Det var som om tiden stannade i restaurangköket. Radion avbröt sina ordinarie sändningar för att berätta om Boeing-planen som flugit in i World trade center den 11 september 2001. Hovmästaren började gråta och hulkade fram att nu blir inget sej likt längre. Hon hade rätt, det som hände detta datum lämnar ingen oberörd och har provocerat fram reaktioner vars konsekvenser vi kanske aldrig kan överblicka.

Det faktum att bilderna kablades ut över en hel värld, oredigerade och i realtid, gör händelsen unik. Aldrig någonsin har globaliseringen blivit så påtaglig för en världsomspännande publik. Hovmästarens spontana reaktion var, i sin intuitiva tolkning av händelsen, en beskrivning av en attack mot den världsordning där USA dominerat vårt sätt att tänka. På alla nivåer sattes vår idékontext ur spel; religiösa, politiska, ekonomiska och militära. Nivåer där USA tidigare garanterat den rådande ordningens fortbestånd.

Det är också med referenser till den 11 september och George W. Bush´s ”war on terror” som boken ”Religionens offentlighet” diskuterar ”religionens återkomst” eller ”religionens nya synlighet”. Terrorangreppet mot World Trade Center den 11:e september påminde alla på ett mycket bryskt sätt om att religion inte försvann med modernitetens inträdande. Utan en Islamsk kontext blir det omöjligt att förstå både utvecklingen i mellanöstern och 9/11. Vi har nu ett ”postsekulärt” samhälle som varken är entydigt religiöst eller sekulärt. Religionen spelar nu en större roll än den gjorde under moderniteten och sekulariseringen, men den har inte återfått den roll den hade dessförinnan. Därför behöver religionens roll tänkas på nytt.

I boken ”Religionens offentlighet” aktualiserar teol. dr Urban Claesson samtalet mellan den dåvarande kardinalen Joseph Ratzinger och den agnostiske filosofen Jürgen Habermas. Detta samtal handlade om religionens roll i samhället och Habermas hävdade där, till allmän förvåning, religionens roll: Om religionen försvinner ur samhället riskerar vi att få ”ett urspårat sekulariserat samhälle” där ekonomiska intressen slår ut fundamentala mänskliga värden. Habermas framhöll att tanken på alla människors lika värde historiskt sett har sina rötter i den judisk-kristna traditionen. Han menade att religionen innehåller viktiga värden som även kan återfinnas i icke-religiösa källor, men att religionen kan motivera människors moraliska handlande med större kraft än andra inspirationskällor.

Kyrkans förkunnelse befinner sig i skärningspunkten mellan samhälle och teologi. Ska teologin få någon betydelse måste den förhålla sig till de stora händelser som förändrar människors livsvillkor i grunden. För att citera befrielseteologen Gustavo Gutiérrez, måste teologin alltid vara ”länkad till en historisk verklighet och ett kulturellt sammanhang varifrån frågorna [som ställs] utgår”.

Det är inte bara 9/11 som på ett irreversibelt sätt förändrat världsbilden. Många händelser i vår historiska kontext föranleder nya existentiella och teologiska frågor; den arabiska våren, krigen i Afghanistan, Irak och Syrien, klimathotens varierande effekter och föreställningen om parallella universa med ett ständigt vidgat perspektiv på kosmos. Vår kunskap och vår världsbild utmanas av händelser, både destruktiva och skapande, som öppnar nya världar, världar som i grunden inte låter sig begränsas av våra tankekategorier. Både modernitetens förståelse av religion och religiös utövning som något privat och den skarpa gränsdragningen mellan religiöst och sekulärt blir allt svårare att upprätthålla.

Kanske kyrkans viktigaste gåva till ett, mångkulturellt och postsekulärt samhälle är det öppna samtalet som vågar lämna myternas förutbestämda verklighet och pröva religionens kraft i relation till vår expansiva historiska kontext. Ett samtal som vågar utmana ekonomiska myter och intressen med en skapelsetro som inte kompromissar med fundamentalt mänskliga värden.