Den kristna tidningen Dagen publicerar idag en debattartikel som uppmanar ärkebiskop Antje Jackelén att ta ställning till klimathotet. Artikeln är skriven av klimatskeptikerna Lars Bern och Sture Åström, företrädare för nätverket Klimatsans. I artikeln menar de bland annat att det saknas tecken på inkommande värmekris. De underkänner FN:s klimatpanel och menar att datorsimuleringarna om klimatförändringarna inte är trovärdiga.

Det visar sig vid en snabb sökning att nätverket Klimatsans har täta personkopplingar till det så kallade Stockholmsinitiativet, som av föreningen Vetenskap och Folkbildning tilldelades priset Årets Folkförvillare 2010.

Dagens debattredaktör Carl-Henric Jaktlund har under morgonen försvarat publiceringen med argument som att en minoritets åsikt inte ska kvävas under den allmänna forskningsåsikten. ”Hellre bred debatt än så hård dörrvakt att bara de egna åsikterna tas på allvar”, skriver han på Twitter.

Tidningar har inget strikt åtagande att bara publicera det som är sant och belagt. Åsikter måste få brytas mot varandra, och vedertagna sanningar ifrågasättas. Men de flesta tidningar med självrespekt väljer ändå att dra en tydlig gräns inför att publicera ren desinformation. På Dagen publiceras reaktionära åsikter  under flaggen att debatten ska ”breddas”.

Blomsterspråk om ”fri debatt” ger alla möjligheter att utmåla mer stringenta publicister som tystare av debatten. Med resultatet att respekten för forskningsläget urholkas, och sanningsrelativismen vinner mark. Det är en farlig väg att gå. 

Hållningen påminner om politisk rapportering, där opartiskhet består i att just ställa åsikter mot varandra utan att själv sätta sig till doms över åsikternas innehåll. I den akademiska världen har insikten länge vuxit om att även naturvetenskapen äger rum inom ett politiskt fält. Inte minst genusteori har haft stor betydelse för den utvecklingen. Det innebär inte att vetenskapen har börjat dra åt sanningsrelativism.

Den relativismen tycks dock ha blivit vanligare i dagspressen, kanske i takt med att sparkraven slagit mot vetenskapsredaktionerna. En vulgärt postmodernistisk hållning av ”sanning är bara åsikter, och din åsikt är lika god som min åsikt” har smugit sig in. Exemplet i Dagen är bara ett i mängden.

Tidningarna har allt knappare resurser till hands för att begripliggöra en alltmer komplicerad verklighet. Då blir relativismen en snuttefilt. Istället för att sätta sig in i komplexa frågor rapporteras två sidor som likvärdiga, och så förväxlas opartiskhet med objektivitet. Men liksom demokrater inte kan möta antidemokrater halvvägs utan att demokratin förlorar mark, så kan inte heller fakta ställas i dialektik med påhitt, utan att sanningen själv tar skada.