Varningarna till världens politiker om en kommande klimatkatastrof klingar ohörda. De unga generationernas depressioner och förtvivlan över maktlösheten når inte fram. Frustrationen över den handlingsförlamning som karaktäriserar klimatkonferensen i Warszawa drabbade deltagarna från miljörörelsen med sådan vrede att de valde att lämna klimatförhandlingarna. WWF, Greenpeace, Naturskyddsföreningen och Jordens vänner valde att tillsammans med en rad andra frivilligorganisationer och fackföreningar lämna förhandlingarna som en protest mot bristen på handling och politisk vilja från världens regeringar.

– Botten är nådd, vi har nått en gräns där vi var tvungna att reagera. Aldrig tidigare har kontrasten mellan den långsamma takten och den hastighet som krävs för att bekämpa den globala uppvärmningen varit större, säger WWF:s klimatexpert, Stefan Henningsson i ett pressmeddelande.

Det väcker förtvivlan hos delegaterna att regeringarna inte givit sina representanter fullmakter att driva fram radikala lösningar för att hindra hotet med stigande vattennivåer, extremväder och svår torka. Delegaterna hamnar i en gisslansituation och brister i gråt, hungerstrejk och marscherar ut. Detta kraftiga uttryck borde tränga genom statsministrarnas skyddande pansar. Det måste vara färdigpratat – nu krävs stora uppoffringar för att avvärja fortsatta växande katastrofer. Det är inte framtiden vi talar om, utan kostnader som drabbar de utsatta länderna i dag.

Världens fattiga länder, de så kallade G 77-staterna, är angelägna om att få till stånd ett avtal om kompensation från i-länderna vid ”förlust och skada” orsakad av klimatpåverkan. De rika länderna vägrar att ta detta ansvar, liksom de vägrar att sätta upp nya bindande mål för att minska utsläppen. Även de rika staternas motstånd mot att kraftfullt arbeta för ett nytt klimatmål 2015 bidrog till att miljöorganisationerna valde att lämna klimatmötet

De fattiga ländernas krav på ersättning vid naturkatastrofer orsakade av växthusgasutsläppen, borde ställas mot de rika ländernas oro för allt för höga kostnader vid ett eventuellt kompensationsstöd. Det är orimligt att det som hotar att bli en för hög kostnad i de rika ländernas statsbudgetar ska belasta de fattiga länderna som dessutom får bära lidandet när de drabbas av klimatkatastroferna.

Sedan miljöorganisationerna tågat ut slutfördes klimatförhandlingarna och bekräftade att den grund som skulle lagts i Warszawa för ett nytt globalt klimatavtal vid klimatförhandlingarna i Paris 2015 hade misslyckats. Miljöminister Lena Ek är besviken och säger till ekoredaktionen: – Nu har vi skuggan av en arbetsplan att arbeta efter och det är ju bättre än inget, men jag är inte särskilt glad.  Jag hade velat se en ordentlig och tydlig arbetsplan, att alla länder hade åtagit sig att göra minskningar, inte bara det att man frivilligt kan redovisa.

I Climate change performance index rankas årligen insatserna för att minska koldioxidutsläppen bland de 58 stater som belastar klimatet mest. Dessa 58 stater står tillsammans för 90 procent av de globala koldioxidutsläppen men inget av länderna anses ha gjort tillräckliga insatser. De första tre positionerna i tabellen där de som gjort mest skulle ha placerats, lämnades därför tomma. Ingen hade gjort tillräckligt för att kunna placeras på dessa platser, därefter kom Danmark, Storbritannien, Portugal och Sverige. USA och China som tillsammans svarar för 40 % av utsläppen kom på plats 43 respektive 46.

Världens framtidsöde ligger i händerna på dessa 58 stater. Om de inte tar klimatfrågan på ett större allvar kommer klimatförändringarna fortsätta att drabba världen med allt våldsammare katastrofer. Vad mer måste inträffa innan världens rika länder ska vakna?

Arne Carlsson