OS-invigningen var som en enda stor ”selfie” av Putin, skriver Helena Ekhem. Men bilder är endimensionella ögonblick och blir aldrig mer sanna än verkligheten. Det påminns vi om också när vi rycker enskilda bibeltexter ur helheten. Alltid finns det något som inte kommer med. Finns det plats för Jesus i Putins selfie?

Får jag ta en bild tillsammans med dig? Det är konfirmander i kyrkan och efter högmässan tas det ”selfies” tillsammans med prästen. Konfirmandernas kyrkogångsbok är en app på mobilen. Facebook, som fyllde 10 år i veckan, fylls på med selfies från gudstjänstdeltagande konfirmander. Bilder att gilla eller lämna därhän – i likhet med alla andra bilder som kablas ut. Denna vecka inte minst från Sotji; med OS-invigningen som en enda jätteselfie av Putin.

Jag sitter på högmässan och lyssnar till texterna. Femte söndagen efter Trettondedagen. Jag besväras något av att det är konfirmander i kyrkan denna söndag. Texterna känns mer än vanligt besvärliga. Känner att jag inte ”gillar”. Jesus pratar om dörren som stängs av Herren som säger sig inte känna igen den som kommer och knackar på. Där står vi vid dörren till Guds rike och pläderar för vår sak: Hallå, bilderna finns ju på Facebook, det är ju jag, jag var där på festen, vi är ju vänner på Facebook. Men dörren förblir stängd, vi känns inte igen. Alla de vackra bilderna, de som ska berätta om hur bra och lyckade vi är fyller Facebook till ingen nytta.

Och jag tycker inte att jag känner igen bilden av Jesus – han som går omkring och undervisar på gator och torg och pratar om kärlek och människovärde. Den här berättelsen känns onödigt grym.

Men, kanske är den här berättelsen som en selfie, ryckt ur sitt sammanhang, lika endimensionell som den av Putin och OS. En selfie bland många. Bakom Putins vilja att visa upp det storslagna är en verklighet av korruption och maktmissbruk. Samtidigt som han står rakryggad till nationalsången på OS-invigningen, arresteras hbtq-aktivister på Röda torget när de sjunger just den sången.

Visst kan bilderna berätta något, men de är aldrig mer sanna än verkligheten. Därför måste varje bild krackelera. Av oss själva, av Putin, av Jesus. En selfie, hur vacker den än är, kan aldrig bli mer än så, en bild fångad i stunden. Sedan fortsätter livet. Jesus går vidare och berättar om Guds rike som är inom oss. Han berättar för konfirmanderna, för var och en som är hemma när det knackar på dörren, som inte försöker gömma sig bakom bilderna på Facebook.

Jesus vandrar vidare över gator och torg och med sina ord och sitt förhållningssätt gestaltar han Guds rike. Och när han kommer till Röda torget, kanske sjunger han ryska nationalsången, kanske håller han upp en regnbågsflagga. Kanske får han åka polisbil. Han platsar visst inte i Putins välpolerade selfie.