Många vill gömma tiggarna i städernas utkanter, men "de fattiga har ni alltid ibland er", står det. Så ska det vara så länge behoven finns: De ska aldrig få gömmas undan, utan göras centrala, skriver Anna Karin Hammar.

Göm inte undan de fattiga

Anna Karin Hammar

Många vill gömma tiggarna i städernas utkanter, men ”de fattiga har ni alltid ibland er”, står det. Så ska det vara så länge behoven finns: De ska aldrig få gömmas undan, utan göras centrala, skriver Anna Karin Hammar.

När jag var yngre hade jag alltid svårt för Jesusordet ”de fattiga har ni alltid bland er” (Johannes evangelium 12:8).

Jag tänkte att de fattiga skulle snart försvinna och att det var en ålderstigen rest av evangeliet som snart skulle förlora sin relevans. Med modernitet och rättvisa skulle världen snart vara en bättre plats. Jag tror att många av oss som varit och är starka anhängare av det moderna projektet har svårt med att fattigdomen återvänt till våra gator. Det gör något med oss att se barskrapade människor i en yttersta akt av initiativ visa på sina behov och ett beroende av andras välvilja. Jag tänker på våra EU-migranter och inte minst de rumänska romerna bland dem.

Jag tror att många förslag på åtgärder mera har de rikas välmående för ögonen. Inget får störa vår idyll. I takt med att jag under senaste åren funnit ett förhållningssätt på Uppsalas gator så har jag kommit att tänka på Jesusorden igen om de fattiga som alltid är ibland oss. En värme har spridit sig inombords och jag har tänkt att detta är något som Evangeliet har förståelse för. Tänk bara på bönen som Jesus lärde oss att be. Ge oss idag det bröd vi behöver. Eller den gamla översättningen: vårt dagliga bröd giv oss i dag. Många klagar på att ett av problemen med de fattiga är att de inte tänker längre än till dagens överlevnad. Den bön som Jesus lärde sina lärjungar att be har just det perspektivet. De första lärjungarna levde som fattiga. Dvs som kanske de 97 procent av Palestinas och romarrikets befolkning som hade det så. De besuttna var väldigt få. Det är här bland de fattiga kristen tro har sin största relevans.

Detta är startpunkten för kyrkans engagemang. Kristus inte bara solidariserar sig med de fattigas perspektiv utan blir själv också en av de fattiga i världen. Matteus 25 konkretiserar bilden. Jag var hungrig. Jag var törstig. Jag var hemlös. Jag frös.

Det förhållningssätt jag så småningom kommit fram till på Uppsalas gator är att alltid hälsa artigt på den som sitter ner och tigger eller spelar. Att försöka få en mänsklig kontakt av igenkänning. Ofta skänker jag en penninggåva (det gäller att vara utrustad med kontanter). Och så söker jag mig till samarbetet i det ekumeniska romska nätverket för kort- och långsiktigt stöd både till dem på Uppsalas gator och i Rumänien. Det finns basala behov att möta både här i Uppsala och i det fattiga europeiska landet Rumänien. Jag kommer att granska våra kandidater till EU-parlamentariker extra noga ur detta perspektiv.  När vi tillhör EU måste vi vara beredda att inte bara ta emot fördelarna utan också bära varandras bördor.

De fattiga har ni alltid ibland er. Så ska det vara så länge behoven finns. De ska inte gömmas undan utan vara just i vår mitt. För att vi ska kunna göra det till en central sak att se, tänka och handla med deras kunskap och förståelse som vår utgångspunkt.

Vad helst ni har gjort mot en av dessa minsta, det har ni gjort mot mig. Här gör pingstkyrkorna över världen ett fantastiskt arbete. Det är bara för oss andra att se och lära.

Kommentarsfältet är stängt.