Hon är död. Hon var psykoanalytiker. I dag pekas hon ut som kvinnan som skapade seriemördaren Thomas Quick. Hennes namn är Margit Norell. Hon sägs vara den som genom sina terapeuter på Säter fick Thomas Quick att börja ljuga om ett stort antal mord. Mord som han också senare fälldes för.
Historien om Sture Bergwall har nu kommit att handla om denna kvinna. I journalisten Dan Josefssons dokumentär ”Kvinnan bakom Thomas Quick” är inte längre Sture Bergwall i centrum utan Margit Norell. Hon sägs vara den som fick rättsväsendet att fullständigt dras med i hennes psykologiska teorier kring bortträngda minnen. Hon beskrivs närmast som en sektledare, med sina lärjungar både på Säter och i polisutredningen.
I dokumentären får vi gång på gång se samma bild på Margit Norell. En åldrad kvinna i klänning som sitter beredd att ta emot nästa patient. Samtidigt beskriver Josefsson henne som manipulativ och kvacksalvare. En kvinna som nu är skyldig till Bergwalls alla år som inlåst. Josefsson mål är att förklara historien Thomas Quick och hur det kunde vara möjligt att döma någon utan någon som helst egentlig teknisk bevisning. Och svaret blir Margit Norell.
Vi hänvisas till den bild av henne som Josefsson ger. Själv kan hon ju inte längre komplettera eller bidra till att nyansera bilden av henne. Otvetydigt är det så att hon byggde upp ett nätverk av okritiska ja-sägare runt omkring sig. Att hon fick arbeta oemotsagd. För att detta skulle kunna ske måste hon verkligen haft en särskild personlighet som många beskriver som unik.
Kan man lägga ett genusperspektiv på beskrivningen av Margit Norell? Är det ens önskvärt att göra det? Kan vi inte bara nöja oss med den beskrivning Josefsson ger av henne och låta det stanna där?
Hur kvinnor och män beskrivs måste vi alltid se upp med. Här handlar det om en kvinna som får skulden för rättsväsendets uppenbara fel och brister. En kvinna som sägs få både åklagare, domare och förhörsledare på fall genom att på något sätt kunna övertyga och trollbinda dem med sin övertygelse. En kvinna som idag är död och som ingen längre kan bilda sig någon egen uppfattning om. En kvinna som på bästa sändningstid målas upp på ett närmast häxliknande sätt.
Margit Norell trodde på vad hon gjorde. Därom råder ingen tvekan. Men förmodligen ville hon inte låsa in någon oskyldig bakom lås och bom på stängda anstalter. Avsikten var att befria en människa från hemska upplevelser av övergrepp men detta fick fruktansvärda konsekvenser på flera sätt. Skulden till detta måste naturligtvis rättsväsendet ta på sig. I en tid när det på olika sätt hatas och hetsas mot kvinnor behöver vi inte också få en ”nationalhäxa”.
Helena Myrstener
Varje gång rättsväsendet ifrågasätt i Quick/Bergwall-processen så saknas ”försvaret” vid rättegången, tycker jag mig notera. Detta gäller inte specifikt Dagens Seglora.
Om inte försvarsadvokaten kunde hitta luckor i bevisningen så är det inte konstigt att det blev en fällande dom, tänker jag.
Josefsson har aldrig varit någon auktoritet i mitt liv. Inte heller Margit Norell. Det som är värt att notera är att psykologer, präster, psykoterapeuter och andra i själasörjarnas gebit för bara två decennier sedan kunde arbeta relativt ostört. Det är tack vare att vi har öppnat upp för oliktänkande och kritisk granskning av metod och drivkrafter till att hjälpa människor i nöd, som vi har kommit längre bort ifrån fanatism och fundamentalism. Idag behövs evidens och godkännande av Institutet för Vård och Omsorg och Socialstyrelse för att bedriva verksamhet bland utsatta människor. Ingen garantin för bättre resultat, men ändå en viss kvalitetshöjning. Margit Norells objektrelationsteoretiska grund lever fortfarande kvar inom viss psykoanalytisk metod/tradition. Men liksom inom religionens värld behöver dessa metoder omarbetas eftersom ”sanningen” hela tiden förändras. Gudskelov.
Ja, självklart är det rättsväsendets fel. Det består ju av män. En kvinna kan ju inte vara den ”skyldige”. Frågan är om du hade sett annorlunda på detta om psykoanalytikern hetat Magnus Norell istället?
Hälsningar
Patrik Öbrink
Patrik Öbrink,
Magnus Norell, Mellanösternexperten?Nej, jag tror inte vi drar in hela den konflikten i detta också!
En parallell finns ju i psykiatern Ola Gefvert, som också blev utpekad för sin roll visavi en sjuttonåring som våldtagits av polischefen ”kapten Klänning” – fungerar det med Segloras resonemang?;
”Här handlar det om en man som får skulden för rättsväsendets uppenbara fel och brister. En man som på bästa sändningstid målas upp på ett närmast monsterliknande sätt.
Ola Gefvert trodde på vad han gjorde. Därom råder ingen tvekan. Men förmodligen ville han inte låsa in någon oskyldig bakom lås och bom på stängda anstalter. Avsikten var att befria en människa från hemska upplevelser av övergrepp men detta fick fruktansvärda konsekvenser på flera sätt. Skulden till detta måste naturligtvis rättsväsendet ta på sig. I en tid när det på olika sätt hatas och hetsas mot psykiatriker behöver vi inte också få en ”nationalmonster”.
Nej, Seglora, plocka bort genusglasögonen nu. Margit Norell bedöms efter vad hon gjorde i sin profession, orätt eller inte, men inte på grund av sitt kön.