Ingen vågar påstå att de senaste årens lägre skattesatser har skapat ett värdigare samhälle. Varför vågar inte partierna ta ut svängarna och beskriva sin ideologi och sin vision om samhället? Tankesmedjan Katalys släppte nyligen en analys som föreslår höjda skatter.

Höj skatten!

Bernt Jonsson

Ingen vågar påstå att de senaste årens lägre skattesatser har skapat ett värdigare samhälle. Varför vågar inte partierna ta ut svängarna och beskriva sin ideologi och sin vision om samhället? Tankesmedjan Katalys släppte nyligen en analys som föreslår höjda skatter. Det är ett viktigt steg för att skapa ett human samhälle, skriver Bernt Jonsson.

I veckan presenterade den LO närstående tankesmedjan Katalys en för alla skattesänkare upprörande analys. Man hävdade frankt, att inget ”talar för att ett högt skatteuttag skadar ekonomin, så länge pengarna tas ut på ett bra sätt och går till produktiva nyttigheter”. Sannerligen att svära i Mammons kyrka.

En kortversion av rapporten ”Hälften kvar och hela framtiden” gav Katalyschefen Daniel Suhonen med medarbetare på DN Debatt i söndags. Av den framgår att vi nu betalar 250 miljarder mindre i skatt än vad vi skulle ha gjort, om skattekvoten hade legat kvar på 2000 års nivå: 51,5%.

Har vi alla blivit lyckligare av den skillnaden? Har välfärden vuxit? Har de mjuka värdena klättrat till en dominerande position? Styr medmänsklig omsorg och omtanke politiken mer än tidigare? Lever vi nu i ett rättfärdigare samhälle än förut? Lever vi bättre upp till bibelordets uppmaning: ”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag” (Gal 6:2)?

Vem vågar svara JA på dessa frågor? Vilket parti anser sig förorda en politik, genom vilken vi faktiskt bär varandras bördor? Och varför ställer sig inte partierna själva sig dessa frågor? Är skälet att de är rädda för att stämplas som bidragspartier, och med bidrag avses då inte ROT- och RUT-avdrag för villareparationer och läxhjälp, som främst utnyttjas av redan välbeställda?

Nästa år ska Sverige gå till val. I dagsläget är det tyvärr inte mycket till val. Partierna ligger alldeles för nära varandra för att väljarna ska kunna urskilja några tydliga alternativa samhällsvisioner. Alla trängs i mitten, även om mitten ibland förflyttas åt vänster (läs 1968), ibland åt höger (läs Reagan, Thatcher och Schlingmann). Det ideologiska självförtroendet är uppenbarligen så lågt, att partierna inte vågar måla upp det samhälle de vill förverkliga och söka bilda opinion för detta. Det betyder, att man lämnar walkover till andra krafter, som mer än gärna söker ta över opinionsbildningen för sina egna syften. Fältet blir fritt för de redan resursstarka.

Den berömda trianguleringen – att stjäla de politiska motståndarnas idéer eller i varje fall deras ord och sen stuva om, så att partierna till förvirring liknar varandra – bidrar till en torftigare politisk debatt. Kvar blir då det politiska spelet, taktiserandet, det som de förment granskande journalisterna älskar att ägna sig åt. Det har föga att göra med vilket samhälle respektive parti vill bygga, förutsatt att det nu har någon bestämd idé om det ideala samhället. Ändå är det detta, som valet borde handla om. I vilken riktning vill partiet gå, mot vilket mål, även om vi aldrig når ända fram?

Jag vågar inte bedöma hur hållbar tankesmedjan Katalys skattemodell är. Den lär inte komma att sakna kritiker. Det uppfriskande med deras förslag är emellertid, att de målar upp en tydlig samhällsvision. De vill:

1. häva utanförskapet, öka jämlikheten och förbättra välfärden i en tid när allt färre ska försörja allt fler.

2. hejda klimatförändringarna och säkra livsbetingelserna på jorden för kommande generationer.

Och de nöjer sig inte med vackra, till intet förpliktande ord. De säger sig uttryckligen vilja förverkliga dessa mål genom att bygga ”ett smartare och rättvist högskattesamhälle”. Det skulle enligt deras beräkningar ge staten ytterligare 266 miljarder (= skattekvot 51%) att investera i hårda värden som infrastruktur och mjuka värden som välfärd, utbildning, kultur mm.

Visst är det – som förslagsställarna konstaterar – trevligt med mer pengar i plånboken (mest får dock de som behöver det minst), men när det sker till priset av uteblivna stora framtidssatsningar, är det mindre trevligt. Den nu yrkesverksamma generationens konsumtionsegoism förmenar våra barn och barnbarn rätten att få leva i ett hållbart, humant och rättfärdigt samhälle. Att skapa rätta förutsättningar för dem kan vi bara göra tillsammans. För detta krävs höjda skatter. Det är på det sättet vi bär varandras bördor i ett modernt samhälle.

2 kommentarer på “Höj skatten!

  1. Patrik Öbrink skriver:

    Ett humant samhälle, det är ett samhälle där människorna inte ses som skatteobjekt som ska pungslås så mycket som möjligt på sin inkomst utan att det skadar ekonomin. Ett humant samhälle, det är ett samhälle där människor får behålla frukten av sitt arbete och styra över sitt eget liv – utan att klåfingriga politiker och byråkrater lägger sig i och berättar vad som är bra och dåligt.

    Jesus talade aldrig om regleringar eller lagstiftning. Han talade aldrig om ”omfördelning” via skattsedeln. Han talade om personlig omvändelse och solidaritet. Det finns en risk att ”offentlig solidaritet” tar död på den personliga barmhärtigheten, kärleken och omsorgen om vår nästa. Solidaritet måste komma från hjärtat och kan inte tvingas fram.

    Hälsningar
    Patrik Öbrink

  2. Ida skriver:

    I den värld vi lever i idag som vi har byggt upp fungerar inte devisen ”varje individ får klara sig efter egen förmåga”. Vi förstör planeten och möjligheten för våra barn att leva ett gott, rikt liv med en grön levande planet med denna devis. Det är fakta och det är naivt att hävda något annat. Att bära varandras bördor är självklart ett relativt begrepp, men i verkligheten är skatt exempelvis ett konkret exempel på hur detta kan gå till.