Vi är snabba att fördöma Uganda. Men hur ser det ut här hemma egentligen, frågar sig prästen Peter Englund.

Svenska kyrkan är inte fri från homofobi

Peter Englund_150x150Vi är snabba att fördöma Uganda. Men hur ser det ut här hemma egentligen, frågar sig prästen Peter Englund. Homofobin och motståndet mot samkönade vigslar lever kvar även i Svenska kyrkan. Vill vi ha en sådan kyrka?

Vi förfäras med rätta mot våldet som sanktioneras genom lagstiftning och som drabbar homosexuella i Uganda och Ryssland. Inte sällan används Bibeln för att legitimera livslånga fängelsestraff och dödligt våld mot hbtq-personer. Extrema evangelikala grupper sprider hatets budskap på den afrikanska kontinenten. I Ryssland är den rysk-ortodoxa kyrkan medansvarig för de hårdföra lagarna mot homosexuella. Den anglikanska kyrkans ledning sätter kyrkogemenskapen framför människors väl. Den romersk-katolska kyrkan bär ett djupt arv av homofobi och de lutherska kyrkorna är tämligen passiva. En pliktskyldig rikskyrklig kommentar till den alarmerande situationen för hbtq-personer i Uganda skickade ut förra veckan.

Dess bättre har nu SKR (Sveriges kristna råd) reagerat med ett för denna organisation särskilt skarpt uttalande om den nya antigaylagen i Uganda. Detta uttalande är välkommet och ger hopp inför framtiden men frågan är förstås hur skärpan i orden ska omsättas i praktik – inte bara i Uganda utan också i vårt eget land…
Vi fastnar lätt med blicken på Uganda och Ryssland men i England har det anglikanska biskopsmötet motsatt sig den lag om samkönade äktenskap som började gälla den 1 mars i år. Biskopsmötet motiverar sitt beslut med att samkönad kärlek ”strider mot skapelsen”, detta är både teologiskt torftigt och kärlekslöst. Dessutom förbjuds diakoner, präster och biskopar att gifta sig med en partner av samma kön. Om detta ändå sker ska ämbetsbäraren avkragas.

Enligt de pastorala råd som det anglikanska biskopsmötet tog fram inför den förändrade äktenskapslagstiftningen, ska ett samkönat par som gift sig borgerligt kunna få någon slags kyrklig förbön men först efter samtal med präst som tydligt ska klargöra den anglikanska kyrkans negativa syn på samkönad kärlek och vigsel. Om paret ändå framhärdar, kan förbönen utföras men absolut inte som en gudstjänst och inte i kyrkorummet utan förslagsvis i sakristian eller annan plats. Känns det igen? Detta var delvis Svenska kyrkan hållning när partnerskapslagen antogs 1995 och som visade sig vara helt ohållbar i längden – den uppenbara diskrimineringen resulterade i en välsignelseakt för samkönade par och sedan vigsel.

Kommer rikskyrkan att reagera på det anglikanska biskopsmötets beslut inom ramen för Borgåöverenskommelsen?

Inför årets val har ett nytt parti sett dagens ljus, det så kallade ”Kristna Värdepartiet”. Initiativtagarna till partiet är missnöjda kristdemokrater, flera verkar ha hemvist i svensk frikyrklighet. Det verkar som om två frågor intar en särskild plats, aborter och familjefrågor. Förutom en extrem syn på abort så verkar företrädare för partiet anse att samkönad kärlek inte är äkta kärlek eftersom två personer av samma kön rent biologiskt inte kan älska varandra och med varandra… Sann kärlek förutsätter olika kön. Retoriken känns igen, på en presskonferens argumenterade Ugandas president på samma vis… Det ska bli intressant att följa hur frikyrkligheten förhåller sig till Svenska Värdegrundspartiet.

Utvecklingen i Svenska kyrkan är dubbel. Å ena sidan har kyrkan genom kyrkomötets beslut om samkönad vigsel tagit viktiga steg för att motverka homofobi på kyrklig grund. Samkönad vigsel i kyrkan signalerar att kärleken är välsignad av Gud.

