Rasismen berör inte personligen. Kanske är det vad DNs märkligt distanserade förhållande till rasismen i och bakom boken ”Invandring och mörkläggning” handlar om. Kanske är det bara mina fördomar, men jag tänker att rasismen inte drabbar i vardagen för de som tog beslutet att upplåta annonsplatsen, att den inte berör livet utanför diskussionerna på ledarredaktionen. Om rasismen inte berör personligen, då kan man kanske tillåta sig vara upphöjd och avmätt och som Hanne Kjöller raljerande över antirasister. Ungefär som när en DN-ledare härom året hävdade att ”om det är tillräcklig snurr på arbetsmarknaden spelar en måttlig diskriminering ingen roll”. Nja, möjligen bara om man själv inte är utsatt. Bilan Osman uttrycker det så starkt och bra i Feministisk Perspektiv:

”För mig är inte annonsen ett tillfälle att diskutera yttrandefrihet. Det är inte ett tillfälle att ha metadiskussioner om censur. Det är en fråga om människovärde. Rasism är en direkt attack mot mig, min familj och mot människor som delar min bakgrund. Det är en direkt attack mot vad jag anser är demokratins grundpelare – människors lika värde. Det här, det är högst personligt. Varje punkt som redovisades på den där annonsen bidrog till att avhumanisera människor. Människor som reduceras till att vara en siffra, en börda för det svenska samhället. Människor som mina föräldrar, mina grannar, mina vänner.”

Och rasism är rätt ord, inte främlingsfientlighet. Det är inga främlingar ”Invandring och mörkläggning” vänder sig mot. Det är människor som är och hör hemma här. Utsatta för rasismen, reducerade till en siffra, utpekade som en börda, är också mina barn, mina grannar, mina vänner. På avhumaniseringen av dem gör DN pengar. Det vänder sig i magen.

För att det ska beröra personligen på DNs ledarredaktion kanske man måste gå till konsekvenserna av vad Karl-Olov Arnstberg, en av författarna till ”Invandring och mörkläggning” och ägare av Debattförlaget, säger i Dispatch international, en tidning Expo inte tvekar att beteckna som direkt rasistisk. Intervjuad av Ingrid Carlqvist, chefredaktör och en framträdande profil i islamofobiska kretsar, förklarar Arnstberg att journalister och riksdagsledamöter borde dömas till fängelse (!) för kritiken mot skånepolisens massregistrering av romer (en registrering han ser som helt legitim):

”Det är djupt upprörande att svenska journalister så totalt skriver ner svensk polis och det svenska samhället. De missbrukar sin förtroendeställning, något som enligt svensk rätt är ett brott, i brottsbalken reglerat under rubriken ’trolöshet mot huvudman’. Är brottet, som i det här fallet, grovt, döms förövaren till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Den paragrafen är i och för sig relevant också för en majoritet av våra riksdagspolitiker.”

Journalister och politiker i fängelse alltså, om samme Arnstberg DN gör affärer med skulle få som han vill. Så mycket för det fria ordet och demokratin. Idévärlden i och bakom ”Invandring och mörkläggning” är inte bara rasismens utan också fascismens idévärld. Åtminstone det borde beröra på en tidning som vill kalla sig liberal, beröra även personligen.

Fotnot: En granskning av siffrorna och påståendena i annonsen för ”Invandring och mörkläggning” finns på feministisktinitiativ.se.