Kyrkan finns där människor behöver henne. Hon kommer inte som en kortsiktig lösning utan finns närvarande.

Vi är som bäst när vi är kyrka i världen

Sofia Svarfvar

Kyrkan finns där människor behöver henne. Hon kommer inte som en kortsiktig lösning utan finns närvarande. I alla fall när hon är som bäst, skriver Sofia Svarfvar.

Jag har privilegiet att vara föräldraledig och där med också se på Svenska kyrkan lite från håll. Denna kollos från år 1164. En byråkratisk och hierarkisk organisation. Ett maktcentra genom tiderna.

Trots denna stora koloss som Svenska kyrkan är kan hon. Som föräldraledig kan jag se hennes kraft och glädjas över hur närvarande och relevant hon varit i sommar. Jag har följt hennes vägar via Facebook och twitter, tv och radio. Jag har sett hur medmänsklighet, kärlek och respekt manifesterats.

När svenskarnas parti demonstrerade dagen innan politikerveckan i Almedalen ringde kyrkklockorna i Visbydomkyrka för fara. En gammal symbolik som fick en mening i vår tid och det med kraft.

Stolt läste jag att Antje Jackelén blev hetast i Almedalen med motiveringen ”att på kort tid ha blivit en samlande röst för mångfald och öppenhet.”

Efter att jag hört Jan Eliasson upprörd över världens konflikter och staters tafatthet att agera genom FN kom följande statusuppdatering på Svenska kyrkans internationella arbete:

  • SMS:a ”Gaza” till 72905 så ger du 100 kr till de drabbade familjerna i Gaza.
  • SMS:a ”Irak” till 72905 så ger du 100 kr till kristna och andra minoritetsgrupper som fördrivs från Irak.
  • SMS:a ”Ebola” till 72905 så ger du 50 kr till arbetet för att stoppa spridningen av Ebola-viruset.

Kyrkan finns där människor behöver henne. Hon kommer inte som en kortsiktig lösning utan finns närvarande. I alla fall när hon är som bäst.

Kyrkan kan om hon vill. För kyrkan är inte kolossen utan alla mänskor som med kraft i tron kommer samman i bön och handling.

Kyrkan är värdsvid och rymmer ett enormt nätverk. Ett nätverk som knyter människor närmare varandra. Det finns resurser att utmana makten och att rädda liv.

En av sommarens hjältar är Wejdan Jarrah. Hon arbetar för Lutherska världsförbundet i ett av flyktinglägeren i Jordanien. Jag mötte henne på Världens fest i Karlstad och fick lyssna till hennes berättelse och stolthet att som muslim vara del av den världsvida kyrkans arbete för människor som lever i utsatthet.

Jag har hela mitt liv varit engagerad i Svenska kyrkan. Och jag erkänner att det är med en hatkärlek. En kärlek till just kärleken och till det nätverk med fantastiska människor som varje dag förändrar världen och som finns närvarande. Men det är också med en ambivalens till hierarkier och en allt för ofta övertro på prästskjortans storhet.

När vi lyckas rasera maktstrukturerna som genom historien satt sig i kyrkobyggnaderna, då är vi grymma – kyrkan i världen. Stolt blir jag när jag ser hur prästskjortan blir en symbol för ansvar och rättvisa istället för makt.

När konflikter härjar, sjukdomar sprids och klimatkrisen kommer oss närmare (extremväder har drabbat människor som lever i fattigdom på den afrikanska kontinenten en längre tid), ja då har kyrkan, det globala nätverk av människor som tror på förändring, en uppgift.

Och det fantastiska är att denna sommar har jag sett detta. Via min ipad mellan amning och blöjbyten kom kyrkan till mig.

Tack Gud för din närvaro i varje människas liv. Låt oss med kraft visa kärlek och vara relevanta i vår tid.

Kommentarsfältet är stängt.