Den senaste tiden har vi fört en diskussion om nedrustning på Dagens Seglora. Den har lett till många reaktioner, både i kommentarer och i sociala medier. Många finner tanken på att skrota försvaret svårsmält.

Jag skulle vilja fråga dessa människor, av vilka många är både pålästa och väl insatta, hur man tänker sig att vi för 40 miljarder per år skulle kunna ”avskräcka” (för det är fortfarande det vanligaste argumentet) ett land som redan bestämt sig för att ta de avsevärda politiska konsekvenserna av att invadera ett av världens mest populära länder, i världens mest stabila region. Vårt anseende är idag vårt bästa försvar, inte ett aldrig så rustat Gotland. Inte några långdistansmissiler på Jas-planen.

Skrota försvaret och vapenexporten, så går vi cirka 30 miljarder plus per år, och får ett rent samvete till på köpet. Inga fler smutsiga affärer med Sydafrika, Saudiarabien och Brasilien. Inga pengar under bordet. Inga civila som dödas med svenska vapen.

Investera dessa trettio nya miljarder i att bygga fred istället för att rusta för krig: Använd denna ansenliga slant till att öka vårt anseende och våra kontakter i världen (och se vilka positiva bieffekter det kan ge för ett litet exportberoende land som vårt). Våga leka med tanken. Varför inte försöka bli kända som landet som är på plats i varje konflikthärd, landet som utrotade malarian, landet som på allvar satsar på den miljöteknik som vi redan vet att vi en dag måste ha, som fortsatte experimenten med riktade mikrolån till de mest utsatta? Landet som bekostade Wikipedia, med gratis kunskap till alla i hela världen?

I ett tidevarv av globaliserad och ömsesidigt beroende ekonomi har geopolitiken alltmer spelat ut sin roll. Stora landområden blir av allt mindre betydelse för ett lands möjligheter till välstånd. Och som regel krigar inte välmående nationer med varandra. Vill vi ha fred hemmavid, då måste vi också bygga fred ute i världen.

Stridisarna har fått mer än ett decennium. Ofattbara summor har lagts på att kriga länder till demokrati. Stora regioner har destabiliserats. Det är dags att stanna upp och fråga sig om det inte finns en annan, fredligare väg.

Mattias Irving