Att religion länge var en lite suspekt privatsak kan exemplifieras av min erfarenhet från 50-talet. En tonåring som fortfarande gick i söndagsskolan var då ett legitimt mobboffer. Religion var en förlegad kvarleva med dumskallestämpel som skulle försvinna i ett modernt samhälle. Men religionen försvann inte med modernitetens inträdande och religionens roll som privatsak byttes ut mot föreställningar om religionen som drivkraft i civilisationernas krig, skriver Arne Carlsson.
När religionens betydelse inte minskade i det moderna samhället blev den istället föremål för legitimering av krigshandlingar. Det är inte en tillfällighet att den amerikanske forskaren Samuel Huntingtons bok ”Clash of Civilisations” kom i nytryck efter den beryktade terroristattacken mot USA 2001. Det passade de neokonservativa amerikanska intressena som hand i handske. De länge diskuterade planerna på pipelines genom Afghanistan och angrepp på det oljerika Irak krävde användning av våld i dessa stater. Underliggande föreställningar om islam som ett hot mot vår civilisation stärkte stödet för krigshandlingar.
Fascistiska och rasistiska intressen i Europa har också, med hjälp av islamofobi, utnyttjat religion som drivkraft genom att utpeka muslimer och flyktingar som ansvariga för ekonomiska kriser och arbetslöshet. Att antisemitismen har ersatts med islamofobi är en tillfällig strategi för att göra den fascistiska rörelsen mer salongsfähig i en västerländsk kontext men förändrar inte de rasistiska förtecknen.
Även i de konflikter som skenbart handlar om religion, så är religion bara en del av ett större maktspel som försvårar möjligheterna att se vilka drivkrafter som verkligen motiverar krigshandlingar. Politiska ledare kan använda sig av religiösa symboler och söka stöd för sin politik genom religiösa begrepp i sina offentliga tal. Sådana exempel kan vara den sekulariserade Saddam Husseins offentliga uppvisningar på bönemattan och Slobodan Milosovich´s intresse för den serbortodoxa kyrkan i konflikter som inte handlade om religion.
Ett farligare och mer långsiktigt utnyttjande av religion som maktmedel är Saudiarabiens och emiratet Qatars engagemang i de flesta av mellanösterns väpnade konflikter. Isis, Islamiska staten i Irak och Levanten, växande inflytande i såväl Syrien som Irak skulle vara otänkbart utan vapenleveranser från det Wahabitiska sunnimuslimska Saudiarabien. Att saudierna ingrep mot folkliga protester i Bahrain och spelar en viktig roll i motsättningen mellan Sunni och Shia är exempel på hur religiösa motiv blandar sig med maktpolitiska ambitioner.
Västmakternas behov av olja har i sin tur skapat en ohelig allians mellan USA och Saudiarabien som givit USA en motsägelsefull roll i det arabiska maktspelet. Kanske har dessa intressen också spelat roll i Leni Björklunds korridormygel med Donald Rumsfeld 2002 om engagemang i Afghanistan och det saudiarabiska militära samarbetsavtalet. Ett samarbetsavtal som lät en svensk myndighet genom ett privat företag, i hemlighet och bakom ryggen på riksdagen och det svenska folket, bygga en vapenfabrik åt diktaturen i Saudiarabien.
Att religion spelar en tvetydig roll i den globala maktkampen är uppenbart: å ena sidan kan religion legitimera krigshandlingar och bidra till att göra konflikter svårare att lösa. Å andra sidan har religion spelat en aktiv roll som fredsmäklare och i protester mot orättvisor. I Östeuropa hade många kristna präster och biskopar en viktig roll som diktaturens dödgrävare innan Berlinmuren föll. Kväkarna har spelat en viktig roll som fredsmäklare liksom de buddistiska munkarna i Myanmar var religiösa aktörer i protesterna mot diktaturen.
Religion är och förblir något mer än en privatsak. Det säkraste sättet för en religion att inte bli utnyttjad av fascistiska eller maktpolitiska intressen, som legitimering av krigshandlingar eller förtryck av minoriteter är att vara en aktiv part i den politiska offentligheten. Genom att stå upp för fred och försoning, rättvisa och allas lika värde, kan religion medvetet bidra till att inte bli en spelplats för diktaturer och förtryckande ideologier i den globala offentligheten.
