Sverige kan bli ett föregångsland i fråga om klimatet. Därför är det dags att vetenskap, politik, kultur och religion samverkar. Det skriver Svenska kyrkans biskopar i en debattartikel i Kyrkans Tidning i går. De skriver den i samband med att Svenska Kyrkans biskopar kommer ut med ett Biskopsbrev om klimatet.
Det är sannolikt det viktigaste dokumentet som Sveriges biskopar kommer att producera detta sekel. Brevet är en utmaning både till kyrkan och samhället med bakgrund av att den klimatrelaterade oron stiger sedan en längre tid och IPCC:s senaste rapporter tydligt visar att de förändringar i klimatet som eskalerar orsakas av mänsklig aktivitet.
Biskoparna anser att det rimmar dåligt med befolkningens oro och rapporternas allvar att frågor om klimatet och miljön inte står högst på den politiska valordningen inför valet. Det är dags att vetenskap, politik, näringsliv, kultur och religion – allt som är uttryck förmänniskans värdighet – samverkar!
Det är inte en slump att biskopsbrevet kommer i början av valrörelsen. Klimatet spelar en förvånansvärt liten roll i valrörelsens upptakt där skola och budgetöverskott fått en alarmerande uppmärksamhet trots att klimatförändringen sannolikt är den största gemensamma utmaning som mänskligheten någonsin stått inför.
Därför är det lovvärt att biskoparna nu ger ut ”Ett Biskopsbrev om klimatet”. Syftet är att ge ett teologiskt bidrag i den pågående klimatdiskussionen, visa på hopp och stimulera till att arbeta med klimat och hållbarhetsfrågor i både ord och handling.
Biskoparna riktar stark kritik mot politiker och beslutsfattare som inte låter insikten om planetens begränsningar synas tillräckligt i de internationella klimatförhandlingarna. Ett förändrat klimat har i längden enbart förlorare och först drabbas de mest skyddslösa. Med tiden drabbar förändrade förutsättningar för vattentillgång, matsäkerhet och hälsa alla människor och allt liv på jorden.
Ett priviligierat land som Sverige har förutsättningar att bli ett föregångsland som visar att en klimatomställning är möjlig att förena med välfärd hävdar Biskoparna. Det internationella engagemanget måste bäras av ett tydligt rättviseperspektiv som ger ekologiskt utrymme till dem som lever i dag och i framtiden.
Det är ett kraftfullt brev och en manifestation av enighet både teologiskt och politiskt som ett uttryck för en kyrka som menar allvar med sin tro. Om församlingar och stift, gudstjänstfirande församlingar och kyrkliga samhällsdebattörer tar detta grundliga dokument på allvar kommer det att göra skillnad.
