I förra veckan attackerades romska EU-migranter av en större grupp ungdomar. De tog en käpp från en kvinna och slog henne med den, kastade stenar och skrek. Nu, en vecka senare, vill de lämna Sverige. Och det känns som ett stort misslyckande för den svenska öppenheten.

Hatet och våldet blev minnet de tog med sig från Sverige, inte öppenheten och medmänskligheten. Vi andra, vi som skänker pengar, engagerar oss, försöker att hjälpa i det lilla, överröstades av en skock arga tonåringar.

Men de unga tar rygg på de äldre. Anna König Jerlmyr är socialborgarråd och har ägt frågan om tiggarna. Hon fattade det första beslutet om avhysning av romerna som bott i Högdalen, alldeles nära mig. När det första lägret väl var rivet, så hade Stockholms kommuner ett modus operandi, en praxis att luta sig emot. Således har romerna nu, på precis samma sätt som i Frankrike, ställts på bar backe var de än har försökt att bygga sig ett hem.

Europadomstolen har riktat skarp kritik mot detta förfarande i andra länder, och Sollentuna kommun tycks klädsamt medvetna om sitt agerande när de sänder en hemställan till Kronofogden om vräkning av romer i Helenelund. Ett antal veckor efter genomförd vräkning har jag fortfarande inte fått reda på vem på kommunen som fattade beslutet. Jag bollades mellan socialkontor och säkerhetschef. Efter ett tag slutade de helt att svara på mejl.

Ungdomar är inte fullt så sofistikerade i sina attacker mot dem som ligger. De har inte samma maktmedel som en myndighet. Men de är inte dummare än att de ser vilken attityd som blivit förhärskande. De vet att det är riskfritt att trakassera romerna.

Snart är det EU-val, och oavsett vilket partisympatier man har så hoppas jag att Europas mest utsatta hålls i särskild åtanke när människor går till valurnorna. Det är dags att sätta politisk press på Rumänien att ta ansvar för sin befolkning.

Men ska vi göra det med den minsta trovärdighet, då måste vi genast sluta att själva agera som skurkar.

Mattias Irving