Idag är det den 6 december, Sankt Nikolaus dag, biskopen som var verksam i nuvarande Turkiet på 300-talet. Men när Sankt Nikolaus bara blir en snäll farbror, då förringas det som var hans verkliga storhet: Att rädda liv, skriver Helena Ekhem.

Adventstid – julvandringar, krubbvisningar och julavslutningar. Kommer skolorna till kyrkan denna advent? Vågar de låta eleverna lyssna till julens berättelse? En vän berättade att hon utmanat sin dotters lärare genom att be dem att inte prata om tomten, eller rita tomtar i klassen, då de i familjen inte tror på tomten.

Låter kanske lite radikalt? Tomten som är så snäll: ”Finns det några snälla barn här?” Tomten värnar ju det goda. Men vilken sorts snällhet är det som tomten frågar efter? Barn som inte gråter; barn som äter sin spenat? Enligt den populära amerikanska julsången Santa Claus is coming to town, så handlar det om en storebrorsaktig tomte som ser allt och drar linjen mellan de snälla och de dumma. Är man snäll, då är tomten givmild.

Idag är det den 6 december, Sankt Nikolaus dag. Biskopen som var verksam i Myra, i nuvarande Turkiet, på 300-talet har fått ge namn åt den här dagen och runtom i världen firas han på olika sätt. Santa Claus, St Nick, Sinterklaas. Känd för sin givmildhet och som sjömännens helgon. Men när Sankt Nikolaus bara blir en snäll farbror, då förringas det som var hans verkliga storhet.

Berättelsen handlar om hur han räddar tre systrar från ett liv i prostitution. De unga kvinnornas skuldsatte far hade inte råd med hemgift åt dem. Då kastar Sankt Nikolaus in påsar med guld genom fönstret under natten. Snällt, vänligt, givmilt, men framförallt räddar han dessa kvinnors heder och rätten till sina egna liv och kroppar. Denne man har fått ge namn åt dagens Santa Claus, jultomten.

En man mer värdig att kallas Sankt Nikolaus idag skulle vara Denis Mukwege, den kongolesiske gynekologen som ägnat sin läkargärning åt att behandla kvinnor som våldtagits och stympats i kriget i östra Kongo och som denna vecka tar emot Right Livelihood-priset för sitt arbete.

På Panzisjukhuset i östra Kongo-Kinshasa specialiserar han sig på att återställa sargade kvinnokroppar; att ge kvinnorna tillbaka något av värdighet, ge dem tillbaka sina kroppar och därmed sina liv. Att återuprätta och återställa någon forma av heder.

Arbetet är både fysiskt med kirurgiska ingrepp, och psykiskt – att bryta tystnaden och den skam som det inneburit att bli våldtagen. Mukwege har vågat vittna om det sexuella våldets brutala verklighet i krigets Kongo, trots att det innebär en risk. Flera gånger har han blivit hotad och utsatts för mordförsök.

Mukweges arbete är skrämmande berättelser som kräver mod att våga lyssna till. Det handlar inte om snällhet, det handlar om evangelium. Kanske har min vän rätt – tomten, Santa Claus, skymmer evangeliet. Denis Mukwege, vill jag kalla en tomte, en Sankt Nikolaus värd namnet. Välsignad är han som kommer till kvinnorna i Kongo-Kinshasa.