktiga asylrätten när romarna fick makten:

”Under romarriket försvagades dock asylen som institution, eftersom den sågs som oförenlig med den romerska rätten. Härskarna i Rom gjorde anspråk på legitim kontroll av mänsklig rörelse över hela sitt vidsträckta imperium, vilket gjorde det svårt att upprätthålla den form av fragmenterad territoriell suveränitet som det antika Greklands och det judiska systemet för asyl byggde på. [- – ] Inte förrän romarrikets fall återfick asylen sin centrala betydelse i Europa – både som idé och praktik.” (s. 258)

Och visst handlar Mos Maiorum om jakt på flyktingar. I de officiella riktlinjerna för operationen anges också som första syfte att ”apprehend irregular migrants and gather relevant information for intelligence and investigative purposes”. I en liknande operation förra året (operation Perkunas, efter en våldsbenägen baltisk åskgud – också det ett talande namn), när mer än 10 000 papperslösa greps över hela EU, var de överlägset största grupperna från krigets Syrien (36 procent) och det brutala förtryckets Eritrea (13 procent).

Det finns inget tvång för EU:s medlemsländer att delta i Mos Maiorum. Om Sveriges regering menar allvar med viljan till en mer human flyktingpolitik, till att öppna upp fler och säkra vägar till Europa så att desperata människor inte tvingas i händerna på människosmugglare och att riskera livet på Medelhavet, då måste regeringen ta avstånd från det italienska initiativet. Om svensk polis väljer att medverka i hetsjakten på flyktingar, och regeringen tigande samtycker, då är det en stor skam för vårt land.