Ändå finns det en dubbelhet också inom kyrkan. Låt mig ge två aktuella exempel:

Ett samkönat par i Marks kommun vill gifta sig i kyrkan. De går till sin församling för att boka dag och tid. Ingen präst i församlingen vill viga. Kyrkoherden är då skyldig att ”skaffa” en präst som kan. Snart visar det sig att ingen präst i de 10 pastorat som finns i Marks kommun vill viga paret. Lösningen blir att ”låna in” en präst ifrån Göteborg som viger de två. Detta sker i Svenska kyrkan.

Det samkönade paret i Marks kommun, har blivit utsatta för trakasserier, nedsättande tillmälen, skadegörelse, mordförsök och misshandel. Vilket ansvar har Svenska kyrkan lokalt här? Vilka signaler ger kyrkans ställningstagande till homofober som gärna tar till våld? Vilket ansvar har Göteborgs stift? Hur kan det komma sig, att det i 10 pastorat inte finns en enda präst som vill viga ett samkönat par?

I det stundande biskopsvalet i Lunds stift, är en av de kandidater som gått vidare efter provvalet aktiv medlem i Frimodig kyrka, ett konservativt kyrkopolitiskt parti som är emot samkönad vigsel och som vill öppna kyrkans ämbeten för kvinnoprästmotståndare. Biskopskandidaten ifråga har också skrivit på den numera ökända sk

Kalinlistan, en lista för präster som är emot samkönad vigsel. Detta är också Svenska kyrkan.

Det är uppenbart att allt inte står rätt till i kyrkan när det gäller synen på samkönad kärlek. Rikskyrkan och många församlingar, bejakar och bekräftar kärleken mellan två människor oavsett kön. Men på det lokala planet kan det se väldigt annorlunda ut. Jag vet dessvärre att paret i Marks kommun inte är ensamma om det de utsatts för av kyrkliga företrädare.

Många samkönade par känner sig tvingade att nogsamt ta reda på vilken präst de kan vända sig till men de som inte vet, de som i kärleksglädje vänder sig till kyrkan för en kyrklig vigsel, riskeras mötas av avståndstagande, moraliserande och förakt.

Än värre kan det vara i samtal om homosexualitet i konfirmandgrupper, vid gudstjänster och enskilda samtal med kyrkliga företrädare. Det skadar människor för livet och det raserar förtroendet för kyrkan.

Vill vi verkligen ha en sådan kyrka 2014?

Peter Englund

15 kommentarer på “Svenska kyrkan är inte fri från homofobi

  1. Bo Rydén skriver:

    Det är i sanning förfärande att homofoba politiker och andra i Uganda använder bibeln som grund för den djupt orättfärdiga anti-gay lagstiftningen där.

    Men innebär det att varje försök att använda bibeln i moralteologiskt syfte medför samma diskriminering?

    Är frågan svart-vit? Antingen är man för varje yttring av människors uppfattning av kärlek och ger den Guds välsignelse eller så vill man bränna homosexuella på bål?

    Den Anglikanska biskopskonferensen säger inget om medlemmars och brittiska medborgares rätt att vigas oavsett kön, men har teologiskt grundade åsikter om möjligheten att välsignas eller vigas kyrkligt, liksom man har synpunkter på samlevnadsförhållandena hos de som ingår i vigningstjänsten. Det är inte bara långt ifrån vad som pågår i Uganda, det är inte ens på samma plan.

    Likaså verkar frågan om det trakasserade paret i Marks kommun handla mer om att Svenska Kyrkans personal skall bemöta all människor respektfullt oavsett deras politiska, etniska, sexuella eller annan tillhörighet. Samt givetvis att tydligt säga ifrån att inget kan försvara hot, våld och trakasserier, allra minst människors val av samlevnadsform.

    Att ge samtliga präster sparken som känner sig tveksamma inför det teologiskt riktiga i samkönade vigslar tror jag inte är ett rättfärdigt sätt att lösa just det problemet.

    Om ”det sluttande planet” är en vettig metod att argumentera efter när det gäller HBTQ-problematiken så kan samma metod användas när det gäller Svenska Kyrkans anställda: Vad blir nästa sak vi måste hålla med om för att inte målas ut som fobiker?

    Om det hela tiden är de mest progressiva som bestämmer vad som är acceptabelt kommer ingen av oss till sist att duga!

