Det stormar kring det kyrkomusikaliska förslaget till ny handbok för Svenska kyrkan. Kungliga musikaliska akademin, Föreningen svenska tonsättare och Kyrkomusikernas riksförbund är inblandade och skjuter skarpt.

Kyrkomusiken måste breddas

Helena Myrstener

Det stormar kring det kyrkomusikaliska förslaget till ny handbok för Svenska kyrkan. Kungliga musikaliska akademin, Föreningen svenska tonsättare och Kyrkomusikernas riksförbund är inblandade och skjuter skarpt. Eller ska vi säga, drar ut alla register som det går på den stackars gamla orgeln.

870 namnunderskrifter från engagerade och från svenskt kulturliv har i ett upprop skickats in till Kyrkostyrelsen om att göra om och göra rätt. Kritiken handlar om kyrkans roll som kulturbärare och förmedlare av det musikaliska kulturarvet.

Det är svårt att säga emot den akademiska musikvärlden om musikalisk kvalité. Men att vara någon slags kulturbärare är inte kyrkans primära uppgift. Lika lite som samhället har stått stilla har kyrkan gjort det. Hierarkier har monterats ned till förmån för demokrati. Det betyder att det idag inte lika tvärsäkert går att uttala sig om vad som är bra och dåligt, banalt eller klyschigt. I gudstjänsten avgörs detta först och främst av vad som fungerar och blir livsrelevant i den gudstjänstfirande församlingen.

Visst ska kompetens spela roll men det går inte att isolera kyrkomusiken. Den är insatt i ett tydligt mänskligt sammanhang. Den akademiska musikvärlden kan tyckas sig ha blivit åsidosatta av en kyrka som de kanske först och främst ser som en traditionell institution. En institution som ska uppfostra människor till ett musikaliskt uttryck som ska gå hand i hand med egna strävanden i en tid då konstmusiken utmanas.

Kulturbärare får olika kulturinstitutioner vara i den mån de anser detta vara prioriterat och väsentligt, men kyrkan är något annat. Kulturbärare kan visserligen den konsertverksamhet som kyrkan arrangerar och betalar stora pengar för anses vara, men det kravet kan primärt inte läggas på gudstjänsten. Gudstjänsten är levande möten mellan Gud och människor där jag på ett tillgängligt sätt ska kunna uttrycka min tro och mina tvivel, min sorg och min glädje, min styrka och min skörhet.

Vi har redan sett idag att den kyrkomusikaliska utbildningen inte motsvarar de krav på bredd och folklig musik som idag ställs i församlingarna. Musiken behövs här som kommunikation och inte som föreställning. Som i all slags kommunikation handlar det om möten som måste föras i ögonhöjd och inte ovanifrån. Det är dags att erkänna behovet av en kyrkomusikalisk inriktning som sänker trösklarna till gudstjänsten och gör den relevant och tillgänglig.

Det är bara att hoppas att de som skrivit under uppropet inte drivs av viljan att underminera gudstjänstutveckling med t.ex. mer inkluderande språk, även musikaliskt. Behovet att behålla kyrkan som den är, därför att något annat känns för utmanande och oroligt, får inte heller styra. Kyrkan får inte bli slagfältet i en kulturell debatt i Sverige om kulturen som alltmer trängd och utsatt för ekonomiska påfrestningar.

Det finns alla möjligheter för kyrkomusikern idag att vid körernas medverkan och vid preludium och postludium spela och sjunga den musik som de som professionella önskar. Det går också att ha med solister som kompletterar om kyrkomusikern inte är nöjd med stilen och kvalitén på den liturgiska musiken i handboken.

Diskussionen om kulturarv och kulturbärare måste idag kompletteras med diskussion kring mångkultur och pluralism. Låt oss ta ett ansvar här och så föra kyrkomusiken framåt.

2 kommentarer på “Kyrkomusiken måste breddas

  1. Sven Andersson skriver:

    Helena. Det gäller dock vad som är viktigt för framtiden. Inte dagens pop, inte hötorgskonst i kyrkan, även om sådant kunde vara populärt och inte heller veckotidningsskvaller i st f stadigare litteratur. Om kyrkomusiken tappar kontakten med sina rötter, så vissnar den. På samma sätt kan man frukta att vi i dag vill skära bort rötterna i våra gudstjänsttexter till förmån för dagens favoritord för att undvika bibliska sanningar. URARVA INTE VÅR SV.KYRKA!

  2. Eskil skriver:

    Ska inte såväl predikan, textläsning, sång och musik tillsammans vara ”tecken för Guds rike”. Utmana och inspirera till mission och diakoni.