För precis ett år sedan var det Bibeln som i teveserieform gungade på Vithetens hav. Nu har storfilmen Noah premiär på bio, regisserad av Darren Aronofsky med ett stjärngalleri som Russel Crow, Emma Watson och Anthony Hopkins. Återigen får vi se en vit, vit värld, i 3D dessutom. Wil Gafney, docent i bibelvetenskap vid The Lutheran Theological Seminary i Philadelphia och präst i den episkopala kyrkan, har redan sett den. Hon såg något som jag rädd för att de flesta filmrecensenter i Sverige kommer att missa:

”Människor som jag inte existerar inte. Svarta, bruna och beige människor existerar inte trots att berättelsen är berättelsen om förstörandet och återbefolkandet av hela jorden. Noa och hans familj och alla hans förfäder och till och med alla förlorade, döende, drunknande människor är vita. Adam och Eva lyser med oskuldens ljus i sina vita kroppar.

Ham, anfader till folken i Afrika – i alla fall enligt den bibliska texten – har vit hud och som liten pojke mörkblå ögon… Min svarta kvinnokropp är en mänsklig kropp, men den finns inte representerad i Darren Aronofskys film. Ingen i hela vida världen som han har skapat är svart som jag.”

Läs gärna hela Wil Gafneys personliga reflektion på bloggen wilgafney.com och hennes vidare resonemang på Religion Dispatches Magazine, där hon förklarar hur frånvaron av andra än vita i filmen också har betydelse eftersom den bibliska berättelsen om Noa och Ham historiskt har använts för att rättfärdiga den transatlantiska slavhandeln; ras och rasism är invävt i den bibliska texten och tolkningen av den.

Trist att filmen blev så platt, trots 3D.