  2. Bengt Olof Dike skriver:

    Peter Englund,

    -Utan att vara företrädare för det nya kristna värdepartiet, måste jag fråga Dig varför Du kallar dess syn på aborter som ”extrem”. Katolska kyrkan med 1,2 miljarder medlemmar har ju samma uppfattning.
    Är det den svenska lagstiftningen som skall vara internationell norm, menar Du?

    Jag undrar därtill varför Du på samma sätt kallar dem, som inte vill bejaka samkönade äktenskap för homofoba. Även här stämplar Du katolska kyrkan. Skall vi alltså inte respektera den kyrkans – och andra kyrkors – uppfattning i äktenskapsfrågan?
    Man kan även ställa frågan (som jag ibland gör) så här: varför är nödvändigtvis Svenska kyrkans (med sex miljoner tillhöriga) åsikt här den rätta, medan katolska kyrkans (med 1,2 miljarder) är den felaktiga?
    Vänligen ge ett svar på frågorna!

  3. Lisa Eriksson skriver:

    Följande borde vara bekant, nämligen vilka 25 olika kyrkor är medlemmar i Sverige kristna råd (SKR), till detta kommer en observatörskyrka:
    Armeniska apostoliska kyrkan
    Bulgariska ortodoxa kyrkan
    Etiopiska ortodoxa kyrkan
    Finska ortodoxa kyrkan
    Koptiska ortodoxa kyrkan
    Makedonska ortodoxa kyrkan
    Rumänska ortodoxa kyrkan
    Ryska ortodoxa kyrkan (Kristi förklarings församling)
    Ryska ortodoxa kyrkan (Moskvapatriarkatet) i Sverige
    Serbiska ortodoxa kyrkan
    S:t Selasse etiopiska ortodoxa kyrka
    Syrisk-ortodoxa kyrkan
    Österns assyriska kyrka (Österländska kyrkor)
    Österns gamla kyrka (Österländska kyrkor)
    Stockholms katolska stift
    Evangeliska Frikyrkan
    Frälsningsarmén
    Equmeniakyrkan = (fd. Svenska Missionskyrkan, Metodistkyrkan i Sverige och Svenska Baptistsamfundet)
    Pingst – Fria församlingar i samverkan
    Svenska Alliansmissionen
    Vineyard Norden
    Adventistsamfundet (observatör)
    Estniska evangelisk-lutherska kyrkan
    Lettiska evangelisk-lutherska kyrkan
    Svenska kyrkan med EFS
    Ungerska protestantiska kyrkan
    Dessa har enats i det aktuella uttalandet som för en specifik fråga utanför landet. Det är en mycket stor bedrift i sig.

    Men att var och en har av dem sin historia torde vara bekant. Den historien skiljer sig åt rätt kraftigt i tid. Före 1860-talet fanns inte ens religionsfrihet i Sverige för svenska medborgare. Bara 150 år sedan! Svenska medborgare som ville bli katoliker riskera landsförvisning. 1873 års lag om främmande trosbekännare – den så kallade dissenterlagen – utgick från principen att Svenska kyrkans bekännelse var landets statsreligion. Det var därför inte tillåtet att lämna statskyrkan utan att ansluta sig till ett annat av staten erkänt kristet samfund och den som utträdde förlorade dessutom vissa medborgerliga rättigheter. De ”främmande” religionsbekännarna var utestängda från den statliga folkskollärarbanan och de hade heller inte tillträde till lärar- och sjuksköterskeutbildningarna. Än idag finns det personer som fick sina liv präglade av denna intolerans – i Sverige. I landet genomfördes fullständig religionsfrihet med villkorslös rätt till utträde ur Svenska kyrkan först 1952, och det skulle dröja till 1977 innan förbudet mot att grunda kloster utan statligt tillstånd togs bort. Mot den bakgrunden ska de svenskkyrkliga se om sitt eget hus i ödmjukhet och granska sig själv först, innan man ger sig på andra. Grandet och bjälken?

