Putins personliga prestigeprojekt är i mål. Detta var ett OS som Putin behövde, inte det ryska folket, för att visa sin makt och kontroll.

Idrottsvärlden känns efter detta gigantiska evenemang som en förtryckt och förminskad värld. Det otroliga hände att människor från hela världen samlades på en plats och i stort sett ingen agerade för mänskliga rättigheter. Hur detta överhuvudtaget var möjligt är en stor fråga men isolerade i en enklav lyckades både Putin och IOK utöva sin makt. Idrottarna förvandlades till tävlingsmaskiner.

Inte långt från denna låtsasvärld av kulisser misshandlades Pussy Riot när de försökte framföra en sång. När deras kroppar piskas av utkommenderade nationalistiska kosacker blir kontrasten till de vältränade och starka idrottande människorna en bit bort total. IOK, mäktiga och pengastinna, kunde ha satt ner foten men väljer att inte göra något alls och därigenom bidra till att normalisera misshandel och våld mot oppositionella i Ryssland.

Public service i Sverige spelade med i skådespelet. I programmet ”Alla snackar Sotji” iscensatte de en opartiskhet som i efterhand framstår som både fördummande och feg. En enda regnbågsflagga i denna OS- studio hade kunnat göra stor skillnad och visat att människorna som hotas och jagas i Ryssland inte är glömda.

Istället var det ett evigt myspys med programledaren André Pops i en interiör som var direkt tagen ur en katalog för möbelvaruhuset MIO. SVT ägnade sig åt förnekelse och sport som verklighetsflykt. Man kunde ha breddat perspektiven och samtalen under den långa sändningsperioden men man valde att inte göra det.

I sista programmet hade SVT dock plockat in Elin Jönsson, korrespondent i Ryssland. Hon fick prata ett par minuter. Jönsson hann beskriva hur ekologer och miljökämpar sitter fängslade, att de homosexuella är rädda inför vad som komma ska nu när journalisterna lämnar Ryssland och att rättegångar i Moskva skjutits upp på grund av OS.

Men hade någon verkligen reagerat om det hade utdömts långa fängelsestraff i Moskva för opposition mot Putin? OS-etablissemanget med sin svans av media och olika celebriteter hade i värsta fall inte knystat det minsta mot det. Det är den resignerade hållningen nu till denna fråga.

Strax väntar Paralympics. Sedan önskar man att idrottsvärlden säger:” Aldrig mer. Detta var en gång och det var en gång för mycket”. Världens politiker och media får inte heller vända bort uppmärksamheten från människorättssituationen i Ryssland och svika de oliktänkande.

Efter detta OS lyser Emma Green Tregaros regnbågsstjärna fortfarande starkast.