Artikeln är uppdaterad. I dagens skriver ledarskribenten Annika Borg om Stockholms Stifts presidiekonferens, en lyxig tillställning mitt i fastan där kyrkoherdar, förtroendevalda och stiftsledning åt för sammanlagt 337 000 kronor.

Skivan som repar stiftet

Mattias Irving

Artikeln är uppdaterad.

I dagens Kyrkans Tidning skriver ledarskribenten Annika Borg om Stockholms Stifts presidiekonferens, en lyxig tillställning mitt i fastan där kyrkoherdar, förtroendevalda och stiftsledning åt för sammanlagt 337 000 kronor. Aftonbladet har under dagen snappat upp nyheten, och biskop Eva Brunne har under eftermiddagen gått ut med ett pressmeddelande om konferensen.

Det är omöjligt för en idéburen och historiskt tyngd organisation som Svenska Kyrkan att synas i vilka sammanhang som helst. Någon borde ha insett hur denna festmåltid skulle se ut, och dragit i nödbromsen. I Gyllene salen på Stadshuset smörjer alltså kyrkliga beslutsfattare kråset för 1200 kronor per kuvert samtidigt som diakoner och frivilliga skramlar med bössor utanför för världens hunger. Mitt i fastan finansierar kyrkoavgiften tysk oxfilé, havskräftsoppa och viner från hela världen, serverade i huvudstadens förnämaste tänkbara inramning.

Det är inte bara osmakligt och osnyggt – vi kan också nöja oss med att kalla det teologiskt svårförankrat. Det hela är så enastående taffligt och korkat att klockorna stannar – och kanske till och med börjar gå baklänges. Förloppet är så parodiskt att det gott och väl hade platsat i en seriestripp av Albert Engström. Fattas bara Kolingen som plirar in på prelaterna med buteljen i bakfickan.

Därför kunde detta kallas en icke-nyhet. Beslutsfattare som kliver över anständighetens gräns kan vi finna exempel på från alla tider, lika väl som det knappast kommer som en överraskning för någon som varit insatt i debatten i stiftet att det är just Annika Borg som nu fattar pennan för att i skarpast möjliga ordalag fördöma konferensen. Hennes långliga och stundtals bisarra kampanj mot Stockholmsbiskopen förtjänar att omnämnas i sammanhanget: Mycket av det etter som bränner i Kyrkans Tidnings ledare har betydligt äldre ursprung än ärendet för dagen, och hon tar givetvis tacksamt emot denna chans att spinna vidare på sin egen privata kampanj.

Biskop Brunne besvarar alltså kritiken i ett pressmeddelande. Där skriver hon att middagen fick sin inramning utifrån att det är svårt att finna andra möteslokaler med plats för 250 personer i Stockholm. Det är ett djärvt påstående från chefen för en av Stockholms största fastighetsägare. Skulle Svenska kyrkan i Stockholm på allvar sakna lokaler som kan hysa 250 personer? Biskopen försvarar även den relativt höga kuvertkostnaden med att stadshuset i största möjliga mån väljer ekologiskt och närproducerat. Det är svårt att riktigt ta den förklaringen på allvar efter den noggranna genomgången av menyn i Kyrkans Tidning, men det är kanske inte omöjligt. Oklarheten skaver.

I vilket fall andas biskopens svar en defensiv och passiv hållning, som missar kritikens kärna: Under fasta och pågående hungerkampanj ska inte kyrkans beslutsfattare festa på Stadshuset för 337 000 kronor. Brunne bör allvarligt överväga att förtydliga sig i ett nytt pressmeddelande och visa lite mer förståelse för hur detta agerande upplevs av människorna på golvet.

UPPDATERING
Under kvällen har biskop Eva Brunne gått ut med ett nytt meddelande. Hon beklagar valet av möteslokal och att festen skedde mitt i fastan. Man kommer nu att lägga presidiekonferenser vid en annan tid på året och välja andra lokaler. Läs meddelandet här.

5 kommentarer på “Skivan som repar stiftet

  1. Här borde deltagarna betala sin biljetter själva liksom alla deltagare i Nobelfesten.
    Det är inte gratis att bli bjuden på den festen. Alla som var med hade nog råd att betala 1200:-kr vardera.

  2. Andreas Holmberg skriver:

    Det är ju bra, Mattias, att du instämmer i Annika Borgs kritik. Det stärker din och Segloras trovärdighet att ni törs bita även en av de händer som föder er (fyndig rubrik dessutom!).

    Skada bara att du inte kunde låta bli att skjuta lite på budbäraren ändå (särskilt när du i fallet med Uppdrag granskning kritiserat detta klassiska sätt att söka ta udden av allvarlig kritik). Annika Borgs kritik blir väl inte en smul mindre relevant av att hon även i andra sammanhang kritiserat Stockholms stift och enkannerligen dess chef? (Somligas kampanj mot Annika Borg skulle nog också kunna kallas ”långlig och stundom bisarr”).

    Men som sagt: en annars bra artikel, som räddar något av Dagens Segloras ethos.

  3. Rudbeckius skriver:

    Nu uppvisar du en festfobi, tycker jag. Eller snarare, eftersom du missunnar dessa personer glädje så har du ”glädjefobi”.

  4. LeoH skriver:

    Vilka följder blir det för biskop Brunne, när hon tar personligt ansvar för att kyrkans anseende tagit skada?

  5. Anna skriver:

    Jag håller helt med Andreas här. Det finns ingen anledning att skjuta budbäraren för detta. Dessutom ser det ut som du själv bedriver en ”privat kampanj” mot Borg genom detta inlägg. Så varför håna henne om hon nu gör samma sak?

    Konflikten mellan er och Annika Borg är jag inte så väl insatt i, men oavsett det har jag full förståelse för att man blir vansinnigt arg om en biskop anbefaller stiftskollekt till personer som man anser förtalat en och drivit ”privata kampanjer” mot en, även om det inte är er åsikt. Med detta vet jag alltså inte om Borg har rätt i alla frågor det handlat om, men hon tycker givetvis det och då förstår jag också hennes reaktion. Även om man redan tidigare var kritisk till och i konflikt med har man rätt att skriva kritik när den är befogad och nu var den ju det, som du själv anser.

    Tack Andreas för att du gjorde mig uppmärksam på artikelns vitsighet, som jag helt hade missat. Mycket fyndig rubrik!