  4. Sven Andersson skriver:

    Peter ställer många frågor. Kyrkan svar bör
    vara: 1. All förföljelse och trakasserier då
    det gäller homosexuella fördöms (liksom oegent
    ligheter emot andra medmänniskor). 2. kyrkan
    har att rätta sig efter bibeln. Då är endast
    ett äktenskap instiftat, det mellan man och
    kvinna. Att försöka ge sig på Borgö-överens-
    kommelsen måste vara fåfängt. Skulle det vara
    Sv.Kyrkan som har rätt gentemeot hela den
    världsvida kyrkan??? (Bara min axel gick i takt på hela regementet…)Leve en Frimodig
    kyrka med bibeltrohet!

  5. Patrik Öbrink skriver:

    Varför stämpla motståndare till samkönade vigslar som ”homofober”? Det faktum att en person inte vill att hbtq-människor ska kunna vigas i kyrkan eller motsätter sig en utlevd homosexualitet (något som det finns stöd för i Bibeln) gör inte honom eller henne till ”homofob”.

    Varför ska vi som har en annan åsikt än du inte respekteras för det vi tycker? Fobi är ett sjukdomstillstånd. Är traditionellt bibeltroende en sjukdom? Är vi som tror på Bibeln sjuka?

    Dagens Seglora hävdar att man vill ha en öppen och fri debatt. Men debatten tar slut direkt när någon stämplas – som ”homofob”, ”islamofob”, ”antisemit” etc.

    En annan sak: Är det inte märkligt att det ska stämplas som ”extremt” att stå upp för de ofödda barnens rätt till liv? Också det en traditionell kristen ståndpunkt. Det borde tvärtom ses som extremt att tycka att 38 000 döda barn varje år är helt normalt och något som vi måste försvara. kan ni inte hitta på någon ”fobi” som ni kan stämpla på oss abortmotståndare också?

  6. Peter Englund skriver:

    Låt mig först göra ett förtydligande, den sk Kalinlistan var ett upprop mot att svenska kyrkan införde en välsignelseakt för samkönade par. Frågan är förstås vad undertecknarna tycker om samkönad vigsel…

    Uppenbart väcker min artikel debattlusta. Bra, det är syftet! Ändå blir jag lite förundrad i vad enskilda debattörer vill läsa in i det jag skrivit.

    Låt mig ändå kommentera några frågeställningar som lyfts fram.

    Vi reagerar med rätta mot det som sker i Uganda och Ryssland men glömmer hur det ser ut i Sverige och i Europa. Det samkönade paret i Marks kommun är ett tydligt exmpel på en utbredd homofobi också här.

    SKR:s uttalande är mycket postivt och lovar gott inför framtiden. Men väcker också frågor om hur man själv lever upp till detta här hemma?

    Svenska kyrkans beslut om samkönad vigsel är en viktigt milstolpe i synen på samkönad kärlek. Kyrkan bejakar genom sitt beslut denna kärlek och likställer den med särkönad kärlek. Men det finns en uppnebar dubbhelhet här, hur kan detta viktiga beslut genomsyra kyrkan på alla nivåer? Det är något för kyrkomötet och kyrkostyrelsen att fundera på.

    Jag anser att det anglikanska biskopsmötets beslut är olyckligt och torftigt motiverat teologiskt. Det är inte otänkbart att den anglikanska kyrkans biskopar snart får omvärdera sitt beslut, just så som skedde i Svenska kyrkan efter partnerskapslagen införande där det snart blev ohållbart med ”förbön i sakristian”…

    Nu är ju inte detta en artikel om abort men visst är det symptomatiskt att det som intresserar Kristna Värdepartiet allra mest är abort och samkönad kärlek…
    För övrigt att anser jag att den svenska abortlagstifningen är bra.

  7. Anna skriver:

    @Patrik: Jo om du ”motsätter dig en utlevd homosexualitet” så är du banne mig homofob!Äktenskapsfrågan är lite knepigare tycker jag, även om jag är för.

    Men visst finns det mycket i Bibeln! Hur många andra av t ex Moseböckernas lagar följer du slaviskt? Borde vi inte gifta bort våldtagna kvinnor med deras förövare också när vi ändå är igång och ”följer Bibeln”?

  8. Patrik Öbrink skriver:

    ANNA : Så jag är alltså sjuk. Finns det terapi om jag vill bli frisk?

    har du tänkt på att du med din utsaga också stämplar Jesus, Paulus och många andra som ”homofober”?

