Gårdagens Uppdrag Granskning blev en kalldusch för många som inte ännu har satt sig in i den nya mobiliserade nazismen i Sverige. Själv tänkte jag tillbaka på lördagen den 12 april.

Skyddar dagens polis morgondagens Hitler?

Mattias Irving

Gårdagens Uppdrag Granskning blev en kalldusch för många som inte ännu har satt sig in i den nya mobiliserade nazismen i Sverige. Själv tänkte jag tillbaka på lördagen den 12 april. Då demonstrerade Svenska Motståndsrörelsen, våldssekten som Josefsson granskade, i centrala Stockholm.

De gick på turné med sina fanor med den nazistiska symbolen Tyrsrunan, från Hötorget till Södermalmstorg. Där möttes de av ett tiotal poliser och 60-70 snabbt sammankallade antirasister. Polisen stod villrådig vid sidan om, och lämnade fri lejd åt våldsverkarna. De gick rätt in i motdemonstranterna och började slå den kvinna som ledde ropen. Då först gick polisen emellan och särade på grupperna: 10-15 nazister mot en betydligt större grupp upprörda, rädda och arga motdemonstranter.

Nazisterna skrek “vit revolution utan pardon”, kastade glasflaskor och viftade med Tyrsrunan. Mer tydlig hets mot folkgrupp kan det knappast bli, och polisen borde omedelbart ha gripit gruppen. Men det gjorde de inte. Nazisterna fick hetsa medan polisen vände dem ryggen och med dragna batonger höll tillbaka folk som skrek åt dem att gripa nazisterna.

En gles poliskedja (förstärkt av inkallade ordningsvakter) höll sedan antirasisterna på avstånd hela Götgatan upp mot Medborgarplatsen. De var synbart pressade. Hade egentligen inte situationen under kontroll alls. Tur att de närvarande nöjde sig med att skandera, ”Alerta! Alerta! Antifascista!”

Då väljer en av poliserna detta tillfälle till att moralisera över motdemonstranterna.

– Varför ger ni dem uppmärksamhet? Då får de ju vad de vill ha.

Jag undrar om vilka poliser som nu blev kvar att övervaka SMR även hade några goda råd att bjuda nazisterna på? I vilket fall: Samtidigt som polisen tog tillfället i akt att klandra antirasister som utnyttjade sin rätt att skrika ut sin avsky mot nazisterna, kunde samma nazister ohejdade misshandla människor med sina fanstänger mitt på Medborgarplatsen innan de obekymrat kunde ta pendeltåget hem. Ingen greps.

Jag blev djupt bedrövad över polisens agerande den dagen. Trots flera timmars varsel blev responsen på SMR:s närvaro i staden halvhjärtad. Därmed fick nazisterna sätta agendan, utdela slagen, skrika budskapen och åka hem, under hela förloppet skyddade av ordningsmakten som stod med dragna batonger mot resten av samhället.

Nyligen fick jag höra en historia från ett tillfälle då Centrum Mot Rasism (CMR) skulle genomföra en politiskt obunden motdemonstration mot högerextrema. Då fick de besked från Stockholmspolisen att de inte skulle tillåtas demonstrera på Mynttorget i Gamla Stan, när rasisterna befann sig på Sergels torg – alltså med hela Drottninggatan emellan demonstrationerna.

Den ansvariga dialogpolisen menade att inte ens Södermalmstorg var tillräckligt långt borta, utan CMR fick möjligen hålla till på Medborgarplatsen. “Vänstern demonstrerar på Södermalm och högern inne i stan, så har det alltid varit”, sade den ansvariga dialogpolisen. När det påtalades att demonstrationen var politiskt obunden framhärdade hen i att kalla CMR en “vänsterorganisation” bara för att de var antirasister.

Som framgår så står det gott och väl i polisens makt att villkora ett demonstrationstillstånd till en tid och plats som är lämplig för polisarbetet och ordningen. Men i fallet med nazisterna i Jönköping har polisens hållning varit att de är kategoriskt maktlösa och “måste” bevilja nazisterna tillstånd att demonstrera mitt i stan, på arbetarnas dag. Samma arbetare som nazisterna en gång skickade i döden i tiotusental. Trots att precis samma demonstration förra året innebar våldsamma kravaller och ett Jönköping som såg ut som ett slagfält.

