När Stina Oskarson nu lämnar radioteatern efter tre års kamp för en samhällsnära radioteater så krymper utrymmet för politiskt laddad teater och en kreativ konstnärlig scen i Sveriges Radio.

Stina Oskarson svarar själv på en fråga i DN om hon inte kände till reglerna om opartiskhet när hon började på SR?

– Jo, visst gjorde jag det. Men när det första drevet bröt ut om vår serie ”Möjliga samtal” så gick dåvarande radiochefen Mats Svegfors ut och försvarade den konstnärliga friheten och jag fick en plattform att arbeta ifrån. Jag känner inte stödet lika starkt i dag.

Stina Oskarson konstaterar:
– Det jag alltid värderat högst är den fria tanken. För är det något jag tror att vårt samhälle behöver är det fler röster som inte är lojala mot nån. Förutom en inre moralisk kompass.

Många röster beklagar vad man misstänker är en framprovocerad avgång:

Helle Klein, chefredaktör på Dagens Arbete kommenterar avgången på FB:
– Så sorgligt att Stina Oscarson nu lämnar Radioteatern. Och oroväckande att Sveriges Radio inte kämpat för att behålla henne som chef. Finns mycket i den här affären som borde granskas.

Kristian Lundberg kommenterar avgången i AB:
— Vi lever under oket av rädsla inför att förlora det vi har eller det vi önskar att vi hade. Vi vill till exempel ha en levande och modig teater, men det får aldrig bli på allvar, aldrig på riktigt. Det är uppenbart att den som verkligen tror på sitt konstnärliga uppdrag blir farlig och därför också måste göras uddlös. Meningslösa symboler och innehållslösa pressmeddelanden tycks här väga tyngre än en konstnärlig kamp för oberoende och kvalitet.

Stina Oskarsons röst och inre kompass behövs i vårt samhällsklimat. Hon har tidigare publicerat texter i Dagens Seglora och kommer också i fortsättningen att medverka med essäer i vår tidning. Första Essän publiceras fredagen den 23 maj.