Det är hög tid för besinning, ännu finns en smal brygga till förhandlingar mellan Ryssland och Ukraina. Ukraina får inte bli ombud för en återupprättad maktkamp mellan kalla krigets spöken. Som krisen nu utvecklas är den inte på väg att lösas. Annekteringen av Krimhalvön är ett faktum lika oåterkalleligt som Abchazien och Sydossetien. De är grå områden med frusna konflikter. Med militär närvaro bevakar Ryssland de nya gränserna, i trots mot världssamfundet.

Ur ett geopolitiskt perspektiv är frånvaron av fredsförhandlingar mellan Ryssland och världssamfundet det mest oroande. Rysslands annektering av Krim och mobilisering av 100 000 ryska soldater med högteknologisk utrustning vid Ukrainas gräns är inget fredsscenario. Ryska trupper är också stationerade i Transnistrien, en region i Moldavien, som i händelse av destabilisering i södra Ukraina kan komma att spela en ödesdiger roll. En överhängande risk finns också att Ryssland expanderar för att få kontroll över i huvudsak hela norra delen av Svarta havet. Ett Ryssland i behov av revansch för Sovjets sönderfall och en närmast kronisk rädsla för inringning retirerar inte för hot och repressalier.

Hot om straff och vedergällning bygger på illusionen att västmakterna med militära insatser skulle kunna förändra situationen i Ukraina. Men för att Ukrainas oberoende och frihet ska kunna räddas krävs besinning. Men besinning är en bristvara när mobilisering för krig pågår. Ukrainas folk har bara haft 20 år efter självständigheten för att bygga en stat. Demonstrationerna på Majdan, självständighetstorget, var från början en folklig protest med krav på ett oberoende Ukraina befriat från den inhemska oligarkmaffian. Protesten utvecklades till en dragkamp mellan EU och Ryssland.

Alla som deltog i demonstrationerna, och som nu sitter på ministerposter i den tillsatta regeringen, är inte demokratiskt sinnade. Vi vet att nazistiska och fascistiska grupper såväl som oligarkmaffian flyttade fram sina positioner i den nya regeringen. Denna regering skriver nu på lån för 170 miljarder utan att ha legitimitet som folkvald regering.

Från rysk sida måste detta ”räddningspaket” från internationella valutafonden, upplevas som en provokation av EU och USA. Ett mångmiljardlån av detta slag låser den ekonomiska utvecklingen i landet inom överskådlig framtid. En ung röst från Majdantorget uttryckte med tvekan i rösten att dessa pengar var lån med räntor som skulle betalas tillbaka. Hennes röst påminner om att de räddningspaket som levereras från IMF har skapat gigantiska problem i utsatta länder som t ex Grekland och Spanien med allt annat än demokrati och välstånd som resultat.

Ska en lösning med fred och avspänning kunna skapas måste det vara en lösning i samförstånd med den ryska staten och med hela det Ukrainska folkets stöd. En sådan lösning kräver fria demokratiska val och ett slut på korruption och oligarkmaffians makt. En demokratiskt tillsatt regering måste vara förutsättningen för internationella lån som binder landets ekonomiska politik för decennier framåt. Med FN:s hjälp borde det sedan vara förenligt med Ukrainas intressen att hitta en fredlig uppgörelse med Ryssland. Målet måste vara att Ukraina får utvecklas till en rättsstat med fri marknadsekonomi, men utan anknytning till NATO:s militära expansion runt Rysslands gränser.

(Sedan denna ledare skrevs har en dialog återupptagits mellan USA och Ryssland. Denna dialog bör vidgas att omfatta en dialog mellan det internationella samfundet och Ryssland för att stabilisera hela det område som EU talar om som ”östliga partnerskapet”. Dessa länder måste få utvecklas i sin egen roll som en fredlig brygga mellan öst och väst istället för att utnyttjas som framskjutna militära buffertstater.)