Finns inget alternativ till det kalla krigets eskalerande rustningsspiral? Sverige är ingen stormakt men däremot betydande aktör som vapentillverkare. Om man rangordnar världens länder efter andelen av världens totala militärutgifter placerar vi oss på plats 26 med 0,9 % i andel. Det är inte en obetydlig del i världens rustningsspiral när USA svarar för hela 45 % och Ryssland som trots att de vill vara stormakt hamnar på enbart 2,9 %.
Nu är det inte som gigant på militärutgifternas område som Sverige provocerar sin omgivning. Utan snarare genom att ingå i en alltmer aggressiv strategi som aktiv part till NATO. Denna försvarspakt uppfattas i grannlandet Ryssland som en fiende och organisationen byggdes också upp under kalla kriget mellan öst och väst. Den svenska alliansfriheten är därmed på väg att brytas i svensk politik. Exempel på detta är stora militärövningar runt nordkalotten och södra östersjöområdet i samverkan med NATO och Sveriges medverkan i den mot Ryssland riktade aktiva avlyssningsverksamheten i nära samarbete mellan NSA och FRA.
Det är mot denna bakgrund man ska se den ökande aggressiva upprustningen i Ryssland. I måndags bekräftade enligt SVT det ryska försvarsdepartementets talesman att ”robot- och artillerienheter i Västra militärdistriktet har nu beväpnats med det taktiska robotvapnet Iskander”. Iskander, som kan laddas både med konventionella vapen och kärnvapen, kan med sin räckvidd på 500 kilometer nå Gotland och södra Sverige när den nu placeras i den ryska enklaven Kaliningrad. Det är just i dessa områden som NATO övade sina krigsspel under höstens militärövningar.
Det har tidigare funnits öppningar i relationerna mellan Ryssland och USA. START 1-avtalet (Strategic Arms Reduction Treaty) från 1991 mellan USA och Ryssland om begränsning av antalet kärnstridsspetsar innehöll också regler för s.k. förtroendeskapande åtgärder. Detta var viktigt eftersom det är den enda mekanismen som ger de två staterna insyn i varandras kärnvapenstyrkor. Avtalet löpte ut i december 2009 och 2010 slöt Ryssland och USA ett nytt start-avtal som skulle ge de båda länderna möjligheter att inspektera och verifiera om motsatt part lever upp till avtalet. Obamas löfte att kongressen skulle ratificera avtalet före årsskiftet uteblev dock och eftersom Ryssland skulle godkänna avtalet simultant med USA blev avtalet aldrig godkänt.
Det är viktigt att den avbrutna fredsprocessen återupptas. Vi vet att den nuvarande satsningen på upprustning och militärövningar inte skapar fred. Fred handlar om politisk vilja. Den historiska forskningen visar att vi hellre samarbetar än slåss. Hemligheten för att bryta våldets onda spiral och kapprustningens katastrofala hot mot ekonomi och klimat ligger i möjligheten att arbeta konstruktivt och kreativt i lägen av ökad spänning och krigshot. Det är i Kaliningrad och Ukraina, Nordkalotten och Gotland som fredsarbetet kan börja. Att hindra det kalla krigets återkomst genom vilja till fred kan bli julens budskap för att välkomna Fredsfursten. Guds rike är nära, freden ligger inom räckhåll. God jul!
