På flera centrala områden återskapar svenska feminister patriarkala värderingar istället för att bekämpa dem. Då får vi feminism enbart för de privilegierade och den emancipatoriska dimensionen försvinner.

Svenska feminister köper patriarkala värderingar

 

Lovisa NymanPå flera centrala områden återskapar svenska feminister patriarkala värderingar istället för att bekämpa dem. Då får vi feminism enbart för de privilegierade och den emancipatoriska dimensionen försvinner. Det är dags att bli mer radikal, skriver Lovisa Nyman, präst i Svenska kyrkan och doktorand i systematisk teologi vid Lunds universitet.

Jämställdheten har äntligen blivit en flitigt debatterad politisk fråga! Vad som är slående är dock att svenska feminister, av olika politiska färger, återskapar patriarkala värderingar på några centrala områden. I centrum för den feministiska kampen står heltidsarbete för alla och jämställda löner. Grundtanken är att vi uppnår jämställdhet när kvinnor arbetar lika mycket som män, tjänar lika mycket som män och har samma möjligheter på arbetsmarknaden som män. En viktig väg för att uppnå detta menar många är en individualiserad föräldraförsäkring.

Det faktum att kvinnor tjänar ca 85% av vad män tjänar, att kvinnodominerade yrken är lägre värderade än mansdominerade och att kvinnor missgynnas i arbetslivet är en stor källa till frustration och rättmätig vrede för många, också för mig. Jämställdhet är i grund och botten väldigt enkelt. Med ärkebiskop Antje Jackeléns ord kan vi beskriva det som ”att erövra det självklara”.

Men ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen beskrivs ofta, av feminister och andra, bara som ett medel för att nå en jämställd arbetsmarknad, inte som något gott i sig. Att män umgås med och sköter om sina barn och bygger relationer har inget egenvärde. Snarare är det en fördel om kvinnor spenderar mindre tid med sina barn, eftersom det gör dem mer jämställda. Detta bygger på de patriarkala värderingar som genomsyrar vårt samhälle och som säger att det som män är, gör och har är det som är bäst och mest attraktivt. Feminister i Sverige har accepterat både idén om denna manliga överordning och konsekvensen av den; att vårt samhälle inte är konstruerat så att vi kan arbeta och ha fungerande relationer samtidigt.

En väl fungerande ekonomi och ekonomisk jämställdhet är förutsättningarna för väldigt mycket i ett välfärdssamhälle. Men om feminism enbart handlar om ekonomi och bygger på ekonomistiska värderingar, har vi köpt de patriarkala värderingarna. Om vi ska kunna prioritera på ett bra sätt i det svenska samhället, måste vi börja ställa oss de grundläggande frågorna om vad som gör livet meningsfullt. Trots att Sverige som land utmärker sig som extremt i världen när det gäller hur högt vi rankar värden som har med frihet, emancipation och självförverkligande att göra, tyder också forskning på att relationer av olika slag är en viktig del av vad människor i Sverige tycker gör livet meningsfullt. Relationerna till familj, släkt och vänner prioriterar många högt.

En mängd teoretiker, filosofer och kristna feministteologer (som jag sysslar med till vardags) lyfter fram människans grundläggande relationalitet: Utan relationer är vi ingenting. Det är i relationerna som vi blir till som människor och som vi utvecklas och frodas. I detta ligger en stark kritik av den individualism som genomsyrar de patriarkala värderingar som vårt samhälle bygger på. Det är ett samhälle som i alla lägen värderar fysisk, psykisk och ekonomisk styrka och självständighet framför relationer, kreativitet och inre utveckling. Det är ett samhälle som hela tiden uppmuntrar oss att arbeta så mycket som möjligt, så att vi aldrig hinner stanna upp och vårda våra relationer och lyssna till oss själva. Det är ett samhälle där feminism främst motiveras av att det är ekonomiskt lönsamt, inte av att det leder till bättre relationer och mer harmoniska människor.

Förespråkandet av en individualiserad föräldraförsäkring är ett exempel på detta, eftersom det främsta argumentet är att kvinnor får bättre ekonomi. Detta är en feminism för de priviligierade, eftersom barn i ekonomiskt svaga familjer riskerar att få börja på förskola tidigare än idag. Det är en feminism där barnen, istället för männen, får ta konsekvenserna av jämställdheten. Det är också en feminism där kvinnor, som fortsatt tycker att relationerna är viktiga, får betala för andras jämställdhet med en sämre ekonomi. Sammanfattningsvis är det alltså en hegemonisk feminism som inte tar hänsyn till dem som avviker från dess värderingar, feminister och andra.

Feminister av olika slag i Sverige måste börja fundera över hur vi kan bygga jämställdhet utan att det drabbar relationerna negativt. Feminister i Sverige måste börja tänka kring hur det kan bli männen som får ta konsekvenserna av ett mer jämställt samhälle, och inte kvinnorna och barnen.

Hur vi ska komma åt det ojämlika uttaget av föräldraledighet är därför (tyvärr) en mycket mer långsiktig fråga. Det handlar om de manlighets- och kvinnlighetsnormer som vi uppforstar våra barn i. Den manlighetskultur som pojkar tidigt introduceras till genom film och leksaker är en kultur som legitimerar våld och förhärligar fysisk styrka och individualism och som inte fostrar pojkar till relationella och omsorgsgivande personer.

Feminismens uppgift borde, förutom att erövra det självklara, också vara att påminna om det självklara; att relationerna är viktiga. Livet är kort och det kan ta slut när som helst. Det vet vi alla. Ändå lever vi som om vi hade massor av chanser och hoppas på att vi kan ta tag i relationerna vid ett annat tillfälle. Feminismen måste lyfta fram en annan värdegrund än den patriarkala, ekonomistiska värdegrund som många av oss kommit att uppfatta som självklar. Feminism är inte emancipatorisk om den dikteras av patriarkala villkor. Därför är det dags för svenska feminister att bli mer radikala.

Lovisa Nyman
Präst i Svenska kyrkan
Doktorand i systematisk teologi, Lunds universitet

 

Kommentarsfältet är stängt.