  9. olov sandegård skriver:

    Patrik Öbrink ställer två frågor som inte bör sopas under mattan? ”Är traditionellt bibeltroende en sjukdom?” och ”Är vi som tror på Bibeln sjuka?” Svaren är nog tyvärr i en del fall ”Ja” på dessa frågor. Att på fullt allvar hävda att Bibelns bokstavliga formuleringar är absoluta naturvetenskapliga sanningar och/eller ordagranna direktiv från Gud om hur vi ska leva våra liv kan nog idag betraktas som något slags sjukdom. De allra flesta tänkande människor inser vid närmare eftertanke att vi alla gör våra specifika urval och tolkningar, när vi läser Bibeln (eller Koranen, för den delen). Om vi utgår från evangelietexterna och Jesu undervisning, som den framträder där, faller direkt mängder av bokstavliga ”direktiv” i Gamla testamentet. Även en hel del av Paulus anvisningar i Nya testamentet får man nog ta med en nypa salt, sett genom ett Jesus-inspirerat ”Kärleksfilter”. Fobier, oavsett om det handlar om spindlar, ormar, trånga utrymmen eller extrem rädsla för människor som är annorlunda än man själv, exempelvis homosexuella, är också, till skillnad från sexuell läggning, faktiska sjukdomstillstånd.

  10. Anna skriver:

    @Patrik: Sjukdom vet jag inte om jag man kan kalla ”fobi” för. Jag har spindelfobi, vilket betyder att jag har en ogrundad och icke-rationell motvilja mot spindlar, men kallar mig inte sjuk p g a detta.

    Du har fel när du skriver att jag med mitt sätt att tänka också måste klassa Jesus som ”homofob” – tvärtom så sa Jesus aldrig ett ord som fördömde homosexualitet! Paulus och ”många andra” i Bibeln var homofober med vår tids mått mätt, det tycker jag däremot. Men han levde ”i sin tid” i vilken det också var normalt med slaveri till exempel.

  11. Isak Gerson skriver:

    I den mån vi nu ska diskutera ord (vilket är rätt tråkigt) kan reaktionärerna ha en poäng. Ordet homofobi kan vara problematisk, just för att det inte är en sjukdom. Det är ett förtryck. Ett aktivt utnyttjande av en maktposition. Ni kan kalla det vad ni vill, homofobi, homohat, homoförtryck. Men faktum är fortfarande att det ni gör är att utnyttja er privilegierade position för att stöta ut svagare ur kyrkan, och det bör inte tolereras.

  12. Anna skriver:

    @Isak: ”Ni utnyttjar er priviligerade position för att stöta ut svagare” skriver du. På vilket sätt stöter ”vi” ut någon svagare? Och vad är det du inte ska ”tolerera”? Och hur tycker du att ”ni” betett er med tanke på att stänga ut de svagare förut i historien?
    Jag tolkar det som att du är ledsen om du inte fritt får bete dig (längre) på ett sätt som stänger ute och diskriminerar homosexuella och därmed orsakar dem lidande. Att du inte får stänga ute och diskriminera helt fritt kan du inte ”tolerera”?

    Förutom att du ju vet att din version av Guds vilja är ”rätt” så ditt utestängande är därmed okej?

  13. Isak Gerson skriver:

    Anna, jag tror att det är ett missförstånd här. Jag är är inte ledsen över att jag inte längre får diskriminera homosexuella inom kyrkan. Jag är ledsen över att så många fortfarande får göra det. Jag ber om ursäkt om min kommentar var otydlig.

  14. Anna skriver:

    @Isak: Förlåt! Om jag hade läst ditt inlägg lite långsammare och lagt märke till ordet reaktionär hade jag förstått vad du ville säga. Mitt enda försvar är att jag debatterat mycket på en viss kvinnoprästmotståndarblogg på sistone, och där framställer sig många som förtryckta och diskriminerade (för att de just inte får förtrycka och diskriminera)… jag tog för givet att du hörde till det gänget!

  15. Isak Gerson skriver:

    Anna: Det är en situation jag verkligen kan relatera till. Ingen fara alls :-)