Många är nu djupt oroade över polisens och Säpos nonchalanta hantering av extremhögern. Jag är en av dem. Men jag bekymras också för att polisens abdikation lämnar fritt utrymme åt andra grupper att trappa upp konflikten. När ordningsmakten skyddar samma nazister som knivhugger vanligt folk, regelmässigt lägger ned eller vansköter utredningar om högerextremt våld, när man låter sig baxas in i en situation där man skyddar nazister som hetsar mot folkgrupp, men står med batongerna redo mot vanligt folk, då är det ett fundamentalt misslyckande som smular sönder unga engagerade människors tilltro till kåren. Otryggheten breder ut sig i misstrons spår. Machovänsterkillar kan gaffla öppet om att “slå tillbaka” och givet ordningsmaktens agerande är det svårt att inte se ett mått av rationalitet i deras svador. Det skrämmer mig.

Våldet motas inte med mera våld, utan med kärlek och kreativ ickevåldslig kamp som tar tillbaka gatan från misstrons och xenofobins makter, och skapar lokal sammanhållning och medkänsla. Då kan nazisterna aldrig vinna.

Därför åker jag till Jönköping för att delta i en ekumenisk utomhusgudstjänst för människovärdet, samma dag som nazistiska Svenskarnas parti ska tåga genom staden. Men polisens svek svider. Det är dags för justitieministern, Rikspolisstyrelsen och Säpo att göra en gemensam genomlysning av organisationerna. Hur har rekryteringen av nya poliser sett ut? Finns det program för att förebygga rasism och främlingsfientlighet i kåren? Finns det behov av vidareutbildning? Vad gör polisen idag rent konkret, för att dagens polis inte ska skydda morgondagens Hitler?

5 kommentarer på “Skyddar dagens polis morgondagens Hitler?

  1. Rudbeckius skriver:

    Men Mattias. Jag har ni läst din krönika flera gånger och förvånas över att du inte inser att om polisen ska låta bli !att skydda morgondagens Hitler” så måste polisarbetet styras av en bedömning av varje enskild persons bevekelsegrunder och framtida utveckling och då kan inte handlingarna i sig, kriminella eller bara olagliga bedömas i sig.
    Polisen i Sverige har skyddat anarkister, nazister, mördare och andra. Så måste det vara, men ni verkar så besatta att er tro på er förmåga att se andra människors hjärtan och där upptäcka hat och annat så att ni helt tappar perspektiven…

  2. Bengt Olof Dike skriver:

    Mattias, Du kommer med orättvis kritik mot polisen, vilken ett otal gånger runt om i landet sett att våldsbejakande vänsterextremister är precis samma andas barn som de högerextrema/nazisterna.

    Så sent som i går grep polisen ett antal unga personer, som störde ett möte med Sverigedemokraterna för ohörsamhet mot ordningsmakten. Och på senare tid har vänsterextremister varit föremål för utredningar om grovt våld. Varför vill så många debattörer inte se eller acceptera denna verklighet. Utan att jag har siffror på bordet, vågar jag skriva att de vänsterextrema elementen är flera än de renodlat nazistiska, vilket på intet sätt förringar de sistnämndas våldsattacker.

    Vänsterextremisterna, som ofta kallas ”motdemonstranter” eller ”antirasister” (jag och alla andra demokrater är också antirasister), har satt i system att ständigt störa exempelvis SD:s lagenliga möten och möten med andra, som fått vederbörligt polistillstånd.

    Varför blundar Du och många andra för detta?

  3. Mattias Irving skriver:

    Rudbeckius,

    din synpunkt på rubriken är mottagen. Den är ett spel på forna tiders skanderanden mot poliser, och jag plockade upp den för att ställa frågan rent retoriskt. Jag menar naturligtvis inte att polisen skulle besitta telepatiska krafter eller förmåga att förutse framtiden. Frågan jag ställer är om polisen är för naiv och vad de har vidtagit för åtgärder för att säkra att högerextremism eller tolerans för dylikt inte får fäste i kåren.

  4. Mattias Irving skriver:

    Bengt Olof,

    jag kan bara välkomna att polisen slår till mot RevFront. Men relativisera inte nazisternas våld. Det är högerextremismen som står för det dödliga våldet i Sverige, ingen annan. Vill du istället diskutera vänsterextremisters våld är du naturligtvis fri att göra det. Men det är en härskarteknik att försöka skuldbelägga mig för min text genom att försöka tvinga mig att samtidigt skriva om en helt annan fråga. Ingen kan skriva om allt, och jag bedömer att SMR idag är det stora hotet. Vill du istället skriva om vänsterextremismen så har du min välsignelse.

  5. Det är som ser det, mjukheten i kommentarerna finns hos Södermanlands Nyheter. Dagens Seglora och Kyrkan tidning knyter nävarna mot varandra.