Man kan inte göra allting fel och tro att allting ska bli rätt. Skolan har blivit till en tummelplats för politiska beslut och för ingripanden i stort som i smått under många år. Alltifrån fria skolvalet till om man får ha kepsar eller burkor i klassrummet har skolpolitiken varit föremål för politisk tvärsäkerhet. Sedan mitten av nittiotalet fram till nu har reformer genomförts med politiska motiv som drivkraft. När sedan skolan inte fungerar tittar skolansvariga politiker yrvaket genom TV-rutan och skyller på varandra.
Det ska bli bättre lovar de, vi ska införa fler prov, tidigare betyg, tydligare kursplaner och ny lärarutbildning. Karriärvägar för lärare, framgångsrika lärare ska lyftas fram. Mer katederundervisning ska det bli. Vilken pedagogisk forskning de lutar sig mot är oklart.
Tänk om det istället spelar roll hur många elever läraren har i klassrummet och vilka elever som sitter där. Tänk om det fria skolvalet påverkar resultaten, ett skolval som inte låter de mest begåvade eleverna få möjlighet att hjälpa de svagaste. Tänk om det inte är en tillfällighet att Chile och Sverige befinner sig i jumboligan, utan att deras bottenbetyg istället har just med deras ledande ställning i privatiseringsligan att göra. Tänk om konkurser och konkurshot påverkar slutresultaten av kunskapsförmedlingen i negativ riktning.
Bästa Europeiska landet är Finland, och där finns inget fritt skolval. I Polen, som har förbättrat studieresultaten mest, delas eleverna inte upp i elitklasser och segregerade skolor. Kraftfulla resurser sätts in tidigt och yrkesprogrammen hålls samman med de teoretiska på gymnasiet. Om nu den gamla skolplanen var boven i årets underbetyg av den svenska skolan i PISA-undersökningen, hur kommer det sig då att resultatet i PISA undersökningen år 2000 var så bra att bara tre länder var bättre?
Det finns inget som styr aktiviteterna i klassrummet så mycket som betygssättning. Men ingen kan säga hur mycket kunskaperna fördjupas eller bildningsidealet påverkas av den allt tidigare betygssättningen. Det är en pedantisk och fantasilös värld vi möter med utvärderingar och rankningar som ska göra snabba omdömen och jämförelser möjliga. De estetiska ämnen som skulle uppmuntra till skapande fantasi reduceras till ett minimum. Så långt ögat kan nå finns inget tal om överraskande insikter eller kunskapens glädje. Inte en levande människa siktas i detta ödsliga sifferlandskap.
Tänk om skolpolitiken kunde börja om och skolpolitikerna i ett studiebesök fick betrakta en växande människa. Om de sedan kunde gå hem och bygga ett växthus åt denna växande människa, där hennes inre egenskaper och yttre färdigheter fick utvecklas och blomstra tillsammans med andra människor. Tänk om sedan plantans bräcklighet fick avgöra hur många trädgårdsmästare som behövdes. Tänk om skolan kunde få vara platsen för en växtprocess där människan själv är den viktigaste parten och där mänsklig mognad och fördjupad förståelse är målet. Tänk om skolans viktigaste mål kunde vara att låta alla kunskaper förenas i en lång bildningsprocess. En bildningsprocess som omfattar hela livet och inte begränsas till en framtida yrkesverksamhet. Tänk om… Tänk om!
Arne Carlsson
Bra analys! Håller helt med om att problemen har med privatiserings-, profit- och betygshysterin att göra.
Och så vill Björklund fortsätta på samma spår som leder till ännu större problem.
Skolkrisen har inget med privatiseringar, vinster eller ”betygshysteri” att göra. Tvärtom får svenska elever betyg alldeles för sent. Vår dotter är sju år och får betyg en gång i kvartalet. Det ger oss en bra bild av hur hon presterar i olika ämnen – vilka hon redan är duktig på och vilka hon behöver extra hjälp med.
Skolkrisen inleddes med 1962 års skolordning (då nytta ersatte kunskap som mål) och det har gått utför sedan dess, med accelererande fart sedan kommunaliseringen av skolan.
Några av orsakerna till problemen i skolan:
– För dålig disciplin
– Eleverna får betyg för sent
– Läraryrket lockar fel sorts personer (redan när jag gick ut gymnasiet för snart 20 år sen var det de medelmåttiga eleverna som sökte sig till lärarutbildningen)
– För lite fokus på kunskap, för mycket fokus på ”informationssökande”.
För mycket ”fri kunskapssökning”, för lite katederundervisning.
De länder som ligger i topp har tidiga betyg, många prov, mycket katederundervisning, hög status och lön för lärare. Det behövs ingen ”pedagogisk forskning” om det – det är bara att observera och konstatera.
Glada hälsningar
Patrik Öbrink
Tänk om man kunde sluta använda betygen som urvalsinstrument och ersätta dem (eller åtminstone komplettera dem) med antagningsprov. Då skulle eleverna kanske bli mer intresserade av att lära sig någonting istället för att jaga prestationer – djupinlärning istället för ytinlärning (som premieras i nuvarande system).
Tänk om föräldrar kunde läsa mer för sina barn – även när dess lärt sig läsa själva.
Tänk om föräldrar kunde föregå med gott exempel och läsa mer själva, odla kunskapsintressen istället för kunskapsförakt (som bl a tar sig uttryck i alla dessa utlandsresor de gör med sina barn mellan loven), se sina barn istället för senaste FB-uppdateringen.
Tänk om!
”Om nu den gamla skolplanen var boven i årets underbetyg av den svenska skolan i PISA-undersökningen, hur kommer det sig då att resultatet i PISA undersökningen år 2000 var så bra att bara tre länder var bättre?”
En fullträff som ingen annan kommentator lyckats med!
Patrik: Om man följer PISA undersökningarna är det från 2003 som nedgången börjar. Att säga att nedgången började 1962 är missvisande propagandaknep. För övrigt erkänner till och med Björklund att 80- och 90-talets läroplaner har varit samarbetsprojekt över blockgränserna. Det väsentligt nya som inträffat sedan -90talets mitt är Skolverkets prestationsmätningar där modellen för mål- eller kunskapsrelaterade betyg infördes. Modellen gör det möjligt att skapa statistik över skolornas prestationer avseende betyg och denna statistik publiceras i skolverkets databaser. Detta leder i en konkurrensutsatt marknad till en konkurrens om vem som kan leverera högsta betyg istället för en kunskapsinriktad skola. I mitten på -90talet under Carl Bildts regering genomfördes också friskolereformen som eskalerade denna utveckling. Lockelsen att ge för höga betyg i privata skolor för att få fler elever har avslöjats och förstärks nu av PISA undersökningen där resultaten inte följer den tidigare lokala betygssättningen.
Jag beklagar din dotter vars kunskapsnivå ska mätas en gång i kvartalet redan som barn. När facit kommer om 8 år är det för sent, då är skadan gjord.