Har det blivit ett lyft för fastetraditionen i Sverige? Ja, kanske, jag upplever att jag denna fasta talat mer om fastan än tidigare år. Känner ni igen er? Är det vårt sätt att leva som gör oss mer benägna att fundera över fastan och dess utmaningar? Inser vi att vi lever över alla breddar och att något måste göras? Kanske är diskussionen om prästernas höga löner ett tecken i tiden? Även uppropen om att det är nog med skattesänkningar nu verkar vara en signal, skriver Magnus P.

Nog med skattesänkningar

Magnus P Wåhlin 120x181Har det blivit ett lyft för fastetraditionen i Sverige? Ja, kanske, jag upplever att jag denna fasta talat mer om fastan än tidigare år. Känner ni igen er? Är det vårt sätt att leva som gör oss mer benägna att fundera över fastan och dess utmaningar? Inser vi att vi lever över alla breddar och att något måste göras? Kanske är diskussionen om prästernas höga löner ett tecken i tiden? Även uppropen om att det är nog med skattesänkningar nu verkar vara en signal, skriver Magnus P. Wåhlin.

Fastans utmaning handlar om omställning, att under en del av året ställa om sitt sätt att leva radikalt så att det kan få prägla även resten av året. Det är radikalt i bästa fall. I sämsta fall handlar det om att sluta slänga mat och skänka en extra slant till behövande. Jag vill inte alltför lättvindigt raljera över Svenska kyrkans fastekampanj. Det är bra att sluta slänga mat! Men det finns ett problem här. Kanske är det ett samhällsproblem, kanske är det ett svenskkyrkligt problem. Problemet verkar vara vår obenägenhet att på allvar diskutera vårt sätt att leva. Om vi begränsar fasteutmaningen till att sluta slänga mat och att skänka en extra slant missar vi fastans mål, tror jag. Ärkebiskopen gör ett lovvärt försök att fördjupa reflektionen med de fasteböcker som börjat ges ut. Bra initiativ!

Fastan skulle kunna handla om att förändra ett beteende. För många gör det nog det. Vi byter ut kött mot mer grönsaker, tevetittande mot mer andlig litteratur, bilen mot cykeln och så vidare. Men varför gör vi det? Jag tror att det är den springande punkten: att medvetet förändra vårt beteende. Men för att nå dit krävs en grundläggande förändring av vårt sätt att tänka. Hur gör vi upp med vår benägenhet att räkna allt i pengar? Hur ifrågasätter vi vår besatthet av nya saker?

Att ställa om våra vanor och vårt sätt att leva handlar i fastan djupast sett om att bereda oss för den befrielse som skänks oss i uppståndelsen. Fastan är ju en förberedelsetid inför påsken och det märkliga som händer där och som är världens hopp. Det mörka och meningslösa har inte sista ordet. Förändring är möjlig, pånyttfödelse är möjlig!

Mitt i fastan kommer Jungfru Marie bebådelsedag och jag tycker det är befriande. Fastan är mycket kamp, kamp mot det onda och kamp med min egen tro. Då kommer Maria med sitt mod. Hon drabbas av ett öde hon kanske inte valt om hon själv fick bestämma, en graviditet utom äktenskapet. Men hon väljer i den situationen att sjunga lovsång istället för att förbanna sitt öde. Hon sjunger en lovsång, en politisk och revolutionär lovsång där de med makt fråntas den och de fattiga äter sig mätta. Hon sjunger om en värld i balans, en rättvis värld som präglas av gudomlig barmhärtighet.

Jag tror att vi behöver mer av mod i vår tid. Men det är inte alldeles lätt att vara modig på egen hand. Om vi på allvar ska ställa om vårt orimliga sätt att leva på behöver vi varandra. I Växjö där jag bor har vi startat en grupp där vi försöker hjälpa varandra att vara modiga. Jag kallar den en självhjälpsgrupp där jag kan få hjälp att se vad jag behöver ställa om i mitt liv och hur det kan gå till. Där jag kan lyssna till hur andra tänker och se vad andra gör och på så sätt stärkas i mitt mod att vilja förändring.

Vi talade i vår grupp senast om att leva ett enklare liv. Ofta säger vi att det är det vi vill göra. Men mer och mer tänker jag att det är precis tvärtom. Jag tror att jag vill leva ett mer komplicerat liv egentligen. För visst är det det enkla livet vi lever nu? När vi kan konsumera utan att tänka på följderna, vem som producerat varan, vart avfallet ska ta vägen och hur produkterna tär på Moder jord? Det enkla livet kännetecknas också av ganska få nära relationer, för vi har inte tid att odla kärleksfulla relationer längre, arbetet tar mer och mer av vår tid.

Jag vill ha komplikation, jag vill baka mitt egna bröd, odla min mat, umgås på djupet med fler människor, tala om det som är viktigt, ha tid att läsa det jag inte hinner idag. När vi tar ansvar, när vi ställer om våra liv, blir de inte enklare. De blir mer sammansatta, mer intressanta och komplicerade.

Det krävs mod att stå emot, att vara på kant med samtiden. Det tar emot för det är svårare och ganska besvärligt. Mitt i allt detta kommer Maria med sitt mod i mötet med ängeln Gabriel, hennes lovsång kan hjälpa mig orka göra mitt liv mer komplicerat.

Min bön blir: O Maria, lär mig dina sånger! Lär mig älska honom som har vandrat genom död och grav till ljusets rike. Du vare lovad, Kristus.

Magnus P. Wåhlin

Kommentarsfältet är stängt.